bolemacke

  Det är inte många som läser mina bloggar. Det ska gudarna veta. Trots det finns det personer i min närhet som bryr sig och har synpunkter på dem. Det är intressant.
  Bloggar kan ju se ut på på alla möjliga sätt. En av mina favoritbloggare skriver ibland flera gånger om dagen, ibland inte alls. Och oftast bara några rader.
  Min idé från början var att göra en bloggmodell där jag mixar dagboken, aktualiteter och kåseriet. Då idéerna stundtals sinar kan det ibland dröja innan jag har något att säga. Men konstigt nog händer det mycket i vårt lilla hörn av världen.

  Ska jag skriva kortare och mer regelbundet måste jag ge avkall på språket, anknytningarna och poängerna. "Men OK, det är ju bara en blogg"
   Nu kanske inläggen blivit lite för långa och kommit lite för mycket stötvis. Men det är ju lite stötvis som livet kommer.
  Går en vitvara i köket sönder så kan man ge sig sjutton på att de andra grejerna viker ner sig strax efter. Blir någon i vänkretsen sjuk hör man ganska omgående att någon annan också trillat dit. Och går bilen sönder kan man ge sig på att det snart är dags att köpa en ny TV.

  Kalla det seriekrockar eller vad som helst.

  Idag har vi, jag har faktiskt deltagit, städat eller storstädat. Jag fick inte ens öppna vindsluckan i hallen för att ta ner en matta. Det kunde rasa ner damm!
  På kvällen ringer "Pensionärer att hyra" och erbjuder sig att komma i slutet av veckan och tapetsera hallen. Gissa vem som kontaktat dem?
  Nu blir det riva tapeter, spackling och damm ... Med rena gardiner uppsatta idag.

  Allting går för runt. Snacka om seriekrockar. Det blir väl att storstäda nästa vecka. Igen. Mysigt.