bolemacke

                                             

  Mina halsmandlar förlorade jag på Sabbatsbergs sjukhus i början av 60-talet. De klipptes bort under lokalbedövning. Det lät precis som när man klipper i fläsk. Det var efter en sommar med oavbrutna halsinfektioner, halsbölder och penicillinkurer då jag inte ens kunde svälja min egen saliv.

  Sedan dess har jag varit förskonad från svårare halsbesvär, vad jag kommer ihåg. Halsflussen jag fick i helgen kom verkligen överraskande. Efter att ha varit tokfrisk, sänkte den mig från en dag till en annan. Jag vet inte heller när jag åt penicillin senast. Det måste ha varit decennier sedan.

  Att i tre dagar vara så risig att man varken orkar läsa, se på TV, sova eller äta är inte kul. Det är arbetssamt att inte göra någonting.

  Det finns mycket värre saker. Jag vet. Vi har ju TV hemma. Och tidningar.

  Men med en kåvepenintablett i fickan har jag nu arbetat, nåja, varit på arbetet några dagar. Nu finns det hopp för Sverige.