bolemacke

   

  Idag är en annan dag, Annandag Jul. Julbordet räcker länge än. Tur att Mellstaspåret bjuder till skidåkning varje dag. Tre dagar och 3 x 7,5 km, och mjuka ljumskar har blivit stela. Mina steg har blivit minimala och jag vågar inte ta ut stegen.
  Dagens snöande gör att min springande teknik kan blomma till fulländning. Louise, som glider på varje skär som en skidåkare ska göra, får problem.

     

  Julaftonens klappberg är utdelat och upprasslat. Alla barn somnade med sina leksaker i sängen liksom jag. Jag med en skinande brödrost under kudden, mätt och belåten efter tidernas julbord. För att inte tala om Mattias och Andreas traditionella efterrättsbord.
  Majas "Tipp tapp ..." är det sista jag har i mitt huvud innan jag somnar. Och att hon tyckte att det var roligare att dela ut presenter än att öppna själv. Snowracern, bilmattan och träjärnvägen lär användas under många år.
  Vi knådade tomtar av mandelmassa och enligt Majas bedömning visade sig Lars tomte mest lik en äkta. Kvällens "riktiga" tomte gjorde dock Maja bekymrad. Hon var riktigt nöjd när tomten gick hem.

     

  Juldagens lunch serverades utomhus. Elva personer åt kolbullar och pannkaka från trädgårdens murrikka. Och Jäger. Riktigt, riktigt gott.
  Hoppas BJ:s kolbullar smakade lika gott vid älven. Det var väl i så fall det enda ätbara fiskargänget fick se. Åtminstone BJ.