Titta, en TV! . . . 7 november
I torsdags var det "Vi i 5:an"-uttagning på TV. Barnkanalen klockan 10. På Böle skola fick de 60 eleverna i årskurs 5 packas in på väggar och golv i ett klassrum där en TV-mottagare fungerade.
Klassen där TV:n fanns fick arbeta i en fritidslokal och fritids fick flytta till ett skyddsrum. Men eftersom det handlade om Böle skola gick det självklart utan problem. Men ...
Inför samma program för två år sedan fick en lärare jobba i tre dagar för att ragga skolans enda digitalbox och en bordsantenn. Aktuell TV fick placeras utom räckhåll för eleverna för att inte dubbelbilden skulle förvärras. Då trängdes också 60 elever i samma lokal för det var enda möjligheten som stod till buds.
Vore jag skolpolitiker skulle jag arbeta för att alla skolor i kommunen ges samma möjligheter. Samma grundförutsättningar, samma grundutrustning, samma möjligheter helt enkelt.
1956 såg jag mina första TV-program. Jag var sex år och tror det var "Kvitt eller dubbelt" och "Sigge Cirkus". Vår första egna TV-apparat inköptes till fotbolls-VM 1958, en Centrum, och det var blyerts förstås.
Det har gått över 50 år sedan dess och den mediala utvecklingen har varit hissnande. Familjer idag har nog i snitt tre TV-apparater per hushåll. De flesta platta.
En modern undervisning kräver att man utnyttjar de tekniska landvinningar som åstadkommits fram till idag.
Hur står det då till med TV-tillgången på vår skola? Hur många klassrum har en TV? Hur många klassrum kan se direktsänd TV?
Skolan, med ca 370 elever, har ett 20-tal klassrum och tre fritidsavdelningar. Och ni har inte en susning om svaret. Som tröst kan sägas att det har vi inte på skolan heller. Svaret kan vara: "Ett"!
Jag vet att Sveriges och kommunens ekonomi är risig men det är nästan stenålder att TV-mediet inte finns tillgängligt i varje klassrum i Sverige år 2009.
Klassen där TV:n fanns fick arbeta i en fritidslokal och fritids fick flytta till ett skyddsrum. Men eftersom det handlade om Böle skola gick det självklart utan problem. Men ...
Inför samma program för två år sedan fick en lärare jobba i tre dagar för att ragga skolans enda digitalbox och en bordsantenn. Aktuell TV fick placeras utom räckhåll för eleverna för att inte dubbelbilden skulle förvärras. Då trängdes också 60 elever i samma lokal för det var enda möjligheten som stod till buds.
Vore jag skolpolitiker skulle jag arbeta för att alla skolor i kommunen ges samma möjligheter. Samma grundförutsättningar, samma grundutrustning, samma möjligheter helt enkelt.
1956 såg jag mina första TV-program. Jag var sex år och tror det var "Kvitt eller dubbelt" och "Sigge Cirkus". Vår första egna TV-apparat inköptes till fotbolls-VM 1958, en Centrum, och det var blyerts förstås.
Det har gått över 50 år sedan dess och den mediala utvecklingen har varit hissnande. Familjer idag har nog i snitt tre TV-apparater per hushåll. De flesta platta.
En modern undervisning kräver att man utnyttjar de tekniska landvinningar som åstadkommits fram till idag.
Hur står det då till med TV-tillgången på vår skola? Hur många klassrum har en TV? Hur många klassrum kan se direktsänd TV?
Skolan, med ca 370 elever, har ett 20-tal klassrum och tre fritidsavdelningar. Och ni har inte en susning om svaret. Som tröst kan sägas att det har vi inte på skolan heller. Svaret kan vara: "Ett"!
Jag vet att Sveriges och kommunens ekonomi är risig men det är nästan stenålder att TV-mediet inte finns tillgängligt i varje klassrum i Sverige år 2009.
Kommentarer
Trackback
