bolemacke

  Det finns många sätt att skaffa sig dåligt samvete på. I alla fall kan jag det.

 

  Det senaste exemplet i raden är när jag efter tre månaders bloggtystnad råkade kika på bloggöversikten. Den visade att minst några personer dagligen varit inne och hoppats att jag skulle visa något livstecken ifrån mig.

  För dem, och för mitt tilltufsade samvete ska jag göra ett nytt försök att hitta tillbaka. Problemet är att ju längre man väntar desto svårare blir det att komma ihåg hur man gjorde. Och inse att även små incidenter och kommentarer kan visa sig intressanta, åtminstone om man ser dem ur en annan synvinkel.

 

  Synd att man inte är insatt i skolan. Där händer visst saker dagligen och då kunde man ju blogga om dem.