bolemacke

  När jag själv gick i sexan var jag skolpolis i Vällingbyskolan i Stockholm. Vi bevakade trafikerade övergångsställen och tveksamma passager på Ångermannagatan, Vällingbyvägen och Sollefteågatan.
 
  Vid flera tillfällen fick vi som ställde upp i skolpatrullen olika förmåner. En gång var vi med vid en direktsändning en tidig lördagsmorgon av "Frukostklubben", ett populärt radioprogram med Sigge Furst.
  En annan gång gjorde vi ett studiebesök på Coca Cola-fabriken i Sundbyberg. Där skulle vi få dricka så mycket vi ville och orkade få i oss. Besviken blev det stopp efter bara två 33:or.

  För några veckor sedan oroades svenska folket av en efterlysning på radio. Bryggerierna saknade hundratusentals pantflaskor inför julen.
  Omedelbart skrapade familjen ihop två backar som lämnades in. Många gjorde säkert likadant för att säkerställa julmusten till julbordet och alla barn.

  Alla julmusttillverkare köper sin essens från samma svenska företag, Roberts AB i Örebro. Sedan kan varje bryggeri variera musten med egna tillsatser. Bara två personer känner till grundreceptet som varit hemligt sedan 1910.

  Svenskarna betraktar sin julmust som en nationell högtidsdryck. Must smakar must och ingenting annat och är lika viktig för julen som julskinkan och den inlagda sillen. 
  Coca Cola gjorde ett allvarligt försök att konkurrera ut julmusten på 2000-talet men misslyckades.

  Jag beskrev mina doftminnen för någon vecka sedan. Våra smakminnen är lika starka. Jag är uppfödd med Apotekarnes och den mustsmaken får mig att minnas mina barndoms jular.
  När julmusten 2010 firar 100-årsjubileum har jag druckit Apotekarnes julmust i över 50 år. Jag fortsätter gärna. Men bara kring jul.
  Ho-ho-ho!