Slalom och egen tid . . . 20 mars
Jag har inte riktigt samma rörelsebehov som Louise. En dag tog hon därför Agneta, Helena, Janne och Hasse med sig till Bydalen för att åka slalom.
Vi andra fick egen tid och finåkte i Jans spår på lägdan. Vi lunchade på Agdas Café med gulaschsoppa eller smörgåstårta med röding.
Efter flera dagars spaning kunde vi konstatera att Jans ÖFK-holk fått flera spekulanter. Fåglar av tita- eller flugsnappestorlek flög in och ut i holken, för husesyn eller för att pinka in reviret.
Om holkbostaden är till belåtenhet kanske det blir fågelungar till våren. En ÖFK-holk får väl duga när ingen AIK-holk finns i närheten.
Bra vågat att flytta in i så fall trots ljudet av skönsången från fredagskvällens norska karaoke eller "After Ski" i det närliggande "Panoramat".
Mattmar levererar . . . 19 mars 2020
Mattmar serverar oss härlig vit snö, i mängd. Jan bor på snöskotern med sin spårkälke. Och vi bara väntar. Sedan finåker vi utom när vi måste hjälpa Jan när han kört fast.
Vi skidar på lägdan på andra sidan E14 på 6 km-slingan.Vi glider till Valsjön och fikasoffan, liksom på myren och vidare upp till vindskyddet. Där Janne ånyo bevisar vem som är grillkungen.
Skogsbilvägen är plogad så Barbro kan ta bilen ända fram medan Jan, Hasse och Agneta tar skotrarna. Helena, Louise och Macke skidar över myren och letar på hemvägen efter en av de speciella tallarna som lämpar sig för fotouppställning.
Samma samma i Mattmar . . . 18 mars 2020
Vi pensionärer är inte rädda för upprepning. Och då vi har träfffats vecka 10 i 17 år och jag ritat ner minnen i tio av dessa är det ju lätt att upprepa sig då konceptet mestadels varit detsamma. Men då minnet sviktar med stigande ålder gör det inte så mycket.
Ett bevis på minesluckor visar sig när Helena leder "På spåret" några kvällar. Man vet att man kan, men det räcker ju inte när man inte kommer ihåg det.
Killevippen på tisdagsfikat, pajer och rödbetssoppa på onsdagen, ärtsoppa och pannkaka på torsdagen, renskav på murrikkan på fredagen och täljstensbiff på lördagen. Grillad korv i vindskyddet på söndagen och lax på saltbädd för de som hängde kvar på söndagskvällen.
Lägg därtill skidfrukostar med havregrynsgröt och ägg. Och eftermidddagarnas "After Ski" med öl, vin med tilltugg och en och annan "Kaffe Karlsson."
Så trots idog skidåkning är chansen till viktminskning lika med noll.
Mattmar för 17:e året . . . 17 mars 2020
17 mars är Saint Patrick´s Day. Irlands skyddshelgon som missionerade på Irland på 400-talet är begravd i katedralen i Downpatrick, ca tre mil söder om Belfast.
Dagen firas sedan 1600-talet och den gröna färgen bärs av miljontals människor världen över denna dag.
I USA finns en tradition om att man ska nypa personer som inte bär grönt denna dag. Legenden säger att om du bär grönt så blir du osynlig för "leprechauns", en sorts pyssling, som nyper alla de ser.
Vi firar lite i förväg i Mattmar under vingarna på våra skyddshelgon Jan och Helena, i vildmarken, och i skuggan av coronavirus sjunger vi irländska folkvisor, dansar norrländsk "riverdance" och har avancerad ölprovning i plastmugg.
Ett öltest som är svårt för de flesta. Särskilt för Jan som mest går runt på Aroniadryck.
Mackes årskrönika 2019, okt-dec . . . 4 januari 2020
Oktober
En 24-timmarsresa till Åland med Börje och Agneta. Svamp- och nyponplockning, svart trumpet och trattisar som torkas, nyponsopppa och torkade nypon, samt rosenkvittenmarmelad. Vi lämnar rödvinbär på Vedgrundet och Louise köper nejonögon genom Lasse. Höststädning i Sundsta. Till Saltsjöbaden för Helenas 70-årsdag och vi firar Agnetas 70 år på restaurang på Söder. Gunnar och Stefan fäller träd för tredje gången i år. Eller var det fjärde?
November
Mera svamp och nyponplockning. Blackebergs läroverk firar 70 år med oss och vi övernattar på hotell i Alvik. Vi åker med Gunnel och Willy till Dubai för att fira Willys 70-årsdag. Vi tar tåg till Borlänge-Djurmo. Louise bakar tunnbröd med Inga och Kristin.
December
Vi arrangerar fotbollsfest efter dam-VM. Willy segrar. Julen firas i Hemfjällstangen, Sälen, för fjärde gången. Hyr grannstuga till Arvidssons i ett fantastiskt väder. Nyårsafton med vandringsmiddag för tredje året hemma i Sörberge.
Mackes årskrönika 2019, juli-sept . . . 4 januari 2020
Juli
På Grisslehamnsdagen får Emil Maxén Albert Engströms ungdomspris för sina böcker om "Stor-Jobal". Det nya förrådet sätts upp av bl a Maja och Ebba. Firar Mattias på Vindö. Två njurstensanfall och tre nätter på Norrtälje sjukhus. Återbud till O-ringen men Maxén-Arvidsson sköter sig bra där i värmen. Djurmo till Sundsta. Bad för alla utom mig.
Augusti
Stugan och förrådet målas. Vi åker hem i förtid för min röntgen på Sundsvalls sjukhus och så småningom operation. Surströmmingsfest hos Perssons och kräftskiva hos Lindbergs.
September
Äntligen borttagning av stent på Sundsvalls sjukhus. Livet återgår till det normala efter 2 månaders inaktivitet. Vi åker till Borlänge och Djurmo med utflykter till Leksand (OL) och Bjusan.
Mackes årskrönika 2019, jan-mars . . . 4 jan 2020
Åren går fort numera och man tror att man inte gör någonting nu för tiden. När jag nu gör några nedslag i år 2019 ser jag att jag inte bara löst suduko och läst böcker.
Januari
Den 2 januari ringer Anna från Sundsta och berättar att stormen "Alfrida" härjat i Roslagen och fällt en tall över vårt nya fritidshus. Dessutom ligger ett tiotal stora granar på tomten. Vi bilar ner samma dag.
Februari
Vi åker skidor såväl hemma i Sörberge som i Nordrona i Norrtälje. Vi ser Maja testa skidorientering i Säter och firar Majkens 2-årsdag i Djurmo. En försenad fotbollsfest ser K-I och Anders som vinnare.
Mars
Den årliga Mattmarsveckan hos Jan och Helena genomförs med hatt-VM, skidor, after ski, teater och vi ser jaktstarten i VM i skidskytte i Östersund. Det är vårplantering i Sundsta med Moa och Majken. Jag ser AIK-Östersund på ett kallt Friends med Lasse.
Mackes årskrönika 2019, apr-jun . . . 4 januari 2020
April
Vi åker till Madeira med Börje och Agneta. Vi firar påsk med barn och barnbarn i Sundsta innan Louise, Johanna, Maja och Ebba åker till London. Jag gör säsongsdebut på 9-hålsbanan. I Blackeberg firar vi 50 år efter gymnasiet med vår klass S3.
Maj
Anita Olsson har stor flyttfest i Sundsta. Vi springer årets enda två orienteringar, i Roslagen. Perssons och Lindbergs kommer ner till Sundsta för golfhelg. Vi lunchar med S3 på Rikards takterass på Norrmälarstrand. Och så deltar vi i byggandet av Johannas 40-årspresent.
Juni
Andreas bygger klart staketet på deras altan i Djurmo. Sedan åker han och jag till Dublin för att testa öl. Maja och Ebba åker med oss till Runmarö och fiskar strömming hos Agneta och Hasse. Midsommar i Sundsta och grundgropen till förrådet görs. Vi lägger några nät. Dojan och Gloria på besök.
Jul i snöparadis . . . 30 december 2019
Vi firade julen för fjärde gången i en hyrd stuga i Hemfjällstangen i Sälenfjällen. Och för andra året i grannstugan till Arvidssons. Julen för tre år sedan var det barmark och vi kunde promenera på fjället.
Söndagen innan jul firade vi julen med Moa och Majken och på julafton med Maja och Ebba.
Vi åkte skidor såväl nere på myren som på Hemfjället i ett fantastiskt väder med mycket snö, vindstilla och varierande i övrigt. Det började i dimma, som övergick i molnighet för att sluta i solsken.
Vi åkte hem innan plusgraderna kom med regnet och de vackra träden förlorade sina snöhängen. Men vi har de snöhängda granarna kvar på hornhinnan.
S3 och Blackeberg, 50 och 70 . . . 13 december 2019
Det var 50 år sdan vi gick ut gymnasiet i Blackeberg, och det kan man inte tro. Dessutom firade skolan 70 år som läroverk/gymnasium.
50-årsjubileet firade vi i S3, samhällsvetenskaplig linje i skolan, tillsammans humanisterna och naturvetarna. En kommitté bestående av fem gamla elever, bl a Gunnar Thorsell och Bosse Lidholm hade dragit i trådarna och från vår klass kom merparten.
Då några, bl a Dojan, som satt fast i Colombia, inte kunde medverka ordnade Rikard en ny träff på takterrassen i huset på Norr Mälarstrand.
Skolans 70-årsjubileum samlade elever från många olika årgångar. Vår klass ställde upp med Macke, Louise, Killing, Bosse, Backmark och Helena.
2069 firar klassen 100 år. Då jäklar blir det fest!
Tunnbröd i Djurmo . . . 13 december 2019
Vi tog tåget till Borlänge en förlängd helg i december. Louise skulle få vara med och baka tunnbröd med Kristin och Inga.
Det blev en heldag i bagarstugan i Djurmo, där Calle eldat upp ugnen och Inga fixat degen, med bl a 10 kg kokt potatis.
Moa och Majken anslöt efter någon timme och Moa ville sedan inte gå hem. Hon bakade på slutet lite bröd till dockorna.
Dagarna före hade Louise och jag förmånen att få göra studiebesök i en årskurs 4 med 27 elever i Skräddarbacksskolan i Borlänge. Vi fick bekanta oss med några elever som behövde lite stöttning, medan Johanna skötte verksamheten med övriga.
Efteråt kan vi konstatera att det inte är så dumt att vara pensionär i alla fall.
Bada bada bada . . . 13 november 2019
Jag undrar om inte november ändå var den optimala månaden att semestra i Dubai. Med en dagstemperatur på ca 31 grader och 27 grader i havet. Man kan tänka sig att det blir ganska svettigt sommartid, såväl i staden som i öknen när temperaturen kryper över 40 grader.
Många människor åker till Dubai bara för att sola och bada och det förstår man. Solen skiner, det är varmt i vattnet och strandparasollerna ger behaglig skugga.
Vi besökte tre olika stränder, alla lika fina. Vi hyrde solstol en dag. Ska man varje dag hyra solstolar och parasoller får man ta med sig en stor sedelbunt. Vid stranden i närheten av moskén kostade det 160 dubaipengar, nästan 500 kr per person. Inte undra på att vi la våra handdukar i sanden.
Men alla badstränder var fantastiskt fina och det var ljuvligt vatten.
Gott gotti gott gott . . . 14 december 2019
Det lär finnas 10 800 restauranger i Dubai. Vi hann inte besöka dem alla under våra 7 dagar. Däremot besökte vi två matställen två gånger, både medvetet och av bekvämlighet. Catch 22 vid Dubai Marina Beach och Masayo, den libanesiska närkrogen där de rökte vattenpipa oavbrutet.
Willy hittade ett lovande ställe på mobilen och vi travade iväg. Men vi hittade konstigt nog varken skylt eller dörr till ett så fint ställe. Efter att ha frågat ett antal personer visade det sig att restaurangen låg på våning 24 i ett lyxhotell.
Och visst var den koreanska och indiska maten vi valde fantastisk. Och så fick vi en efterlängtad öl till maten.
Med Dhowbåt på Dubai Creek . . . 13 december 2019
På önskelistan inför resan fanns också en kvällstur på en "Dhowbåt" på Dubai Creek. Att Willy firade sin stora dag och broschyrerna talade om en fantastisk arabisk buffé gjorde inte saken sämre.
Vi blir hämtade på hotellet och visst var maten god. Men det goda tog snabbt slut. Alla satt på övre deck i det sköna vädret. Ingen ville sitta inne på nedre deck.
Maten tog slut på övre deck. När Louise tog en tur ner i båten såg hon hur man kastade maten på nedre deck. Ingen hade ju suttit där.
Man kan undra varför man inte bar upp maten eller upplyste folk om att det fanns mat där nere.
Man kan bo bra eller kungligt . . . 13 december 2019
Det finns massor av hotell i Dubai och givetvis flera av världens högsta. Ett av de högsta och lyxigaste är Burj Al Arab. Ett 7-stjärnigt, spektakulärt bygge 321 m högt med bl a en helikopterplatta på toppen. Där har såväl Tiger Woods slagit några bollar ut i Persiska viken och Federer spelat tennis.
Det finns inga rum, bara sviter, och man får betala minst 20 000 kr för en natt. Vill man hyra presidentsviten kostar det 200 000 kr för en natt. Har man inte råd att bo här kan man kanske nöja sig med ett afternoon tea för 1 700 kronor.
Vi var fullt nöjda med vårt "Four points Sheraton". Då våra dubbelrum inte var färdigstädade när vi kom erbjöds vi en lägenhet med två sovrum, allrum, två duschrum, tre toaletter och välutrustat kök på våning 21. Helt OK. Bara utsikten mot Persiska Viken var mer än godkänd.
Poolen på våning 43 besökte vi nästan varje eftermiddag men poolbaren fick bara något sporadiskt besök då ölen kostade ca 150 kr för 33 cl.
En kväll var det dock Ladies Night. Då fick alla flickor två gratis drinkar och då hjälpte vi våra respektive med den ena.
Lucialinne och pannkaka . . . 11 december 2019
Vår vecka var alldeles för kort för ett besök i Abu Dhabi, 1,5 timmes bilresa från Dubai. Då hade ett besök vid Shejk Zayed-moskén varit prio nummer ett.
Nu fick vi hålla oss tillgodo med Jemeirah-moskén i Dubai. Moskén är den enda i Dubai som är öppen för allmänheten. Under 1,5 timmes guidning får vi en inblick i ceremonier och islam.
Vi får låna kläder för att skyla bara delar på armar och ben.
Efter besöket bjuds vi på arabiskt kaffe eller te, och olika arabiska smårätter. Veckans bästa pannkaka serverades här.
En Airbus av blommmor? . . . 12 december 2019
Det byggs snabbt i Dubai. Trots att vår resehandbok, som vi lånat på Timråbibblan, var reviderad 2018 fanns inte Miracle Garden med.
Å andra sidan hade jag nog inte fastnat för någon park när det fanns så mycket fantastiskt att se.
Men på plats i Dubai fick vi ett tips från Djurmo hur fantastiskt det skulle vara. Det visade sig att tipsaren inte varit där själv.
Men Miracle Garden var det mest fantastiska i parkväg vi sett. Man hade klätt in en riktig Airbus i blommor, liksom kända Disneyfigurer i megastorlek och andra figurer och hus.
Att vårt dagskort på Metron inte gällde på bussen från Mall of the Emerates var inte mycket att säga om. Stackars Willy som inte ville följa med får nog ångra sig. Men han kommer visst inte överens med växter. Bara blåbär.
Affär som heter duga . . . 10 december 2019
Dubai Mall är världens största galleria, förstås. Medan Mall of Scandianavia har 224 butiker har Dubai Mall över 1 400. I antalet restauranger är förhållandet 20 mot 120. P-platserna i Solna är 3 700 medan Dubai Mall har över 14 000.
Det tar en stund att flanera runt i gallerian med sina 1,2 miljoner kvadratmeter. Bara promenaden från metrostationen är en 600 meter lång inglasad gångbro med rullband till gallerian.
Här finns också en isrink, ett jättelikt akvarium och en dinosaurie. Förstås.
"Dubai Dino", är det mest kompletta exemplaret av Amphicoelias brontodiploducus i hela världen. Det upptäcktes i Wyoming 2008 och togs till Dubai 2014.
Här finns också världens största saltvattensakvarium med 33 000 fiskar och havsdjur, uppdelat på 85 arter. Bl a ser vi 400 hajar och rockor. Givetvis finns fiskarna bakom världens största plexiglas, 33 x 8,3 meter, och 1 meter tjockt. De kan antingen upplevas genom glaset, i en tunnel på botten eller i båt med ett genomskinligt skrov.
Ovanför plexit sitter världens största skärmpanel, bestående av 820 TV-apparater som skapar en 50 m bred och 14 m hög display.
Ibland blir man nästan trött på att allt ska vara så fantastiskt. Det är tur att man inte vet om allt.
Tycker man att Dubai Mall är för stort kan man ta sig till The Mall of the Emerates, den näst största gallerian. Här har vi bara 700 butiker, 100 restauranger och två femstjärniga hotell. Mest spektakulärt är ändå den 400 m långa inomhusskidbacken. Fallhöjden är 85 m med flera pister och liftar. Vissa tider på dagen ser man ett antal pingviner i backen.
Man önskar att man kunde ta med sig lite av de 6 000 ton snö hem från backen. Det är idag mitten av december och ännu inga klassiska spår värt namnet.
Äntligen några araber, men i vax . . . 8 december 2019
Från soukerna åkte vi med en abra, en flatbottnad taxibåt, över Dubai Creek, för att gena över mot Dubai Museum.
På vägen dit träffar vi på utställda kameler och väggkonst. De hängande arbetarna på hotell Atlantis fanns här som kopior.
Vi åt en fantastisk melonsallad i värmen. Turistboken tipsade oss om "Arabian Tea House" vid museet. Vi trodde vi gått rätt men hade hamnat vägg i vägg på ett annat fantastiskt ställe.
Ibland blir det rätt fast det är fel.
Museet visar stadens svindlande förändring från en liten bosättning i öknen till arabvärldens centrum för handel, finans och turism.
På fem decennier har Dubai utvecklats mer än de flersta städer gör på åtskilliga århundraden.
Här följer vi historien genom fynd från utgrävda gravar från 3 000 f Kr. Med hjälp av vaxdockor färdas vi långt tillbaka i tiden. T ex traskar man runt i ökensand när beduinernas kultur beskrivs.
Köpa saker på soukerna . . . 8 december 2019
Försäljarna på Dubais basarer, soukerna, ville gärna att vi skulle köpa en massa krimskrams med oss hem.
Nu är vi långt ifrån de luftkonditionerade galleriorna. Ett myller av gränder samlade kring Dubai Creek, härstammar från Dubais tid som handelshamn. Här är butikerna ordnade efter typ av varor, såsom kryddor, hantverk, guld, parfym och kläder.
Prutning hör till men det är inte min bästa grej. Kommer i alla fall hem med en arabisk huvudduk och Louise med lite saffran. Och en liten gratisflagga från Förenade Arabemiraten.
Här tjatade försäljarna i varje butik att vi skulle handla. Precis som inkastarna på matställena i Grekland.
