"Killevippen" och snödrev . . . 16 mars 2013
När vi på sportlovet åkte från Sörberge mot Jämtland blåste det ordentligt redan när vi startade. Väl i Jämtland varnades i radion om snödrev och avstängda småvägar. T o m E14 vid Duved var avstängd. Då tyckte vi det var skönt att vi bara skulle till Mattmar.
Vid avfarten från E14 i Mattmar hade två bilar kolliderat och 100 meter från Jans hus hade en bil fastnat i snödrevet och vägen var oframkomlig. Vi vände om och tog E14 mot Mörsil och nästa avfart, bakvägen. 50 meter från Jans hus blev det stopp igen. En buss spärrade vägen i väntan på att bilen som fastnat i snön skulle plogas fri.
Bussen kunde dock backa så vi kunde passera och ta fart in på Jans gårdsplan.
Vid lunchtid hade vi stannat till i Östersund bl a för att Louise skulle få inhandla fikabröd på Törners konditori. Hon hade längtat. Hon skulle absolut ha "Killevippen", bakelsernas bakelse.
Jag är definitivt ingen konditori- eller cafékille. Visst kommer jag ihåg kondiset i Råcksta och Pallas i Vällingby på 50- och 60-talet. Men det var få gånger jag var där. Däremot blev det många besök på Sten Sture i Blackeberg under högstadietiden och gymnasiet.
Idag är favoritfikat "äppelsnittarna" från Tösses i Norrtälje och "wienerkransen" från Charm i Sundsvall.
I blåsten i Östersund genljöd stundtals en hög upphetsad mansröst i en högtalare någonstans ifrån. Louise påstod med bestämdhet att det säkert handlade om någon sportlovsaktivitet. Väl i Mattmar berättade Jan att staden skulle hylla VM-medaljörerna Johan Olsson, Ida Ingmarsdotter och den kvinnliga Vasaloppssegraren Laila Kveli.
Det hade vi missat ett kvarter ifrån. Men å andra sidan hade vi sluppit frysa ihjäl.
Jag sökte jobb i Östersund hösten 1969. Med några gymnasieuppsatser i näven klev jag in på ÖP:s redaktion och erbjöds arbete. Två månader på redaktionen i Östersund, sedan placering på lokalredaktionen i Hammarstrand.
Hammarstrand var bara en rodelbana i obygden för mig på den tiden. Om det var lappsjukan som gjorde mig tveksam eller om det var den bitande blåsten från Storsjön som påverkade mig mest vet jag inte. Någon jämtländsk tidningsmurvel blev jag i alla fall inte.
After Ski med glywien och "jungfrubröst"
Trots stort manfall och i för oss ovanliga väderförhållanden genomfördes Böles "After Ski" 2013 med flaggan i topp. Sex topptränade på lagg, tre samspelta på vätskekontrollen och några i väntans tider i festlokalen. Många hade laddat så hårt att de slagits ut av influensa, magbaciller och trasiga korsband.
Perfekta skidspår och en temperatur kring nollan borde varit goda förutsättningar för flera varv men vi blev stående för länge vid vätskekontrollen för att hinna.
Helenas hemkokade glywein smakade lika bra som tidigare år och hon hade inte glömt geléhallonen i år heller. Debutanten Åsa fick agera serveringspersonal.
För att undvika att säkringarna skulle gå placerades våffeljärn i olika lokaler. Att springa mellan dessa var jobbigare än att åka skidor. Till frasvåfflorna serverades räkor, rom, cremé fresh med vitlök, hackad rödlök, grädde och sylt. Och vi snackar frasvåfflor med stort FRAS. Efter en vecka i kylskåp är de lika frasiga.
En del delar gafflar med varandra p g a besticksbrist. Vissa äter med fingrarna.
Trots frånvaron av vår svensktoppskung "Trä-Björn" försöker vi sjunga lite allsång. Det blir samma favoriter som förut och Per och jag försöker hitta ackord på gitarrerna som vi kan sjunga till. Någon gång blev det rätt.
Ingela vinner som vanligt kvällens intelligenta tävlingar. Denna gång tillsammans med Monica.
Tävlingsdeltagare Vinnare
När jag på lätta ben till slut gick hem med våffeljärn, gitarr, ryggsäck, ombytesväska och skidor funderade jag på om det blir några "After Ski" när man blir pensionär. Då kanske man måste köra dem på dagtid.
En annan sak jag undrar över är om det är ett tecken på en bra fest, när frun får byta sovrum på småtimmarna.
Frånvaro v 7 Några järn i elden Glada arrangörer
Bara vanligt vatten . . . 18 januari 2013
Halv elva släckte vi lampan år 2012 och när jag vaknade var det 2013.
Vi åkte från Sälen via Borlänge till sommarvistet i Sundsta, Norrtälje och ett mycket vackert och snörikt Roslagen.
Vi skottade i två dagar för att kunna ta oss fram till husen. Louise och Kerstin eldade, vi hämtade vatten och hade det riktigt mysigt. Och mörkret kommer tidigt när det inte finns några gatlysen.
Nyårsmaten trollade frun fram av julresterna.
Vädret ändrades snabbt. På några dagar toksmälte snön i regnet. Vattennivån i den översvämmade källaren var 15 cm när vi kom. När vi åkte hem var vattenytan 90 cm från golvet, strax under dörrhandtaget.
Månne har kåken flutit iväg vid det här laget.
Medelålders plus . . . 16 januari 2013
Ibland står jag där i klassrummet och försöker berätta för eleverna hur viktigt det är att satsa på skolan. Hur viktigt det är att lära sig både det ena och det andra som de kommer att behöva kunna i framtiden.
Oftast talar jag för döva öron. Inte kan 10-åriga barn förstå vad de behöver om fem år eller om femton.
Jag brydde mig säkert inte själv när jag var liten. Jag kommer inte heller ihåg att mina lärare sa något i den stilen.
Till för några år sedan hade jag inte en tanke på att satsa på någonting annat. Idag är det lite sent.
I serien "Medelålders plus" i ST och DN känner jag igen mig. Ofta beskriver den precis de tankar man har som 60-plussare. "Strippen" i dagens DN är just en sådan tankeväckare, för en pedagog med snart 40 arbetsår i skolans värld.
Vilken jäkla fin vinter . . . 14 januari 2013
Januari har hittills bjudit på fint skidföre. Gott om snö även om det tidvis varit lite kallt. Det har blivit en hel del varv i Ishallsspåret, på golfbanan, Skönviksberget och i Bergeforsen.
Men det är skillnad på att åka skidor och åka skidor. Jag föredrar nog utflyktsvarianten i jämförelse med att harva runt i ellusspår med andan i halsen.
Tänk att få stanna lite då och då. Och rent av få sig en våffla med grädde och hjortronsylt och varm choklad med vispgrädde.
Att man dessutom får åka i ett landskap som liknar en riktig trollskog gör inte upplevelsen sämre. Och får man göra det i trevligt sällskap av bl a Maja och Ebba är det något alldeles extra.
Julåkningen i Hemfjällstangen var hänförande läcker.
Vitaste julen i Sälen . . . 13 januari 2013
Klockan sju på lördagsmorgonen, en halvtimme innan avresan mot julfirandet i Sälen gick vår takbox sönder. En "Packline" vi köpte 1988. Den har suttit på fyra bilar, året runt. Nu sprack ett gångjärn och boxen gapade som en gökunge.
I mörker, 10-gradig kyla och snöfall föreslår frun att jag ska borra bort de trasiga nitarna och skruva dit nya.
En infarkt var nära men vi lyckades få av boxen och med längdskidorna bakom Louise högra öra tog vi oss till ett snörikt och magiskt Sälen. Eller rättare sagt Hemfjällstangen i Transtrand.
Och för första gången äter vi julbord på julafton på lokal i Kläppen. Nästan lika gott som hemma.
Högst på min önskelista, "att få gå i pension", gick inte hem. Men jag fick i alla fall ett ljus som ger hopp och visar att jag är på rätt väg. Det är bara att elda på.
"Som fan läser Bibeln" ? . . . 3 november 2012
En artikel om skolan från fullmäktige i veckan gör mig lite fundersam. Ska man bli irriterad eller är kommunföreträdarna felciterade?
Annars säger inledningen av texten det mesta. Tvetydig. "Timrå ligger lågt när det gäller resultaten i skolan ..."
Har man månne inte riktigt brytt sig förut?
Trots skrämmande låg ranking i ett flertal mätningar kring resurser och personaltäthet vill inte politikerna se sin roll utan skyller i tidningen på lärarna och ledningen. Kan det bero på att det kanske finns någon kommun som lyckats lite bättre trots dåliga resurser. Men är förutsättningarna jämförbara?
Ett känt faktum är att när saker och ting inte fungerar, vill man gärna hitta felen hos någon annan.
Att se över sin verksamhet är vettigt men att ånyo enbart sätta sin tro på en idéplattform är som att greppa efter halmstrån. Halmstrån kostar inte mycket och vi har jobbat med idéer förr. Om man nu inte ökar resurserna förstås, men det står det inget om.
Jag hinner tråkigt nog inte se skolresultaten vända. Det ska ske 2015 och då blir jag pensionär. Tills dess får jag också trolla med knäna.
Koner och mentalt lavemang . . . 3 november 2012
Jag har sett mer hockey i år än de senaste tio åren sammanlagt. Snart börjar jag förstå vad det går ut på.
Timrå har skött sig skapligt men ibland har matcherna gått till straffläggning. Niklas Lindberg tyckte senast att straffar är löjligt, för chansartat.
Då födde vi idén att om inget mål kommer efter 5 minuter i 4:e perioden spelas nästa fem minuter med tre man. Inget avgörande då heller så spelas det med två o s v. Om inget händer när bara målvakterna spelar sina fem minuter ...
... Kanske får spelarna spela med koner på visiret eller ögonbindlar. Eller 10 puckar på isen.
Chansartat? Jag vet inte men det låter kul. Ishockey är ju bara en lek. Eller hur?
Giffarna har spelat fin fotboll men resultaten i höstmatcherna har gått dem emot. Christer Jonasson föreslår i Sundsvalls Nyheter att laget tar ett mentalt lavemang för att rensa hjärnorna. Han tillägger att Giffarna borde ansöka hos Fotbollsförbundet om att få spela alla sina matcher på våren, och bara spela 70 minuter.
Det är under krig och nödsituationer de bästa idéerna värker fram.
Tjäna pengar på hockey . . . 14 september 2012
Elitserien i ishockey har startat och återigen tippas Timrå IK att komma sist och hamna i kvalserien. Hemmamatchen mot AIK slutade 2-1 efter förlängning så nu ståtar vi i alla fall med två poäng. Dessa kan man i alla fall inte ta ifrån oss.
Olov Tallqvist hade köpt biljetter åt oss och han vet hur man tjänar pengar. Vi sitter på sektion K höger och stolen bortom oss på samma rad är 30 kronor dyrare. På 20 hemmamatcher sparar han 600 kronor. Det blir tre matcher gratis plus fika i pausen.
Matchen hade en riktigt högtidlig inledning med tal av såväl ordföranden som klubbdirektören och prisutdelning av Arne Öberg Minne. Nationalsången var skippad men som tur var levererades pucken av den radiostyrda lastbilen, precis som förut. Det är den proceduren som Louise gillar bäst med hockeymatcherna.
Hockeypauserna är fika eller pubbesök och ett sätt att träffa människor man inte sett på länge. I första pausen träffar jag gamla stormålvakten "Christer Sehlstedt" och i andra Arne Perming välkänd "fisklirare".
Det var på samma läktarsektion Kari ifjol såg en match mot Linköping. Plötsligt råkade bortalaget ha sex utespelare på isen. Innan domarna hinner reagera vrålar en timråsupporter:
- Fan domar´n! Kan du inte räkna! Har du gått på Böle skola?
Kurs på Kreta? . . . 8 september 2012
Som ny lärare trodde jag att jag kunde allt. Men efter tre utbildningsår med lektioner från 8-17 och ett skapligt betyg visade det sig att verkligheten var en aning annorlunda.
Nu har jag efter 37 år som mellanstadielärare fått möjlighet att göra något annat en dag i veckan. Det är inte givet att jag klarar av dessa nya uppgifter på en gång. Många gånger måste man ha lite tålamod. Lära sig något nytt.
Inte heller kan man förvänta sig av nya chefer att klara av alla uppgifter. Där måste man också ha lite tålamod. Dock får chefer ofta bevista kurser och konferenser för att lära sig nya påfund.
När lärare får nya uppgifter är det sällan så. Ofta förväntar sig myndigheterna att de ska klara det ändå. Utan kurser och konferenser. "Läs boken och prata med en kompis".
Lärare som arbetar med specialundervisning har ibland träffar på arbetstid. Nu har lärarfacket i Timrå inbjudit till en yrkesträff för 1-7-lärare. På kvällstid. Men vilken god idé.
Om jag inte klarar av mina nya uppgifter kanske jag kan få åka på kurs?
En vecka på Kreta skulle inte vara helt fel.
Förmiddagskaffe på landet . . . 8 september 2012
När jag sitter i solen på altanen på landet i Sundsta och dricker förmidddagskaffe njuter jag. Här skulle jag kunna vara oftare.
Jag har just tagit upp potatisen, den bästa skörden på flera år. Och Louise har plockat tio liter gula kantareller på tomten.
Det blir lite golf i eftermiddag och kanske en tur till Norrtälje.
Det är skönt att koppla av efter några jobbiga arbetsveckor.
Inte stör det så mycket heller att källargolvet svämmat över efter förra helgens regn på över 100 mm och att förrådstaket inte håller tätt.
Här finns så mycket att göra tänker jag, när jag hör Louise fara runt och klippa gräset. Ett gräs som fått växa alldeles för högt.
Förmiddagskaffe är nog bättre än alla de kinesiska piller vi köpte i Peking. Men imorgon är man hemma igen till alla måsten. Det måste gå det också.
"Fagerstranden" i regn och rusk . . . 1 september 2012
Jag känner mig lite grand som urfagervikare när Fagerviks nya rekreationsområde invigdes med pompa och ståt. Operasångerskan Anna Hanning sjöng, Timrågymnasiets estetelever dansade och Korpen gympade i regnet.
Konferencier Dag Jonzon uppmanade publiken att göra åkarbrasor för att hålla värmen. En omöjlighet då alla kramphöll sina paraplyer för att inte förlora dem i blåsten.
Kommunalrådet Ewa Lindstrand och landshövding Bo Källstrand avtäckte ett industrimonument gjort av gamla bjälkar från Fagervikssågen. Sedan planterade de buskar.
Gustav och Anita Forssell som gjort de 18 historiska tavlorna på fältet skämtade, med hänvisning till det nya monumentet, om kommunens centrala plats i södra Norrland (XYZ).
- Nu har vi Y-et vid Midlanda, X-et i Fagervik och Zäta i Ishallen.
Den mest intressanta minnestavlan för mig är den uppe vid den rivna samlingslokalen "Stenhammaren". Där finns ett foto och text från farfars 50-årsdag från 1946. Farfar Gunnar var reparatör på Fagerviksfabriken.
Vid skylten träffar jag, Olle och Evald, mina farbröder, och deras fruar Ann-Marie och Gunnel. Hela tjocka släkten finns på bilden och mamma och pappa i första raden.
Fagerviks före detta industriområde har sanerats för 140 miljoner kronor på en yta av cirka 50 fotbollsplaner.
Ewa Lindstrand avslöjade att namnkommittén fick ta till ett extra möte för att spika namnet "Fagerstranden". Det tyckte Dag Jonzon var snabbt ändå för ett "så viktigt" beslut.
En gång intervjuade han en indianhövding som sa att innan man tar ett viktigt beslut ska man först fundera i sju generationer.
Det kokar av fisk men .. . . . 26 augusti 2012
Jag tog grönt kort i golf för att ha en aktiv fritid som pensionär. Och jag funderade på att lära mig konsten att fiska av samma orsak. Kanske också för att kunna variera kosten som pensionär.
Efter ett samtal med Arne och Kristina Perming, fiskearrendatorerna i Bergeforsen, har jag nu börjat tveka. Arne tror inte jag har tålamod nog.
Ack så rätt han troligen har.
Efter helgens släktbesök från Stockholm och Ljusterö med delar av klanen Ringdahl, inser jag det.
Älven kokar av leklysten lax men oj så svårt att få dem att hugga. Christian hade visserligen fiskar på kroken men ... Han får drömma vidare om storlaxen.
Jag också.
"The big 4" . . . 26 augusti 2012
Chefen lät bölelärarna få känna på lite sjöluft och skärgårdsbuffé på Ångermanälven för att orka med ännu ett tufft läsår. I fantastiskt väder minglades på fördäck och diskuterades väsentligheter.
Förutom alla kollegor träffade jag storfiskare från Indalsälven, en f d matteguru från Sörbergeskolan och en "gammal" elev.
Åren går för fort nu och tjusiga Maja fick i stort sett presentera sig på nytt efter sex år.
Inget ont om "The big 5", de stora vilda djuren på den afrikanska savannen. Inte heller "The big 5", de fem förmågor som är allra vanligast i grundskolans nya styrdokument.
Men mest uppmärksammade på resan var dock "The big 4", Böle skolas fyra äldsta pedagoger idag.
Åtminstone tyckte de det själva.
Livets skola och sommarlov . . . 12 augusti 2012
Biologi, hemkunskap, bild, samhällskunskap, idrott ... Ja, sommaren har inte varit helt ledig för Maja och Ebba. Med gott om pedagoger runt omkring sig har de inte haft det lätt.
Å andra sidan gäller det att ta vara på nyfikenheten. Lite i taget och gärna göra det om och om igen. Som barn gör.
Kanske sitter något kvar till nästa sommar, då det åter ska plockas bär och svamp. Då ska insekter, blommor, grodor, ödlor och fiskar studeras. Då ska flaggan upp igen, kakor ska bakas, disken diskas, fästingarna plockas bort och mördarsniglarna jagas.
Men sommaren har också varit rast och vila. Och "skolresa" till Åland.
När kan man förresten börja träna golfsvingen? Ebba är 3 år nästa sommar.
Målsprutor och fjäderbollar . . . 12 augusti 2012
Det känns som Peter fyllt 60 i flera år. Firat med resor kors och tvärs, Rom, Peking, Mallorca. Men det var ju flera veckor sedan så nu ordnade han en hejdundrande fest, där vi bl a kastade plankor och sparkade på kinesiska fjäderbollar tills det blev mörkt.
Vad jag inte visste var att en av gästerna var en f d målspruta i Giffarna och Gefle för så där 25 år sedan. Hade jag vetat det hade jag sprungit hem och hämtat mina autografblock för att få Håkan Holmströms namnteckning i något av dem.
Han kunde fått välja om han ville skriva i det med Pelé och Garrincha, det med Lev Jashin eller i det med Ingemar Johansson och Gert Fredriksson.
Håkan berättade att han faktiskt även varit med i landslaget. På papperet. I en timme.
Han fick på en träning reda på att han var uttagen i OS-landslaget, laget för spelare under 23 år. Men när träningen var slut var landslagsuppdraget också över. Man hade upptäckt att han var någon månad för gammal.
Nästa fest tar jag blocket med mig. Man vet aldrig vilken gammal storlirare man träffar på.
När jag tänker efter drällde det av gamla idrottsstjärnor på festen, bl a Bosse Åhman, gammal storsimmare i Timrå på sin tid och Villy Persson, mittfältsstrateg i Kubbe/Norrflärke för hundra år sedan.
Villy har spelat på samma plan i Köpmanholmen som Håkan Holmström, då i KB 65. Dock inte samtidigt. Och det var nog tur för Villy.
Vad jag inte visste var att en av gästerna var en f d målspruta i Giffarna och Gefle för så där 25 år sedan. Hade jag vetat det hade jag sprungit hem och hämtat mina autografblock för att få Håkan Holmströms namnteckning i något av dem.
Han kunde fått välja om han ville skriva i det med Pelé och Garrincha, det med Lev Jashin eller i det med Ingemar Johansson och Gert Fredriksson.
Håkan berättade att han faktiskt även varit med i landslaget. På papperet. I en timme.
Han fick på en träning reda på att han var uttagen i OS-landslaget, laget för spelare under 23 år. Men när träningen var slut var landslagsuppdraget också över. Man hade upptäckt att han var någon månad för gammal.
Nästa fest tar jag blocket med mig. Man vet aldrig vilken gammal storlirare man träffar på.
När jag tänker efter drällde det av gamla idrottsstjärnor på festen, bl a Bosse Åhman, gammal storsimmare i Timrå på sin tid och Villy Persson, mittfältsstrateg i Kubbe/Norrflärke för hundra år sedan.
Villy har spelat på samma plan i Köpmanholmen som Håkan Holmström, då i KB 65. Dock inte samtidigt. Och det var nog tur för Villy.
"Putell på er grevar och baroner" . . . 31 juli 2012
Jag har blivit kompis med "Kolingen".
När jag var ca 13 år var jag på en bondgård i Byholma nära Grisslehamn i Roslagen. Tillsammans med "Benet", Bengt Serneblad, tillbringade jag några veckor där för att sedan avlösas av en annan gammal klasskamrat, Ove Kjellqvist.
Mina minnen från gården är idag en aning diffusa men jag kommer ihåg att bonden själv hade protes på ett ben. Vi högg ved i en stor roterande vedklyv och jag fick halsfluss och fick åka hem i förtid.
Men det starkaste minnet är den bag vi förvarade våra smutsiga forbollsstrumpor i under en av sängarna. Stora sommarskrattet fick vi varje gång vi gläntade på dragkedjan och doften spreds i rummet.
Igår, 50 år senare, befinner jag mig i Grisslehamn igen men nu bara för att njuta doften av hav, sommar och rökt fisk. Vi besöker hamnen, marinan, kapellet och Albert Engströms ateljé och museum.
Kristin badar i viken nedanför ateljén, Andreas vinner äventyrsgolfen i marinan och Louise köper två surdegslimpor för 120 kr.
En limpa för 60 kronor. Må den vara god. Eller är det meningen att man ska ställa upp den i fönstret som roslagssouvenir?
Sommaridentiteten . . . 23 juli 2012
När jag får min sommarledighet skaffar jag mig en ny identitet. Jag klipper håret ner till 14 millimeter och letar fram kläder jag kasserade för 20 år sedan. Dessa kläder går jag sedan i från midsommar till i början på augusti.
De enda som känner igen mig är den närmaste familjen.
En annan förändring som skett är att jag förmodligen blivit väldigt intelligent. Detta beroende på all fisk jag ätit. Dels den lax och öring vi haft med oss från Timrå och Indalsälven, dels den fisk som vi själva tagit upp ur Lommaren, abborre, gös, sutare och nästan gädda.
Hade vi bara förlitat oss på kast och mete skulle vi inte bli feta. Det gamla nätet har dock glatt oss med matfisk. Imorse en gös på kilot. Annars gott om stora abborrar och sutare.
En morgon misslyckades vi med att få upp en 10-kilosgädda ur nätet. Vi försökte knocka den med öskaret och åran. Sedan drog han iväg och lämnade ett stort hål i nätet efter sig.
Öskaret i plåt ligger numera på havets botten. Snacka om orutinerade fiskare.
"Lilla snigel akta dig ..." . . . 21 juli 2012
Även en mördarsnigel har rätt till en värdig död.
Men ibland blir man tveksam. Klippa av huvudet, frysa ner, trampa ihjäl, salta ... Ifjol försökte jag elda upp ett hundratal. Inte ens bensin hjälpte.
I år plockar vi dem med små tillklippta lappar av tidningspapper. Handskar blir så slemmiga att de måste kastas.
Recept på mördarsniglar berättar också att de måste kokas 5-6 gånger för att bli av med slemmet och det låter inte särskilt kul. Dessutom hade det recept jag hittade, "Mördarsnigeltoast", 16 ingredienser, de flesta kryddor för att kamouflera smaken.
Det blir ingen tillagning trots att vi säkert plockat över tusen exemplar denna blöta sommar.
En kväll hade vi tävling. "Vem hittar först 5 mördarsniglar". Kanske en gren på sommarens 5-kampsreportoar. Finns det förresten något dataspel modell "Utrota mördarsniglar"? Någon app till mobilen?
Kanske en kamp, typ pimpeltävling, där största snigel och största mängden vinner priser i såväl ungdomsklasser som vuxendito.
Tänk om man la alla fångade mördarsniglar i en rad. Undrar hur långt man skulle komma. Säkert flera varv runt jorden.
Bara på tomten här på Sundsta skulle vi komma en bra bit på väg. Kanske ända till Systemet i Norrtälje.
Handledare - Varför då? . . . 20 juli 2012
Jag läste i DN om att den finska lärarutbildningen var på väg till Sverige. Det vore inte dumt. Läraryrket har hög status i Finland och det är nära tio sökande per plats till utbildningen medan det i Sverige är en. Ingen knivskarp konkurrens precis. Men många förstår varför.
Som förklaring till Finlands skolframgång brukar anföras att skolorna tidigt ger eleverna särskilt stöd. Då kan man undra hur tidigt.
På den skola jag jobbar har skolledningen alltid prioriterat specialundervisning i lägre åldrar, varför år 4-6 ofta fått klara sig med smulor. Eller handlar stödet om något annat? Har vi gjort på fel sätt i hela Sverige?
En tanke jag får ibland är om det i Finland helt enkelt är en fråga om mera sisu, mera go, mera kämpa, mera jävlaranamma från flera håll. Även från brukarna.
En annan orsak till framgången är att lärarutbildningen i vårt grannland är nära knuten till övningsskolor dit lärarstudenten kan springa ner när som helst.
Handledarna har en särställning i Finland och de mest välbetalda lärarna som handleder studenter har bättre betalt än professorerna på universiteten.
I Sverige anser de flesta lärare att handledaruppdraget är oattraktivt, då man inte nog kompenseras för sitt extrauppdrag. Det gör att många erfarna, kvalificerade lärare tackar nej och lärarhögskolorna får svårt att hitta lämpliga praktikplatser.
Jag förstår var de talar om då jag arbetat som handledare för lärarstudenter sedan början på 80-talet.
Jag gjorde en uppskattning för 10-15 år sedan när jag haft en hektisk period med många studenter. Om jag inte minns fel slutade ersättningen, då lärarstudenten var på plats, på under en krona i timmen. Och då talar vi brutto.
Dålig lön och ett handledaruppdrag utan egentlig ersättning. Larvigt!
Som förklaring till Finlands skolframgång brukar anföras att skolorna tidigt ger eleverna särskilt stöd. Då kan man undra hur tidigt.
På den skola jag jobbar har skolledningen alltid prioriterat specialundervisning i lägre åldrar, varför år 4-6 ofta fått klara sig med smulor. Eller handlar stödet om något annat? Har vi gjort på fel sätt i hela Sverige?
En tanke jag får ibland är om det i Finland helt enkelt är en fråga om mera sisu, mera go, mera kämpa, mera jävlaranamma från flera håll. Även från brukarna.
En annan orsak till framgången är att lärarutbildningen i vårt grannland är nära knuten till övningsskolor dit lärarstudenten kan springa ner när som helst.
Handledarna har en särställning i Finland och de mest välbetalda lärarna som handleder studenter har bättre betalt än professorerna på universiteten.
I Sverige anser de flesta lärare att handledaruppdraget är oattraktivt, då man inte nog kompenseras för sitt extrauppdrag. Det gör att många erfarna, kvalificerade lärare tackar nej och lärarhögskolorna får svårt att hitta lämpliga praktikplatser.
Jag förstår var de talar om då jag arbetat som handledare för lärarstudenter sedan början på 80-talet.
Jag gjorde en uppskattning för 10-15 år sedan när jag haft en hektisk period med många studenter. Om jag inte minns fel slutade ersättningen, då lärarstudenten var på plats, på under en krona i timmen. Och då talar vi brutto.
Dålig lön och ett handledaruppdrag utan egentlig ersättning. Larvigt!
