Fransk uppfostran förespråkar tålamod . . . 1 december 2013
"Svensk uppfostran har skapat en nation av snorungar". Så skriver brittiska "The Telegraph" i en recension av David Eberhards bok "Hur barnen tog makten" och oj, vilken uppmärksamhet den fått.
Boken handlar om ett samhälle där föräldrarna låter barnen avbryta vuxna och bestämma nästan allt, vad som ska ätas, vart semestern ska gå, läggtider, datatid m m. Vi anpassar oss efter barnen, barnen behöver inte anpassa sig till föräldrarna.
Eberhard menar att man inte ska lyssna så mycket på s k "uppfostringsexperter". En normalförälder är "good enough". Han efterlyser lite vanlig hederlig uppfostran, att man lär sina barn de sociala koderna. Då klarar de sig bättre i livet.
Han tycker sig också se ett samband med de dalande skolresultaten mellan normlösheten i skolan och föräldrarnas oförmåga att säga nej. I skolan är det lätt att hitta paralleller till "curlandet". Elever som inte vill, slipper och får göra något annat.
Han ser också en koppling till den höga arbetslösheten. "Om man har förväntningar på livet om att man alltid ska vara i centrum riskerar man att bli besviken när man blir stor. Man vill inte ta vilka jobb som helst."
Förr längtade barn efter att bli vuxna och de fördelar det innebar. Nu, när barnen får allt de vill, är det ingen som vill bli vuxen.
"Kombinationen av att varken föräldrar eller skola ställer krav blir ödesdiger. Det leder till att många unga mår dåligt i högre utsträckning än tidigare. Särskilt pojkarna är dåligt rustade för verkligheten.
Vi har tappat vårt ledarskap.
På TV ondgör sig Wikegård och Boork över ofoget med spelarnas filmningar för att beveka domarna.
Jag var också på hockey häromdagen. Slår en spelare sönder sin klubba i vredesmod, eller blir utvisad efter ett slagsmål, vem är det som får plocka upp hjälmen och den sönderslagna klubban?
Skönsång och dragspel . . . 24 november 2013
Jag hade en fantastisk lärare på högstadiet och gymnasiet. När Lars Norrbom nös så gick han runt i klassrummet och spanade efter sprickor i taket och väggarna. Det tyckte vi var kul.
I helgen återinvigdes Timrå kyrka efter en tids renovering, hussvamp i golvet. Läckra Sofia Karlsson och tre musiker bjöd på en lättsam konsert med låtar av bl a Ulf Lundell och Staffan Hellstrand.
Vid ett tillfälle fick hon en hostattack. Hon berättade att hon en gång förut drabbats av samma problem men då sjöng hon för kungen. Det hade visst varit lite jobbigare.
Sofia Karlsson sjöng vackert som en lärka, såväl i "O helga natt" som i skotska folksånger. Annars drogs gärna blickarna till hennes kompande dragspelare Lisa Eriksson Långbacka. Självklart bara för att jag själv spelade dragspel när jag var barn.
Hade inte musikerna ägnat halva konserten åt att stämma gitarrer hade säkert skönsjungande Sofia Karlsson hunnit spela fler låtar. Varför inte hennes "Jag spelar för livet" eller "Flickan och kråkan", som hon gör så bra.
Inte bara Norrboms nysningar roade oss. Hans grammatiska exempel i stil med "Min fru flydde med en arab" eller "Igår kom min svärmor hit så jag måste fly till skogs" får mig att le än idag, 50 år senare.
Vad det var för grammatik han ville exemplifiera kommer jag dock inte ihåg.
Att förbereda sig . . . 15 november 2013
Hur många Bölepedagoger ryms på ett hotellrum?
Det påminner lite om de historier som ibland dyker upp under historiska skeenden, som t ex de tvivelaktiga skämten, bl a det om folkvagnen, i samband med svältkatastrofen i Biafra i slutet av 60-talet.
Vi har varit på "line-dance"-kurs på Hallstaberget i Sollefteå. Hur trevligt som helst, fantastisk mat, spa, lite sova och lite arbete.
Ska man hitta nya infallsvinklar är det bra att flytta sig en bit från arbetsplatsen. Det är så lätt att fastna i gamla rutiner och tidsnöd. På bortaplan känns det lite friare och fantasin har av någon anledning lättare att komma ut.
Väl på jobbet skulle det dömas fotboll under en friluftsdag. Att ett strömavbrott släckte NCC-hallen och försenade tre matcher med en halvtimme ingick inte i planeringen. Däremot förstod frun i efterhand varför jag sett så mycket fotboll på TV på sistone.
Även som domare måste man ju förbereda sig.
Utsikt från Hallstaberget i Sollefteå
Är bloggtystnaden över månne? . . . 4 november 2013
Det finns många sätt att skaffa sig dåligt samvete på. I alla fall kan jag det.
Det senaste exemplet i raden är när jag efter tre månaders bloggtystnad råkade kika på bloggöversikten. Den visade att minst några personer dagligen varit inne och hoppats att jag skulle visa något livstecken ifrån mig.
För dem, och för mitt tilltufsade samvete ska jag göra ett nytt försök att hitta tillbaka. Problemet är att ju längre man väntar desto svårare blir det att komma ihåg hur man gjorde. Och inse att även små incidenter och kommentarer kan visa sig intressanta, åtminstone om man ser dem ur en annan synvinkel.
Synd att man inte är insatt i skolan. Där händer visst saker dagligen och då kunde man ju blogga om dem.
"Mando Diao" och stekt strömming . . . 14 augusti 2013
Efter en skön sommar och en behaglig jobbstart efter semestern kan man inte vara direkt missnöjd. Regnet har visserligen omöjligtgjort golfspel och bärplockning, därför har jag inte haft dåligt samvete då jag sett mycket VM-friidrott på TV.
Nya arbetsuppgifter väntar efter många år och det ser jag fram emot. Första veckan har börjat fantastiskt. Dels dyker inte eleverna upp än på några dagar men framför allt har E.on-restaurangen bjudit på stekt strömming, äkta potatismos, skirat smör och lingon.
Dessutom har vi fått njuta av årets sommarteater på Wifstavarv med Lena Lindh och våran egen Arne Dahlqvist. Arne gör verkligen sina "gubbar"med glimten i ögat.
Arbetsveckan startade annars med en blöt konsert på Fagerviksfältet i Timrå med Mando Diao. Ett fantastiskt arrangemang där vi p g a regnet missade förbanden och det mesta av efterfesten. Annars hade "Vi går till Fagervik" med Martin Lund verkligen varit en höjdare att få lyssna på innan sängdags. Halva Timrå var kvar och hade nog suttit kvar än om de fått.
Tji kontakt och Visby 1963 . . . 16 juli 2013
Frun har en förmåga som inte jag har. Ja, hon har förstås flera. Ja, massor. Men en är jag väldigt avundsjuk på. Hon håller kontakten med gamla barndomsvänner, gamla klasskamrater och forna kollegor.
Det har jag glömt bort eller rättare sagt aldrig kunnat. Men ibland kan jag faktiskt undra vad han eller hon gör idag. Kanske är det ett ålderstecken. Ett ytterligare.
Och när man talar om trollen, vips, så fick jag via bloggen kontakt med skolkamrat från mellanstadiet. En person jag inte sett på 50 år! En person jag bara skulle känt igen om han haft sin vita seglarhatt från skolresan på Gotland 1963.
Arne Lind bodde på Ragundagatan i Vällingby. Gatorna i Vällingby har alla norrlandsnamn. Jag bodde på Multrågatan en bra bit ifrån. Vi umgicks inte på fritiden vad jag kommer ihåg.
Det var fantastiskt roligt att höra ifrån honom. Och läsa allt vad han varit med om. Om de intressen han odlade som skapade hans framtid inom foto, design och journalistik. För att inte tala om renoveringar av såväl en gammal skuta som ett gammalt torp.
Visst blir man lite avundsjuk på personer som gjort så mycket, besökt så många olika platser och som är duktiga hantverkare. Å andra sidan, det enda jag ville var att spela fotboll och åka till farmor och mormor i Timrå på sommarlovet.
Att Arne skulle skapa såna olika karriärer kunde jag inte se där på skolresan 1963, även om vi båda hade varsin kamera runt halsen. Att Arne till och med kom ihåg "min" Zeiss Ikon", pappas tyska småbildskamera säger allt om en mästerfotograf i vardande.
Det har dock hänt en del de senaste 50 åren. Men jag är fortfarande lika dålig på att hålla kontakterna med gamla polare.
Varför kan man bara inte bestämma att man träffas någonstans, kolla läget och ta en öl? Eller två ... Så jäkla svårt borde det inte vara.
Vilt, bad och yoghurt . . . 12 juli 2013
Myggorna är många den här sommaren. Inte för att det regnar särskilt mycket och vi tömmer våra vattentunnor. De verkar föröka sig ändå.
Andra som förökar sig är mördarsniglarna. De leker vi jagis med nästan varje kväll. Vad vi gör med de hundratals vi plockar då, tänker jag inte berätta.
Vi brukar inte gå ut och äta särskilt ofta. Inte ens på semestern. Jag tycker det är skönast att äta hemma där jag får fantastiskt käk. Året runt.
"En liten smula" heter golfrestaurangen vid Sundsta Golf, någon kilometer från stugan. Frun och jag cyklade dit en torsdagskväll när det var grillafton. I solskenet bakom golfhuset, med utsikt över hål 10, 18, 1 och 9 njöt vi av trevligt sällskap och en grillad viltbuffé.
Vildsvinskarré, vildsvinsbacon, hjortfärsbiff, fasan m m med allehanda tillbehör. Allt producerat på gården, Sundsta säteri, som också äger golfbanan. Det enda de köper in är mjölk och mjöl.
Nu har jag dessutom badat. Utomhus i Lommaren och det var bara 21 grader i vattnet. Maja och Ebba struntar i temperaturen.
Ebba har även visat sig vara en mästare i rimteknik. Hon startade med bil, pil och sil. När jag la till fil, fortsatte hon rimraden med yoghurt.
Sommarjäkt eller semester . . . 9 juli 2013
Sovmorgon. Gick inte upp förrän 07.30 för stavgång och lite stretching. 08.30 dusch, frukost och läsning av Dagens Nyheter och Norrtälje Tidning. Och vips så är klockan 10.00. Tio noll noll! Något har blivit fel.
Innan jag rest mig från frukostbordet är det ju dags för förmiddagsfika. Och jag har inte ens hunnit bli sugen. Och inte har jag hunnit göra något som syns. Kanske dags för nya vanor. Enklast hade nog varit att gå upp en timme tidigare. Annars strunta i motionen. Jag ska fundera på vilket som är bäst.
Men det viktigaste är ju att hinna längta till förmiddagskaffet. Det är det som är det viktiga. Det är ett bra tecken på ledighet. Semester.
Louise 63, debet och kredit . . . 5 juli 2013
Det är typ det, det handlar om. Inkomster och utgifter måste balanseras. Debet och kredit liksom.
Louise har en barndomskompis, skolkamrat och scoutpolare, sedan första klass. De träffas fortfarande trots att de känt varandra i 56 år.
Kerstin räknar numera sitt matintag kontra motion på samma sätt. Det är fler som gör det. Räknar poäng liksom. Hon äter numera inte mer än hon behöver. Och vips så försvinner onödiga kilon.
Kerstin var den av dem som hälsade på när frun fyllde år.
När vi var ute och gick en morgon konstaterade frun att glassen från igår nu var borta. Hur min GT, mina vinglas, 200 g Marabou, kaffebrödet m m ska kompenseras vet e´ sjutton. Plus glassen.
Men igår promenerade vi nästan en timme, spelade golf två timmar och cyklade till och från Norrtälje typ en och en halv timme. Då var det nog tur att jag laddat ordentligt. Annars hade nog "utgifterna" blivit för stora. Eller är det "inkomsterna"?
Det där med debet och kredit har aldrig varit min grej.
Jag och Societetsbron . . . 5 juli 2013
I samband med att första delen av körbanan lyftes på plats på den nya E4-bron över Sundsvallsfjärden invigdes den nyrestaurerade "Societetsbron" i Norrtälje. Tidningarna berättar om stort intresse för att se den majestätiska holländska kranen göra jättelyftet i Sundsvall.
Inte riktigt lika många deltog i invigningen av bron i Norrtälje. Flera har reagerat för kostnaden på 14 miljoner för bygget, vilket bara konstateras att "så mycket kostar det". Norrtälje har även fått ett lyft då man gjort nya utsiktsplatser och sittställen längs hela Norrtäljeån.
Den "riktiga" invigningen av Societetsbron stod jag för 4 juli, under "Roslagsnatta", Norrtäljes tjosankväll med artister, loppis och motionslopp.
Vi deltog inte i loppet. Mycket p g a att mina ljumskar krånglar. Troligen efter att ha ätit för mycket grönsaker.
"Silly season" i skolan . . . 30 juni 2013
Vi sportnördar är roade av att läsa om spekulationer kring övergångar i fotboll och ishockey. Inför varje ny säsong nosar kvällstidningarna upp minsta vindpust på spelarmarknaden och gör dem till självklara. Vi kallar tiden för alla dessa rykten "Silly season".
Själv har jag varit på samma arbetsplats i många år. Visst har jag någon gång funderat på att byta arena, men fördelarna att skifta har aldrig visat sig vara särskilt stora. Nackdelarna har övervägt.
Och inte har jag haft goda råd från någon agent heller.
Inte förrän i sommar har jag upptäckt att sommarlovet 2013 liknar en skolans "Silly season". Flera på skolan har av olika anledningar sökt nya tjänster. Det kan handla om vantrivsel, hög arbetsbelastning, osäkerhet om fortsatt tjänst, ringa uppskattning, jobbiga arbetsförhållanden, kortare resväg, bättre lön och resurser, ja orsakerna kan vara flera.
Det är ingen rötmånadshistoria när Birgitta drar till Söråker. Inte heller att Ulrica sägs vara klar för samma "klubb". Men det är tråkigt. Och säkert är det andra förändringar som skett när väl höstterminen startar.
Jag vet att ingen är oersättlig men när rutinerade drivande pedagoger lämnar "skutan" märks det. Då måste andra kliva fram. Vilka blir det? Och vilka orkar?
Knappast några 63-åriga "gubbar" eller ...
Skyddshjälm mot spottloskor (?) . . . 29 juni 2013
Vi bestämde oss innan semestern att vi skulle göra något extra varje vecka. Inte bara gå omkring kring stugan och ha det bra, spela golf, motionera, bada, umgås med barn och barnbarn och shoppa i Norrtälje. Ta det lugnt helt enkelt.
Det bestämmer vi varje år. Ibland blir någonting av men förra året besökte vi inte ens Stockholm.
Idag var vi på visning av tunnelbygget på väg 76 förbi Norrtälje. Maffigt men den får inte kallas tunnel utan bergbro, då "tunneln" bara blir 99,5 meter. För att kallas tunnel måste den vara minst 100 m.
Å andra sidan kommer man lite lindrigare undan då en tunnel har helt andra krav på luftkonditionering, brandsäkerhet, belysning m m.
Vi gick en tipspromenad med omöjliga frågor och bjöds på kaffe på toppen av Lommarberget. Sedan hjälm på för att kika in i berget dit man nu sprängt sig halvvägs. Vi kallar bygget "Åsas tunnel" då hon på WSP varit med och projekterat.
Man skulle blivit byggjobbare. Man ser riktigt betydelsefull ut i hjälmen. I skolan har vi varken hjälm eller hörselskydd fast det minnsann ibland skulle behövas.
Kanske skulle man också ha stänkskydd. Läste i tidningen igår om en 7-åring i Borås som spottade en lärare i ansiktet. Läraren svarade med en örfil och bötfälldes för misshandel. Tills vidare får läraren undervisa under uppsikt av en kollega för att det inte ska hända igen.
Med ännu en lärare i klassrummet konstaterar insändarskribenten i DN att eleven nu fått två presumtiva mål för sina spottloskor.
Det är nog skygglappar man borde skaffa sig.
Mot norr Mot söder Ingång söder Platschefen (?)
Anna och mej . . . 28 juni 2013
Jag har träffat Anna Lindman Barsk. Nästan. I alla fall har vi varit i samma område. Samtidigt.
Anna är en av mina favorittjejer. Den bästa programledaren på TV, och då i program jag egentligen inte prioriterar. Hon förklarar existensiella frågor så jag förstår dem lite bättre och visar att religionsfriheten fungerar i dagens Sverige, hur underlig den en kan vara i mångas ögon. Men framför allt är hon så genommysig. Och snygg.
Hon samtalade med Ulf Ekblad i Elimkyrkan i Norrtälje ikväll och jag hade kunnat vara där. Skithäftigt!
Anna är född samma dag som jag, 12 april. Man skulle kunna tro att jag har googlat på henne.
Jag har några gånger bloggat om vilka fyra personer jag skulle vilja bjuda till mitt middagsbord. Personerna har varierat under tid. Anna Lindman Barsk sitter lika säkert som Frida Öhrn. De har jag liksom träffat. Nästan.
Kvar vid barnbordet sitter fortfarande Peter Jidhe och Patrik Ekwall. Efter att ha hört ett debattprogram i P1 idag kvalade Sverker Olofsson in med råge.
Målare och bankirer . . . 27 juni 2013
- Det går inte att måla nu. Det är inte torrt nog.
- Hur tror du målare gör. Tror du de sätter sig ner och väntar?
- Är du målare då?
- Det ser du väl. Jag har ju målarjackan på mig.
- Så om jag sätter på mig en kostym så är jag helt plötsligt en bankir.
- Just det.
Vi skulle passa på att lasera altanen och trappan medan svärmor var i stan. Vädret var dock inte riktigt med oss. Men så är det med den svenska sommaren. Sol och regn gör att det växer så det knakar på tomten.
Ska nog sätta på mig stövlarna. Då blir man ju plötsligt bonde och skogskarl på en gång. Helt säkert.
EM är Charlotte Rohlin . . . 24 juni 2013
Charlotte Rohlin är min favorit i fotbollslandslaget. Inte bara för att hon är snyggast och bäst utan också för att hon är så förståndig.
När hon beskriver sitt samarbete med mittbackskollegan Nilla Fischer inser jag att lagspelet fotboll och skolan har mycket gemensamt.
Grunden, det defensiva arbetet, går inte att slarva med. Att samarbeta för att säkra bakåt, inte göra dumheter, försvåra för motståndarna och jobba tillsammans mot ett mål. För att uppnå det krävs många träningstimmar. Det tar tid att nöta in grunderna och det är inte alltid kul.
Hos en ny spelare på en ny position sitter inte arbetet riktigt i ryggmärgen på en gång. Samtidigt vill man vara en spelande försvarare och hitta bra lösningar offensivt.
Det "defensiva" arbetet i skolan är arbetsro, ordning och reda, rutiner och struktur. Att få eleverna att fungera tillsammans och skaffa sig förutsättningar för att nå målen.
Det "offensiva" arbetet är arbetssätten och de pedagogiska finesserna som gör att varje elev känner att de utvecklas.
Men utan en bra defensiv, en säker mark att stå på, uteblir ofta offensiven. I alla fall blir den inte riktigt genomtänkt, det finns ingen linje i det man gör. Det blir snuttifierat. Har pedagogen en grupp som inte riktigt fått ordning på "defensiven" är det svårt att nå uppsatta mål.
Inför stundande EM konstaterar gulliga Charlotte att ju fler matcher hon får, desto närmare toppformen kommer hon. Jag hoppas att ju fler arbetsår jag gör, desto skickligare blir jag. Eller är det så illa att man bara jobbat ett år, men gjort det 38 gånger (!).
Peter Hautalahti är tränare i BKV Norrtälje som leder division 3 Östra Svealand.
- Vi bygger bakifrån och ett bra försvarsspel bäddar för ett bra anfallsspel.
Man kan formulera sig på olika sätt men oftast kommer man fram till samma slutsats:
"Om man grundar ordentligt sitter färgen bättre".
"Ett bra förarbete förenklar fortsatt jobb".
Sommar sommar sommar... . . . 23 juni 2013
Så blev det då äntligen semester. Jag hade planer på att säga adjö till arbetslivet lite tidigare men nu blev det inte så. Det blev semester igen.
Efter några dagars hemmafixande på tomt och hus packades bilen samma kväll frun slutade arbeta. Nu väntar sju veckor i stugan på landet. Och efter turbulensen kring Midsommar med barn och barnbarn, samt uppståndelsen kring min högst "tillfälliga" sänkning av golfhandikappet har nu lugnet lagt sig över Sundsta och Norrtälje.
Nu är allt som vanligt på sommaren. Dasset är tömt, separetten uppfräschad, källaren läcker vatten och mördarsniglarna kör på.
Förhoppningsvis blir det tid att ta upp bloggandet igen. Det finns mycket att skylla på när man inte kommer till skott. Att det inte hänt något sedan 16 mars kan man glömma. En dag köpte jag till exempel nya dammsugarpåsar.
Elever och hundar . . . 16 mars 2013
En av Louise lärarkollegor från förr och numera hundexpert jämför elever med hundar. Med glimten i ögat har hon har utvecklat ett sätt att känna igen elevtyperna och upptäckt att vi människor och djuren är ganska lika.
Hon har utvecklat sin skicklighet efter en lång lärargärning, hundägande och vikariat.
Hon hävdar med bestämdhet att man kan se likheter i beteende mellan hunden och människan. Det finns såväl pudlar som foxterrriers, mopsar, bordercollies och pitbullterriers i våra klassrum.
Jag tänker undersöka teorierna själv. Kanske ska jag börja studera mina kollegor i personalrummet. Vi är många så här finns säkert flera varianter.
Det skulle förvåna mig om det finns någon som viftar på svansen i dessa tider av sparkrav, nationella prov, utvecklingssamtal, IUP, åtgärdsprogram och skriftliga omdömen. Säkert flera som går och hänger med huvudet med ledsna ögon som en cocker spaniel. Undrar om jag hittar någon som skäller, klänger lite lustigt på kollegans smalben eller nosar runt på lite konstiga ställen. Finns det kanske någon som vill apportera?
Jag skulle själv vilja vara en "Bordercollie" eller en "Golden Retriever" men jag är nog en blandning av olika raser. Hemmavid en "New Foundland" men för tillfället mycket av en "Gråhund" i klassrummet.
VOFF!
Kalksten, skola och strippklubb . . . 16 mars 2013
Jag hade bl a geografi som tillvalsämne på Lärarhögskolan i Härnösand. Jag ville egentligen ha svenska och engelska men fick av någon anledning geografi och samhällskunskap.
Jag har fortfarande efter 40 år några halvtaskiga stenciler i mina pärmar om horstar och platåberg, och lärde mig jordens olika åldrar utantill, som "kambrium, ordovicium, silur ..."
Kalkstenen bildades visst under "kambrosilur"-tiden. Ursprunget var de koraller som levde för 520 miljoner år sedan i de varma hav som täckte Jämtland.
Kalken är bra för växtligheten. Av landets 50 orkidéarter växer 29 i Jämtland. Kalkrika betesängar sägs vara bra för hästarnas benstomme och kalken ger Jämtlands älgar deras ståtliga kronor.
Det kunde ta upp till en vecka innan kalken var genombränd i kalkbruket. Veden måste vara torr för att få upp temperaturen till de 800-900 grader som behövdes. Den färdiga kalken användes mest till murbruk.
Med utgångspunkt skylten "Mattmars kalkbruk" finns otroliga möjligheter att göra undervisningen intressant för eleverna på platsen.
Vad är kalk? Hur fungerade kalkbruket? Besöka kalkbrotten i skogen. Göra murbruk. Jordens åldrar, orkideér, jordbruk, älgar, lokalhistoria... Ja, listan kan göras hur lång som helst.
Problemet är nog bara att lärarna i Mattmar inte heller har tid att reflektera och planera nog. Dokumentations-hysterin har säkert även drabbat landets norra delar. Å andra sidan har Mattmar ingen skola kvar. Även småputtar måste ta bussen till Mörsil, grannbyn.
Där finns det viktigaste, såväl skola, som affär och strippklubb.
"Bär mig över bron" . . . 16 mars 2013
Under våra skidturer i Mattmarsterrängen har vi ofta passerat en gammal skylt som visat vägen till "Mattmars kalkbruk". Den har väl aldrig bekymrat mig direkt. Inte förrän i år.
Jag ramlade över en bok "Bär mig över bron" skriven av en Håkan Toresson 2007. När jag läser baksidestexten ser jag att handlingen är förlagd till Mattmar, där någonting händer när tre ungdomar befinner sig i kalkbruket, som brinner ner.
Det är då jag kommer ihåg den gamla vägvisaren och blir lite nyfiken. Väl i Mattmar får jag tillfälle att förhöra mig lite om lokalhistorien.
Mycket riktigt finns inte kalkbruket längre. Det brann dock inte ner i slutet av 30-talet som boken fantiserar om. Kalkbränningen startade 1903 och upphörde i slutet av 50-talet. 1938 sysselsattes ett 40-tal man året runt vid de bägge ugnarna.
Nu när snön täckte området sågs inga spår av det gamla bruket. Inte heller de industrispår som fraktade kalken till ordinarie järnväg för vidare transport till industrin och jordbruken.
Författaren Håkan Toresson är en mångsysslare. På bilder böljar håret långt ner på axlarna. Han är idag präst i Östersund och hårdrocksnörd, samtidigt som han driver verkstadsföretag och föreläser om bl a individutveckling.
Både i boken och i sin blogg konstaterar han att de största och viktigaste frågorna i livet aldrig kan besvaras nöjaktigt. Det är skönt att slippa förstå allting.
Jag förstår inte heller riktigt allting.
Spårmaskin och after-ski . . m 16 mars 2013
Vi har firat några vinterdagar kring sportlovet i Jämtland under många år. Först delat tiden mellan Åre och Mattmar, numera mest bara Mattmar.
Tillsammans med Louise tidigare lärarkollegor från Olovslund i Järfälla på 70-talet och tillhörande herrar blev vi i år tio stycken fräscha vintervurmare mellan 60 och 78 år.
Boendet är kungligt, liksom maten och allting runt omkring.
Jan med sin spårmaskin hade preparerat spår på såväl skogsvägar som lägdor och på myrar. Han hade t o m byggt en rastplats vid sjön i förväg. Ett perfekt ställe att inta Jannes "Jäger" på. Och den traditionella söndagslunchen med lokala korvar i vindskyddet smakade lika bra som vanligt.
Den dagliga after-skin i solen hemmavid efter dagens vedermödor var bara för bra.
Fyra dagars skidåkning på mellan 15 och 20 km per dag, ständig sol och massor med snö ... Vad kan man mer önska sig av ett sportlov. Lägg därtill trevligt umgänge från morgon till kväll, där alla bjuder på sig själva. Det är mixen av människor som gör det.
Att stanna i solen och äta apelsinklyftor och några chokladrutor är det bästa med all skidåkning. Och "Jäger".
