bolemacke

  Jag har en kollega som törstar efter kunskap. På kvällarna säger han att han ska ner i källaren och binda flugor, men troligtvis ser han på suspekta TV-program, såsom debatter och dokumentärer. När frun har gått till sängs kan han i smyg se programmen i vardagsrummet. I storbild.

  Jag har aldrig gillat debattprogram. Stressade programledare á la Sverker Olofsson och personer som aldrig får tala till punkt.
  Femtio personer i studion. Alla har kammat sig och gjort sig fina men de hinner inte få något sagt. Jäkt, stress och tidspress. Ibland en programledare som vill vara i centrum, ibland en "ordbajsare" i panelen.
  Och flera ämnen ska det helst vara. På en halvtimme. Efter programmet är man lika förvirrad som före. Kanske värre.

  Jag kommer inte från ett diskussionslystet hem. Och har aldrig haft behov av att hävda mina åsikter. Har någon annan en avvikande uppfattning, så OK. Hålla på och käbbla har aldrig varit min likör. Men visst kan jag imponeras av kunniga personer. Och man kan ju alltid ändra sig.

  Ikväll smyger nog Björn ner till sina flugor i källaren igen. Det är "Debatt" på TV2 klockan 20.30.
  Ämnet ikväll: "Hur mår egentligen de svenska grisarna?"
  Låter svinkul.