bolemacke

 

  Jag är ingen julkille. Aldrig riktigt gillat julen. Då handlar det framförallt om veckorna före jul och själva julafton. Vad det riktigt beror på vet jag inte men det har säkert flera anledningar. Men från juldagen känns det bättre. Då kan man slappna av. Varva ner.

  Jag är heller ingen stor juldekoratör. Står sällan för idéer till presenter, prydnader och krims krams.
  Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att bevara traditioner. Och det vore ju synd om Jesus fötts obemärkt. Det verkar ju ha varit en särdeles intressant kille.

  När jag bodde ensam i början av 70-talet på Rörvägen i Tallnäs hade jag en jultomte och en påsktupp på fönsterbrädan bakom gardinen i rummet. När julen nalkades åkte tomten fram och veckan före påsk bytte jag plats på tomten och tuppen. Och så höll det på. Tuppen stod säkert framme tills de var dags för en hastig städning inför midsommar.

  Men nu gäller det att hålla skenet uppe för Maja. För om hon ska gilla julen och föra traditionerna vidare måste även jag hjälpa till. Hittills pratar hon mest om tomten, Lucia, Nalle Puh och Molly. Kanske blir jag den första att berätta hemligheten om killen som föddes i stallet. Undrar om det går hem?

  Tills dess nöjer vi oss med att tro på tomten. Vem sjutton vill inte tro på den mannen som kommer med drösvis med julklappar.
  Jag tror också på tomten. Har alltid gjort. Jag tar inga risker.
  
  Höv höv höv.