En GT för 3,50 euro . . . 21 november 2018
Minibussen stannade utanför flera olika hotell innan vi droppades vid Bull Astoria, och våra fem enkelrum. Vi tar själva våra välkomstöl i den trevliga terrassbaren. Dit återvände vi dagligen och avslutade kvällarna då priserna var humana, 1,50 euro för en öl och 3,50 euro för en GT.
Det var bara jag som inte varit på Kanarieöarna och Peter tar kontakt med Marie Larsson, f d ägare av Timrå Herrgård. Hon bor numera i Las Palmas med en holländsk karl, mest på hans segelbåt i hamnen.
Denna första kväll träffar vi Marie i Catalinaparken där vi äter middag och får tips om diverse sevärdheter. Parken återvänder vi till flera gånger, bl a för ölen, maten, Irish coffee och för att se landskampen i fotboll mellan Sverige och Ryssland.
Önskelistan nästan klar . . . 20 november 2018
Inför varje utlandsresa brukar jag göra en "Titta på-lista". Så även den här Las Palmastrippen.
1. Las Canteras stranden
Gärna bada och ligga och "steka". Men vädret var sådär. Och ingen annan propsade på bad.
2. Caldera de Bandama
Den 5 000 år gamla vulkankratern, 200 m djup och 800 m i diameter.
3. Catedral de Santa Ana
1400-talskyrkan i Vegueta, den gamla stadsdelen med dess utsiktsterrass. Av någon anledning hade jag inte noterat att Casa de Colón, Columbusmuseet och Museo Canario, historiska museet, bara låg ett stenkast från katedralen. Glömskan kan bero på alla de ölsorter som serverades på baren "El Canalla" strax intill. Vi var i alla fall nära.
Det hade annars varit intressant att se modellen av Nina, Columbus skepp, och lite kanariska döskallar och lära lite mumieteknik.
Det enda planerade besök jag skippade var "Jardin Botanico Viera y Clavijo", Spaniens största botaniska trädgård. Årstiden var sådan att växtligheten inte skvallrade om prunkeri.
Besök som beslutades på plats var heller inte helt fel:
1. Estadio de Gran Canaria
Las Palmas nya magnifika fotbollsarena med plats för 32 400 åskådare.
2. Arehucas
Romfabriken i Arucas, som gör 3,5 miljoner flaskor rom per år. Vi fem var några av de 90 000 besökarna som kommer varje år och provsmakar.
Vi borde nog också besökt "Svarta katedralen", "Iglesia de San Juan Bautista", en magnifik kyrka i lavasten med ett 60 m högt torn.
Kursen godkänd, pensionär på riktigt . . . 19 november 2018
Jag har klarat kursen. Fick diplomet vid frukosten dag 8. Vi hade alla deltagare uppnått de fem tuffa kriterierna. Även om det var på gränsen några gånger.
Första gången på en "gubbresa" . Osäkerheten var stor. Inte bara för vädret som såg blött ut i prognoserna. Vad gör fem gubbar en vecka på Las Palmas?
Jag var ganska påläst. Men redan i flygplanet tappar jag mitt bankkort under sätet. Det är så trångt att jag inte kan plocka fram det från min plats längst bak i planet. För att lokalisera kortet fick jag sticka ner mobilen under sätet och ta ett foto.
Det underliga är att missödet inträffade precis när vi passerade över Lissabon, där jag för nästan exakt två år sedan förlorade min plånbok med bankkort, pengar och körkort.
Lunch på Irish Pub På sin hemsida skriver Ving: "Oavsett hur du väljer att resa har du tillgång till vår service."
På flygplatsen ber en Ving-person oss att söka Minibuss nr 5 på parkeringen. Innan hon lämnar oss i bussen uppmanas vi att gå in på Vings hemsida om vi undrar över något. Det gjorde även hon. Någon personal hade inte Ving i Las Palmas.
Vi fick ta välkomstdrinken själva i baren på hotellet.
Rom är inte min likör . . . 18 november 2018
När jag var skolpolis i Stockholm i början av 60-talet fick vi som plåster på såren varm choklad vintertid efter morgonens tjänstgöring vid Vällingbyskolan. Vi fick också besöka "Frukostklubben", ett populärt radioprogram på lördagsmornarna med Sigge Furst.
Dessutom ett efterläntat studiebesök på Coca Cola-fabriken i Sundbyberg. Där fick vi som avslutning dricka så mycket vi orkade. Det blev inte så många flaskor jag inbillade mig.
I Las Palmas tog vi lokalbussen till förorten Arucas och romfabriken "Arehucas". Där fick vi provsmaka så många och så mycket av produkterna vi orkade. Efter en rundvandring ställdes vi framför "barerna" med företagets 20-tal produkter, mest rom och likörer.
Precis som i Coca Cola-fabriken 1963 mäktade jag bara testa ett 10-tal sorter. Willy blev kvar längst vid "sötsafterna".
"Papas bodega" . . . 17 november 2018
Åker man till Spanien måste man ju äta tapas. Så gjorde också vi på "Tapas Galileo", ett litet ställe Willy hittat i mobilen. Vi köar en kvart innan de öppnar kl 20, men vi blir inte besvikna. Vi delar på laxtartar, chorizo i stark cavasås, porkcheek, lammkött och storkalops.
Dagen efter hittar Willys mobil en argentinsk restaurang, "El Churasco", för att han och Lars längtade efter en riktig köttbit. Helst samma köttbit de fick förra gången de var på Gran Canaria. Peter såg till att köttet blev perfekt på bordsgrillen.
Det var inte helt lätt att hitta matställen som serverade det lokala käk jag googlat fram från öarna. Hela veckan hade jag sökt något ställe som serverade "Papas arregados", kanarisk potatis som kokas med skal i väldigt mycket salt med kryddiga såser (mojos).
På hemvägen från restaurangen "D`Avola", där vi åt tonfisk till Lars förtvivlan, upptäcker jag en stor skylt på en tvärgata nära hotellet som vi passerade flera gånger per dag. Efter en veckas letande.
Nu var det i senaste laget. Det var lite som "Papas Bodega" över alltihop.
Värsta käket var snabblunchen i duggregnet på vår hotellgata "Fernando Guanarteme". En spansk omelett, "tortilla baguette". Varför jag försökte äta den vet jag inte. Tur att det fanns öl att skölja ned maten med.
Bull Astoria, ett hotell mitt i byn . . . 16 november 2018
Förförståelse är bra för all inlärning, det tror jag stenhårt på. Därför googlade jag på Las Palmas och vårt hotell "Bull Hotel Astoria".
Jag visste att receptionen var hjälpsam, städningen bra och poolen trevlig men kall. Det som saknades var kyl på rummet och gratis kassafack.
Jag visste att terrassbaren var mycket prisvärd och att de allmänna utrymmena var trevliga. Jag antog att frukosten var OK, men variationsfri. Jag läste att det serverades mousserande vin till frukost men att flaskan försvann snabbt, utan att bli ersatt på länge.
Utsikt från hotellrummet Dag 3 dök det upp en flaska. En person som säkert väntat länge fyllde två glas. Willy blev varse tillfället och fyllde sitt glas och skulle spilla i ett åt Peter då en karl försökte slita faskan ur händerna på honom. Willy fick slåss för sitt liv och det blev inte många droppar över till tysken.
Själv hann jag aldrig med och fick således vara nykter ända fram till förmiddagsölen.
Fotboll och promenader . . . 15 november 2018
Att jag gick upp tre kilo var en gåta. Vi promenerade runt ca 10 km per dag. Las Canteras upp och ned, långpromenad till hamnen och norra halvön "La Isleta". En ständig jakt efter öl, luncher och lokalbussar.
Hittade man bara rätt hållplats kunde man ta sig vart som helst på ön för en billig penning. Vi betalade var sin gång på bussen för att sedan ersätta betalaren med småmynt. Vid ett tillfälle i Vegueta blev Lars börs med "Svarte Petter-pengar" så tung att han fick tömma den i hatten hos en trubadur vi passerade men inte hörde.
Las Palmas åkte ifjol ur högsta serien, LaLiga1, i Spanien. Nu var det match i LaLiga2 mot Granada på en fantastskt vacker arena. Låt vara att löparbanorna gjorde att man satt en bra bit från händelserna.
Receptionen på hotellet fixade biljetter som enligt dem var de bästa platserna. Vi såg OK men satt längs ena mållinjen.
Matchen slutade 2-2 och det var häftigt att i kvällsmörkret och värmen se hyfsad fotboll när det var långkalsonger på hemma.
Det mest spännande var ändå att se om vi kunde ta oss hem från matchen. Vi hade åkt tre timmar före och hur skulle vi hitta en buss bland de ca 20 000 åskådarna. Vi fick vänta max fem minuter innan vi var på en lämplig buss. På ditvägen hade vi stått vid fel hållplats, då bussen tog en annan väg p g a vägarbeten.
Jag kan ändå inte förstå att jag måste gå upp tre kilo. Inte kan det väl bero på tre stackars dagliga öl och en och annan GT?
