Vindtätt - en lärdom för livet . . . 12 mars 2017

 
  Vädret hade kunnat vara mycket värre. Men man känner sig ändå ganska liten när det blåser upp på fjället. Liksom man gör på sjön.
 
  Vi brukar se till att vi har vettiga kläder för all tid vi vistas ute i skogen eller på preparerade skidspår. Att åka skidor på kalfjället när det blåser och snön driver får en att inse att det krävs annat material i kostymen.
  Vi startade den 16 km långa färden från Höglekardalen med mål i samebyn Glen i Oviksfjällen. Jag med icketät overall, reklammössa i konstfiber och ofodrade fingerhandskar. Trots byte till tumhandskar fick jag problem med iskalla fingrar. Inte blev det bättre efter fikapaus i ett kallt vindskydd och att ta av sig handskar för att fotografera fanns inte på kartan.
  Dock använde jag buff och solglasögon för första gången.
 
  Alla vedermödor var dock glömda vid ankomsten, middagen och boendet i Glen. Så också efter återfärden till Höglekardalen dagen efter.
 
  Glömd matsäck, Jans näsa och bensinosande skoteråkare som intog restaurangen när vi skulle gå var små minnen i sig. Liksom att Jans skoter inte ville starta i fjällskogen efter natten på fjället. Med hjälp av en förbipasserande skoterkunnig kille ordnade det sig och vi kunde alla sex, Jan, Helena, Hasse, Agneta, Louise och jag återvända till "hälsohemmet" i Mattmar efter ett lagom pensionärsäventyr i fjällvärlden.
 
  Men så var det det där med vindtäta kläder, yllemössa och varma tumhandskar. Men blir aldrig för gammal för att lära.
Jan och Helena, vårt fantastiska värdpar. Snacka om att bjussa på sig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0