bolemacke

  

   Eftersom kineserna är så många behöver de ju stora ytor att röra sig på. De kinesiska kejsarna hade också behov av stora ytor, såväl inomhus som utomhus. Och nu snackar vi ytor.

  Himmelska Fridens Torg, som jag verkligen såg fram emot att besöka var dock bättre på TV. Idag är den en av Kinas mest bevakade platser efter upploppet 1989. Jag får ryggsäcken röntgad innan jag får beträda torget. Här ryms lätt en miljon människor på de 440 000 kvadratmetrarna, som går att jämföra med ca 67 fullstora fotbollsplaner. Hyfsat sportfält.

   

  Vi besökte torget på Valborgsmässoafton och visst var det mycket folk i farten. 1 maj åkte vi förbi i buss. Då var där så många människor att man inte såg underlaget.
  Peter köper en militärkeps för att hedra Mao och Villy en Mao-T-shirt.

  Då var "Den förbjudna staden" ett strå vassare, trots att jag inte ägnat det kejserliga palatset några större funderingar. Det var mäktigt men det var guiden Frank som gjorde besöket så minnesvärt. Hans historier om alla kejsare och livet tillsammans med sina 3 000 konkubiner (älskarinnor) och 7 000 eunucker (uppassare) gav upphov till många tankar.

 Att det under "Den förbjudna stadens" stenbeläggning sedan 600 år döljer sig 15 lager med tegelsten för att omöjliggöra byggandet av tunnlar och att skydda kejsarfamiljen är intressant i sig. Men eunuckernas öden där de får offra sina genitalier för jobbet är smärtsamt att höra. Att de sedan vid sin död fick kvittera ut dem igen känns makabert. En kines kunde dock inte tänka sig att begravas utan alla sina kroppsdelar. 

  För dem som inte vet varför så kastrerades eunuckerna för att de skulle låta bli kejsarens kvinnor. Hur han nu själv skulle hinna med alla sina 3 000. Jag skulle inte ens hinna med hälften. Inte ens på en vecka. Kanske när jag var yngre.