Kasta mjölk och After Ski . . . 13 mars 2017

"Vårt dagliga After Ski, giv oss idag."
Och låtlistan var bl a kryddad med Carl-Erik Thörns hits från 1968 "Jag vill dansa med dig" och "När morgonen gryr". Något att tänka på då jag efter Mattmarsveckan drog på mig en förkylning.
"Men en ros kan ju blomma igen
Det blir alltid en sommar igen
Den stund måste komma då natten flyr
Allt blir bättre när morgonen gryr."
Carl-Erik Thörn, 75+ idag men fortfarande aktiv, sjöng för ett par år sedan i Krokom för en publik på 5 personer. Dagen efter kommer 100 till bygdegården i Mattmar. Man frågar sig varför?
Vid Carl-Erik Thörns genombrott 1963 skrev PiteåTidningen att han kunde gå hur långt som helst. "Visst behöver han lektioner i talteknik - han läspar något i sången - och även sånglektioner men grundmaterialet är mycket gott."
Louise årliga lekar engagerar som vanligt och deltagarna far runt som yra gazeller. Den i all hast planerade "Kajsa Warg-varianten" av 3-kamp blir nog legendarisk. Särskilt minns man grenen "Kasta gamla mjölkpaket i minimala hinkar i blåsten".
Men med ständigt nyfikna deltagare kan man locka med vad som helst. Åtminstone så länge det finns vin kvar i boxarna.
Lyxkäk och "puddingar" . . . 13 mars 2017

Mattmarsveckan 2017 blev som vanligt. Härlig. Men sjukdomar och gamla föräldrar decimerade truppen något. Men med samma grundstuk och Ije oftast på plats för att förbereda After Ski och middag. Och alla som gärna hjälper till att äta och dricka.
Skidspåren var perfekta och vädret helt OK. Vissa dagar t o m fantastiskt. Soffan vid Valsjön var på plats och korven vid vindskyddet smakade härligt som vanligt. Helena och Agneta sågade ner en gran som skymde solen. Louise och Lasse åkte skidor medan Jan tog "sjuksstugan", Agneta och jag, med skotern.
Förutom fjällkäket i Glen och lunchen på ett fullsatt Agdas Café i Mattmar avnjöts läckerheter även i köket hemma hos Jan och Helena. Renskav på murrikkan, täljstensbiff, ärtsoppa de luxe, plättar, rödbetspaj, älgköttbullar, fläsklångkok m m gjorde att vi orkade åka skidor flera mil varje dag.
Liksom TV:s Go´kväll fick vi i uppgift att fundera på vilka fyra personer vi skulle vilja ha vid vårt middagsbord. En mycket intressant övning med stor variation.
Jag var mycket nöjd med mitt. Emelie Schepp (författare), Anna Lindman (TV-programledare), Frida Öhrn (sångerska) och Maria Ruda (min tandläkare). Alla mycket kompetenta inom sitt område. Och mycket att vila ögonen på.
Men visst skulle jag ha svårt att koncentrera mig på maten.
Vindtätt - en lärdom för livet . . . 12 mars 2017

Vädret hade kunnat vara mycket värre. Men man känner sig ändå ganska liten när det blåser upp på fjället. Liksom man gör på sjön.
Vi brukar se till att vi har vettiga kläder för all tid vi vistas ute i skogen eller på preparerade skidspår. Att åka skidor på kalfjället när det blåser och snön driver får en att inse att det krävs annat material i kostymen.
Vi startade den 16 km långa färden från Höglekardalen med mål i samebyn Glen i Oviksfjällen. Jag med icketät overall, reklammössa i konstfiber och ofodrade fingerhandskar. Trots byte till tumhandskar fick jag problem med iskalla fingrar. Inte blev det bättre efter fikapaus i ett kallt vindskydd och att ta av sig handskar för att fotografera fanns inte på kartan.
Dock använde jag buff och solglasögon för första gången.

Alla vedermödor var dock glömda vid ankomsten, middagen och boendet i Glen. Så också efter återfärden till Höglekardalen dagen efter.
Glömd matsäck, Jans näsa och bensinosande skoteråkare som intog restaurangen när vi skulle gå var små minnen i sig. Liksom att Jans skoter inte ville starta i fjällskogen efter natten på fjället. Med hjälp av en förbipasserande skoterkunnig kille ordnade det sig och vi kunde alla sex, Jan, Helena, Hasse, Agneta, Louise och jag återvända till "hälsohemmet" i Mattmar efter ett lagom pensionärsäventyr i fjällvärlden.
Men så var det det där med vindtäta kläder, yllemössa och varma tumhandskar. Men blir aldrig för gammal för att lära.

Jan och Helena, vårt fantastiska värdpar. Snacka om att bjussa på sig själv.
White guide efter 16 km vit snö . . . 12 mars 2017

Kåtarökt fjällöring och jordärtskocka i variation, syrade havtorn och havtornsreduktion. Friterat skinn, krispigt fröbröd och riven Bottarga.
Att allt detta speciella serveras i en sameby, Glen i Oviksfjällen, efter 16 km skidtur på ett blåsigt kalfjäll är också speciellt. Och fantastiskt nog blir denna förrätt bara en lite klick på en liten assiett.
Restaurang "Hävvi" i Glen har inte bara haft besök av oss utan även av Mat-Tina och har under flera år utmärkt sig i White Guide, där de återfinns i kategorin "Mycket god klass". I White Guide bedöms årligen över 800 krogar i landet efter mat, dryck, service och miljö/stämning.
Två restauranger i Sundsvall har fått samma bedömning som Hävvi. Det är "Cassiopeja" och "Tant Anci och fröken Sara". Sundsvall har ingen restaurang i den högsta kategorin "Global mästarklass" (11 st i Sverige) men däremot Jämtland med "Fäviken". Varken Medelpad eller Jämtland har någon i kategori 2, "Mästarklass".
Middag: Fjällets plankstek, tempererat ren med ljuvlig duschess smaksatt med Maximus, kaffe och rödvinssky, souvaslindad haricote verte, bakad tomato och angelica butter. Snacka godis!
Med tanke på morgondagens Vasalopp avslutas måltiden med Hävvis ljumma blåbärssoppa med enbärsglass och egna biskvier och kanderad kvanne.
Väl hemma i Sörberge tog Louise upp lite köttfärssås ur frysen. Det var inte dumt det heller.
