Vi ska "Moa" hela natten . . . 9 juni 2014
En långhelg i maj i stugan i Norrtälje. En helg som delvis regnade bort och gjorde golfspel ointressant. Men vi hann det vi skulle, d v s att klippa fram gräsmattan inför sommaren. Potatisen hade kommit fram under växtfilten och rabarbern var grov som handleden.
Men det viktigaste var att tre veckor gamla Moa fick "boa" in sig inför sommaren och träffa "gammelmormor", snart 93.
Nu väntar vi alla på midsommar. Då kommer "storkusinerna" också. Då blir det nog full rulle.
Gulli-Gull, Sigrid, Moa ... . . . 13 maj 2014
Jag har blivit farfar. Till en liten tjej. Och Louise har blivit farmor. Det känns bra. Men ansvarsfullt och alldeles för långt ifrån.
Förut var jag bara morfar. Också alldeles för långt ifrån. 33 mil. Man kan liksom aldrig "kvista över en kväll". Det är tråkigt.
Som alla far- och morföräldrar har jag världens finaste barnbarn. Maja som hunnit bli 6 år och ska börja förskoleklass till hösten och Ebba som just fyllt 4 år.
Och nu ... Föräldrarna jobbar på namnet. Häromdagen såg det ut att bli Sigrid.
Mängder av egna förslag och otaliga idéer från omgivningen har testats. Maja tyckte Tova och Ebba tyckte Gulli-Gull. Vi får se vad det blir.
"Mini" är ju bara några dagar gammal. Men idag heter hon Moa.
Skål och välkommen kusinen
Vårsådd i Mattmar . . . 3 maj 2014
Man kan inte bo flottare på en lillsemester än i Mattmar, med den magnifika utsikten över Bydalsfjällen. Och man kan inte äta bättre. Bättre än på Fäviken i Kall, nyligen utsedd till Sveriges bästa krog.
Ena dagen lappfångad röding, med avokado till förrätt och krispig rabarberkaka med vaniljglass till efterrätt. Och andra dagen renstek, med cognadsflamberad sås med lingon och grön sparris med rört smör till förrätt. Efterrätten med tropiska frukter med limejuice och yogurt. För att inte tala om det fantastiska, oslagbara värdparet, Jan och Helena.
Mellan måltiderna och fikastunderna i "panoramat" bar vi potatislådor för groddning, vändgrävde trädgårdslandet och förnyade jordgubbsodlingen.
Majvädret var kallt, blåsigt och stundtals lite snöigt men med långkalsonger och mössa på gick arbetet alldeles utmärkt.
Vi var i Mattmar för att ge vännerna i Mattmar ett handtag med vårens trädgårdsförberedelser. För det lär gå undan bara värmen kommer.
Och snart är det midsommar.
Klagomål och golfbollar . . . 26 april 2014
Jag har en dålig sida. Jag är värdelös på att klaga om jag fått betala för en dålig vara. Frun är mycket mera på hugget.
Men ibland blir jag lite halvsur och överraskar mig själv. Som när jag begärde ut min sjukjournal från Vårdcentralen. Det tog bara en månad att få den, efter ytterligare en påstötning.
Det är fantastiskt hur fakta lätt kan förvanskas. Till exempel blev 1,5 vecka till 1,5 år och bakhuvudet blev i journalen tinningarna.
Eller när jag för några veckor sedan blev uppringd av Norrtelje Tidning som frågade om jag tänkte prenumerera i sommar också. Jag förklarade att jag tänkte avvakta närmare sommaren för att se om det skulle komma ett sommarerbjudande, som det gjorde ifjol sedan jag redan betalt.
- Det blir inte billigare än så här, sa försäljerskan, 338 kronor för två månader istället för 515 kronor.
Väl i Norrtälje i påsk erbjuder tidningen samma prenumeration för 199 kronor. Hokus pokus har man nästan tjänat ihop till en vinbox.
Golfpremiären har också genomförts med en hel del felaktigheter. Det går dock inte att skylla på de finfina banorna. Under de tre 9-hålsrundorna lyckades vi hitta 92 skitiga bollar. De räcker nog första sommarveckan.
Äggpickeri och mört . . . 26 april 2014
Det blir mycket gjort när man är flera. Med barn och barnbarn som firar påsk i stugan är vi 9 personer. Stugan är liten men tomten är stor så det finns alltid något att göra. Tyvärr.
Och mycket motion har jag fått. Jag har t ex bott i tre olika stugor under påskhelgen. Och letat parkeringsplats i Norrtälje en vanlig fredag. Var kommer alla människor ifrån?
Maja vinner äggpickartävlingen och killarna vinner metartävlingen. Jag får upp den enda fisken, en mört.
Ebba och Maja letar påskgodis, Kristin syr gardiner och Johanna lagar nässelsoppa.
Två månader kvar till midsommar. Källaren är torrare än på flera år. Det blir nog inte midsommarafton.
Vårlök och huggorm . . . 26 april 2014
Det har liksom exploderat. Naturen alltså. Under tio dagar i stugan slår alla vårblommor ut samtidigt. Tussilago, blåsippa, vitsippa, vårlök, svalört, gulsippa, gullviva, skogsviol m fl, ja t o m maskros och smörblomma. Samtidigt. Och så björken, och det är fortfarande en vecka kvar i april.
Knappast dock någon semester heller, då väggar och tak ska målas i hall och matrum, tomten ska krattas, buskar ska klippas, dasset ska fixas, landen ska grävas, potatisen ska sättas, hallonriset från ifjol ska bort och äppelträden ansas. Kanske blir det 15 äpplen i år också.
Tre resor med släpvagn till återvinningen med skrot och skogsavfall.
I undervisningssyfte plockar vi några fridlysta blåsippor på tomten och en likaså fridlyst huggorm ser en spade det sista den gör. Ormar är det värsta jag vet.
Och fåglarna sjunger från alla håll och kanter.
Jag var lite inne på att sätta upp en planka mellan två björkar med tio holkar intill varandra. "Fågelvägen 1-10", som en radhuslänga liksom. En fågelkunnig person avrådde då revirtänkandet bland småfåglarna nog skulle gjort att vissa holkar skulle stå tomma. Möjligen kunde starar och tornseglare tänka sig att flytta in.
Kan man köpa kunskap? . . . 6 april 2014
Skolan har fått så mycket kritik de senaste 20 åren. Det känns ibland som allting, hela kakan, är skolans fel. Det kan vara väldigt energikrävande att matas med kritik, när man befinner sig mitt i smeten och upplever att många elever saknar viljan, orken och inte ser vitsen med att göra ett bra jobb.
Lena Andersson, bl a skribent i DN, berättar om en lärare på en svensk högskola, där studenterna på fullt allvar och med stor indignation anser att om de inte klarar tentan är det läraren som har misskött sina åligganden.
Tror man att utbildningstjänster utgörs av att läraren bearbetar studentens tänkande och hjärna, som en frisör fixar till kundens hår, har man missat poängen.
All kunskap och inlärning är praktisk. Man måste utföra den med sin kropp och sitt huvud. Inget annat fungerar. Ingen annan kan göra det åt en. Så har det alltid varit. Övning ger färdighet och inlärningen är kunskapens moder, vare sig man vill bli en skicklig snickare, idrottsman eller fysiker.
Så fort kunskapen blir teoretisk förmodas allt vara medfött. Tränaren görs viktigare än träningen och lärandet står och faller med metodik, antal personer i rummet och en magisk auktoritet som sitter på hemligheterna.
Så komplicerat kan det inte vara. Man blir en bättre löpare genom att träna. Man blir en bättre läsare genom att läsa. Läraren finns där för att förklara, sätta fenomen i perspektiv och bena upp sammansatt stoff. Men tyvärr, inlärningsjobbet måste varje hjärna göra själv.
Fakta- och förståelseöverföring är oköpbar. Men den är fri, på samma sätt som högre syreupptagning är det för löparen. Den kan bara införlivas genom eget utförande.
Klasstorlekar. resurser och lärarnas status är underordnade storheter så länge uppfattningen odlas i samhället att kunnande, insikt och vetande är att lämna in sig själv på rättighetsservice och komma ut några år senare med allting på plats, oavsett vad man haft för sig under tiden.
Så långt författaren Lena Andersson.
"Att lära utan att göra,
är som att älska utan att röra"
Det börjar bli flera som efter PISA-undersökningen börjat undra om inte den viktigaste biten i hela kakan kanske är att alldeles för många studenter, elever, tror att någon annan ska lära "mig" och att många studerande inte vill anstränga sig. Att inte vilja ta ett eget ansvar, inte vilja göra jobbet.
Förra veckan föreläste landslagsspelaren Erica Udén-Johansson för högstadiet på Nivrenaskolan i Njurunda under rubriken "Motivation och målsättning".
- Man kan inte hoppa över viktiga länkar på vägen till målet, man måste göra hela jobbet. "Pain is temporary, victory is forever".
Sänkta ribbor . . . 31 mars 2014
Idrotten är en spegelbild av samhället och problemen som finns runt idrotten finns i resten av samhället.
Tillsammans har vi alla hjälpts åt att sänka ribban för vilken miljö som anses OK i och omkring stora matcher.
Mot bakgrund av det tragiska dödsfallet i samband med premiäromgången i fotbollsallsvenskan diskuteras nu åtgärder för att komma tillrätta med supportervåldet.
Justitieminister Ask vill minska spritintaget kring evenemangen och DN-jornalisten Esk frågar sig om man inte måste förbjuda bortafansen på matcherna. Visserligen en enorm förlust för idrotten men vinsten är en lugnare miljö kring matcherna.
"Är det en ungdomsgårds fel om ungdomar lämnar gården och ställer till bråk på stan? Är det skolans fel om elever slåss efter skoldagens slut?'
Nej, men ungdomsgårdar och skolor har ett delansvar. Precis som klubbarna har sitt delansvar för det som hände i Helsingborg den 30 mars 2014. Ett ansvar de delar med supporterorganisationer, förbund, polisen, politiker och medier. Tillsammans har vi vägrat inse att det här skulle hända.
En 43-årig man kom inte hem igen." (Esk)
Många anser också att skolan tvingats sänka kunskapskraven av olika anledningar. Dessutom får det gå alldeles för långt innan åtgärder vidtas när elever missköter sig.
Att sänka ribban kan i vissa fall också vara ett sätt att lösa problem. DN ironiserar över regeringens proposition "Lättare att läsa" där ansvaret flyttas över till en ny myndighet.
"Mot bakgrund av den senaste Pisaundersökningen, den som visade att svenska skolelevers läsförståelse knappt är befintlig, samt de svenska universitetens följaktiga strävan att möta dessa elever på lika villkor, känns det bra att regeringen på detta sätt kraftsamlar. Med än mer lättlästa böcker och en ordentlig sänkning av utbildningsnivån kommer vi snart att ha löst problemen. Så länge vi inte jämför oss med andra länder."
Dofter och smutsiga strumpor . . . 25 mars 2014
Att människans luktsinne är sämre än djurs är en myt. Istället blir arter duktiga på att känna igen lukter som är viktiga för dem, för människan t ex mögel och choklad. Det påstår en luktforskare i veckan.
Ny forskning visar att vi kan känna igen en biljon dofter. En märkbar ökning från den forskning som gjordes på 1920-talet, som redovisade 10 000 olika dofter.
Inget sinne skapar så skarpa känslor som vårt luktsinne. Hur vi uppfattar lukt styrs av våra erfarenheter. Positiva erfarenheter gör att vi tycker att saker luktar gott. Dessutom blir vi lugnare och känner oss mer behagliga när vi befinner oss i miljöer vi tycker luktar gott.
Blir du harmonisk av bulldoft, så baka!
På motsatt sätt blir kroppen mer vaksam av något som luktar illa, t ex härsken mat. Då sätts larmsystemet igång. Och det är ju det som är meningen med luktsinnet. Det ska få oss att agera, skriver tidskriften "Må bra".
Under några veckor sommaren 1964 var jag som 14-åring tillsammans med "Benet", Bengt Serneblad, dräng på en gård i Byholma på Singö, norr om Grisslehamn. Jag minns att vi klöv ved med en jättestor vedklyv och fick bevittna en makaber grisslakt. Men framför allt minns jag den bag med svettiga, smutsiga strumpor "Benet" och jag hade samlat under min säng.
Ibland lättade vi på dragkedjan och körde ner näsan. Sedan tappade vi andan, dog lite grand och skrattade tills tårarna rann. Det kan ha varit den ohyggliga doften av strumporna som gjorde att jag fick halsfluss och fick åka hem i förtid.
Lantluften är inte alltid så frisk som man tror.
Varm choklad, egentid och trams . . . 24 mars 2014
I Bydalen är det mest "Fjällhalsen", matstället på fjället som drar. En kvartett av oss, Lasse, Helena, Agneta och Louise åkte slalom, några promenerade medan Hasse och jag åkte på längden. Spåret gick längs Dalsjön och Hasse fortsatte mot Höglekardalen. Jag stannade vid favorithaket vid Hovde. Här skulle jag i min ensamhet njuta av varm choklad med vispgrädde innan återsamlingen för lunch på "Fjällhalsen" halv ett. Jag skulle ha s k egen tid.
Begreppet "egen tid" har jag alltid haft svårt att förlika mig med. Jag brukar ofta ironisera om det och får vatten på min kvarn när jag ramlar över en blogg av Malin Wollin i Aftonbladet från november 2011. Då jag inte vet hur jag länkar till något på nätet får jag skriva av den.
-------------------------------------------------------------------------
"Egentid är något trams vi har uppfunnit själva.
Har du barn och funderar över var egentid egentligen är? Lyssna noga där du sitter. Är det tyst? Då har du egentid.
Sänk kraven snälla rara nån!
Egentid är något trams vi har uppfunnit för att ha ytterligare ett ångestmoment i livet. Som om det inte räcker med barnen som inte ska dö, arbetslösheten, bostadsmarknaden, svärmor, räntan, miljön och knulleriet. Vi ska ha egentid också. Annars är vi förfördelade och undrar om vi kanske inte ska ta och skilja oss för då får vi plötsligt 26 veckor egentid.
Har vi så dåligt samvete av att vi har ett behov av att vara ifrån våra barn att vi måste kalla det något?
Egentid är när jag läser en bok med Tankesmedjan i lurarna när klockan är 22:30. Egentid är när jag läser mina mail på jobbet. Egentid är när jag sover. Egentid är när vi äter middag tillsammans och alla barnen har sprungit ner i källaren som en hord antiloper.
Egentid kan vara att bajsa ifred med en ny tidning, det vet alla föräldrar (pappor).
Ha inte så höga krav på familjelivet. Hitta stunderna av tystnad och sexytime. De kan vara försvinnande korta men ändå underbara.
Nöj dig med det."
-------------------------------------------------------------------
När jag avslutat mitt fika och ska sticka iväg till mötesplatsen kommer slalomåkarna drällande. De tänker inte vara på plats halv ett. De ska fika. De ska visst också ha egentid.
Kom igen nu!
Pensionärs-OS . . . 23 mars 2014
(Det är viktigare att deltaga än att ha rätt.)
Frun har en fantastisk förmåga att år efter år spotta fram lekar av allehanda slag när hon ska på kalas. Halva källaren är fylld av gamla remsor, plastfickor och kort som använts vid olika tillfällen.
Efter OS och Paralympics i Sotji arrangerade hon "Pancho-OS", Persionärs-OS, i Mattmar. En lagtävling av det avspända slaget som innehöll såväl fysiskt som mentalt ansträngande övningar under fyra dagar.
Mest imponerade lagen, Norge och Liechtenstein, i att känna igen inledningar av ett otal böcker, både svenska och från främmande land. Plasthinkscurling och snöhålsgolfbollskastning genomfördes under svåra väderförhållanden. De mer artistiska övningarna, som hölls såväl ute som inomhus, blev minnesvärda.
Det var nog tur att antidopingbyrån WADA inte var på plats. Ingen av deltagarna hade gått säker. Framförallt inte domarna. Då tänker jag förstås mest på de kryddiga korvarna och de eventuellt opastöriserade ostarna från orten.
Leva farligt, lev opastöriserat . . . 21 mars 2014
(Rösti tillverkad av kockarnas kockar, Hasse Werner och Macke Werner)
Det finns många farliga saker. Efter ett After Ski i Mattmar har jag fått ytterligare något att oroa mig för.
Vi 12 i Mattmar 2014 representerar ca 850 år av erfarenheter och var alla diskussionsämnen kommer ifrån är en gåta. Om det var drycken, den rökta korven eller osten det berodde på är jag inte säker på längre. Troligtvis osten, för det handlade om opastöriserad mjölk.
Lasse hade bondblod i ådrorna och kunde beskriva smaken på barndomens färska, ljumma mjölk från den egna gården som igår. Och det är nu jag blir tyst igen. Det här är inte min grej. Vi hade inga kor på Multrågatan 130, 2 tr i Vällingby.
Mjölk började pastöriseras (värmas upp) i slutet av 1800-talet för att förhindra spridning av tuberkulos och sedan av andra mikroorganismer, som t ex salmonella, listeria och EHEC.
När någon berättar att man i vissa länder använder opastöriserad mjölk till vissa dessertostar blir jag lite svettig. Drar man nu på sig lite TBC om man smuttar på en Roquefordost, Emmenthaler eller ...
Meningarna är delade om farligheten. Smaktester visar ingen större skillnad för amatören. Ost på pastöriserad mjölk (fabriksost) är vanligast och har lång hållbarhet, medan ostar på opastöriserad mjölk anses mer smak- och aromrika, dock mindre hållbara.
Diskussionen gör mig lite nyfiken och visst har jag googlat lite, och det skulle inte förvåna om jag kikar lite extra på innehållsförteckningen nästa gång jag botaniserar i ostdisken.
Idag är det fredag och som vanligt äter frun och jag grekisk sallad, lättsamt efter en fullmatad arbetsvecka. I efterhand kontrollerade jag innehållsförteckningen på den grekiska fetaosten. Det var tillverkad av pastöriserad get- och fårmjölk, så i natt sover jag säkert.
Men frågan är om man någongång ska köpa en godare, mer spännade ostbit eller om man alltid ska satsa säkert, ta en gammal pastöriserad knöl istället. Ja, jag lär ju inte känna någon skillnad.
Jag tände elden 2014 . . . 20 mars 2014
När jag var yngre, alltså för några år sedan, hade jag svårt att göra saker när jag visste att det fanns någon i sällskapet som gjorde det bättre, som att ta fram gitarren eller diskutera politik. Jag har fortfarande lite av detta beteende men jag jobbar på det, bl a är jag ännu lite skraj för hammare, skruvdragare och spisar.
Men trots att det fanns flera f d scouter på plats lyckades jag tända korvelden i Jans vindskydd i Mattmarsskogen. Det var stort.
OK. Veden var snustorr, det fanns näver och Lasse högg lite tändved. Men ändå!
Jag vill heller inte påstå att jag behärskade skidåkningen perfekt sportlovet 2014. Det berodde nog inte bara på mig utan också på den snöfattiga och milda vintern. Delvis kanonspår med nya spårmaskinen, delvis slalom mellan tallarna på myren och ibland avtagning av utrustningen p g a borttinad snö.
Men även en taskig skidåkare klarar de flesta underlag. Med ett gott humör och lite "Jäger" så.
Och när man liksom hade gett upp kom det helt plötsligt snö.
Mattmar, Gud och Zlatan . . . 17 mars 2014
Läser i tidningen att svenska kyrkan fortsätter att tappa medlemmar. Jag tycker det är tråkigt, då jag upplever att kyrkan ställer upp för många som har det svårt.
Flera av oss 12 lärjungar i Mattmar skulle passa utmärkt i prästyrket, väldigt sociala och med en svada utan like. Själv vet jag inte om det är min grej. Visst gillar jag vin, kaffe och kakor men jag vet inte om det är tillräckligt.
Och inte har jag gått i Söndagsskolan heller till skillnad mot de flesta andra. Jag är dock konfirmerad i S:t Tomas kyrka i Vällingby 1965, nyklippt i kåpa utan krage.
Religiösa samtal dyker ofta upp på vårt After Ski. Lars, med erfarenhet från Söndagsskolan, skulle med lätthet kunna avancera till prost, både med tanke på utseende och kunnande. Jag tror det var han som en kväll lärde oss en del om Gud och Sankte Per:
"Sankte Per satt och vaktade Himmelens Port när en präst och en busschaufför knackade på. Det fanns bara en plats kvar i himmelen så bara den mest gudfruktige fick komma in. Prästen, som tog för givet att platsen var hans, berättade om sitt tuffa arbete för att få några fler att komma till sina gudstjänster.
Sankte Per lät busschauffören ta platsen. Orsaken var att alla hans passagerare oavbrutet bad till Gud varje tur chauffören gjorde med sin fullsatta buss. Det blev hundratals bedjande. Varje dag."
"Vid ett tillfälle fick Messi, Ronaldo och Zlatan träffa Gud. Messi skröt över sina många priser och att han nu har målrekordet i Barcelona, och han fick sätta sig vid Guds högra sida.
Ronaldo skröt över att han var världens rikaste fotbollspelare med en förmögenhet på över 1,3 miljarder kronor och dessutom hade han ju vunnit Guldbollen som världens bästa fotbollspelare 2013. Han fick slå sig ner till vänster om Gud.
När det var Zlatans tur stirrade Zlatan på Gud. Efter en stund säger Zlatan till honom:
- Du sitter på min plats!
Snacka om att Lars har säkra kontakter "von oben".
Spår 1 i Krokom, svårt att missa . . . 16 mars 2014
"Tåget från Östersund kommer strax in på spår 1".
Det är onsdag. Klockan är två. Vi befinner oss på Krokoms station och kvinnorösten i högtalaren meddelar att Helenas tåg anländer i tid, 14.02. Vi har redan bilen fullastad med "Killivippen" till eftermiddagskaffet, men husfrun Helena och några kassar After Ski-tillbehör går alltid att pressa in.
Ett av årets mest efterlängtade kortsemestrar är på G, sportlovsveckan i Mattmar med "LF och de Bakhala". Tolv personer, alla suktande efter dagarnas nyttiga After Ski i det nya uterummet.
Det milda vintern har begränsat skidträningen för samtliga. Att vi sedan knappast blivit yngre inser vi inte men krämporna kommer som ett brev på posten, bl a har lagledaren Jan gått och halkat axeln ur led.
Minnet sviker så pass att vi inte vet om det är nionde eller tionde året vi träffas på detta vis. Därför är det skönt att upplägget är lika år efter år. Och trots minskad snötillgång räcker det gott och väl för våra behov i såväl Mattmarsterrängen som i Bydalen.
Så länge det finns Jäger ...
After Ski blev After Walk . . . 16 mars 2014
Ena året 25 grader kallt, nu 5 grader varmt. Då snö i mängder, nu tji spår, mest barmark och is.
Men flexibilitet och tuffhet är våra styrkor så After Ski blev After Walk, och 2,5 km blev 1 km,
"Den Flytande Kilometern", med vätskepaus efter halva sträckan. För oss helt perfekt, i landet
lagom och Böle skola.
Med eller utan raggsocka drog 15 entusiaster vidare från spåret via Helenas Glyweinbar och
"jungfrubröst" på Renvägen till arenan för säsongsavslutningen med eftersnack, "jordgubbssaft",
gulaschsoppa, allsång och lek.
Att en soppa kan vara så pass välsmakande är inte så underligt då den innehöll 24
ingredienser. Om 6 % är grönsaker och 20 % kött kan man undra hur många procent som är
smakförstärkare, emulgeringsmedel, förtjockningsmedel och surhetsreglerande medel.
Troligtvis medverkade alla mystiska tillsatser, av vilka säkerligen flera finns på dopinglistan,
till den höga stämningen. Samtidigt börjar jag ana varför frun alltid upprepar att man ska göra
sin egen soppa.
Allsången i "Just idag är jag stark", "Vipp på rumpan affär´n" och "Händerna i luften" ekar
fortfarande i huvudet. Och Helena och Per firar nog fortfarande segern i memorytävlingen,
en högst tillfällig seger då ju Ingela inte fanns på plats.
Vasaloppet blev fulltecknat på några minuter och Stafettvasan lär efter kvällens övningar
fått sitt första anmälda favoritlag. Hoppas inte deltagarna kör in i väggen för anmälningslistan
för After Ski 2015 dyker snart upp på kaffemaskinen. Var ute i tid. Det kan bli fulltecknat.
Orsak och verkan, och tegelväggar . . . 4 februari 2014
För över 20 år sedan, kanske var det i samband med kommunaliseringen på 90-talet, målade vi en tegelvägg på spännpapper. På varje tegelsten skrev vi in olika uppgifter vi utförde som vi inte tyckte hörde till vårt jobb, undervisningen. Vi tyckte självklart att arbetsgivaren skulle plocka bort arbetsuppgifter när den kom med nya.
Det blev många tegelstenar och tid, som vi ansåg tog kraft från vår huvuduppgift, d v s att undervisa. Och det var 20 år sedan. Mycket mer har hänt sedan dess.
När en professor vid Handelshögskolan synar alla föreslagna lösningar på "PISA-katastrofen" framträder en tydlig bild. Alla direkta insatser hamnar till sist i lärarens knä.
"Till syvende och sist blir debattens avstjälpningsplats för förändringskrav därför lärarna. Det är på dem som samhällets förväntningar nu läggs, i lager på lager."
Idén med att ha lärare anställda är att de skall undervisa, men denna aktivitet har blivit till en av många. Och väl i klassrummet är det den bristande disciplinen som hackar upp undervisningen. Då är det lärarnas ansvar att förändra samhällskulturen och många hems bristande insikt av social fostran och respekt för auktoriteter.
Ska lärarna plötsligt få fortbildning, och den ska handla om hur man skapar ordning och reda, blir ånyo mindre fokus på kunskaper.
Lars Strannegård påpekar dock att det inte går att vrida klockan tillbaka. Efter PISA-knocken är det arbetsspecialisering som gäller. Skolan måste söka nya organisatoriska lösningar som möjliggör för lärare att utöva sin profession, nämligen att undervisa.
I Frankrike har varje skola en elevvårdsenhet som ser till att alla elever som inte fungerar inte faller mellan stolarna. Enheten hanterar det som lärare i svenska skolor har som uppgift utöver ordinarie undervisning.
Det är långt kvar till valet i september men partierna tävlar redan nu om att svartmåla varandra. Man skyller skolans kris på dåliga politiska beslut när någon annan hade makten. Men som vanligt lär det inte bli mycket resurser kvar efter valet.
Orsak och verkan (Mad)
Kung i baren . . . 1 februari 2014
I höstas träffades jag och några kollegor för After Work på restaurang Delicerano i Sundsvall. Birgitta och Ulrica hade bytt arbetsplats och några av oss ville veta hur sjutton de kunde klara sig utan oss.
Efter en italiensk buffé och ett antal intelligenta lösningar av skolutvecklingskaraktär var det dags för senioren att dra sig hemåt.
Det är inte bara samtalen med de fantastiska kollegorna som gör att restaurangbesöket blev minnesvärt. Det är istället minnet av att jag tömde baren. Det var när jag betalade för en gångare, en GT, strax innan hemgång som bartendern upptäckte att det var tji gin kvar i baren. Besöket på lagret visade samma resultat. Och sedan stod vi där, jag och bartendern, som två frågetecken.
Vad gör man när man har betalt för något som inte finns, och ingenting annat är lockande?
Nu läser jag i tidningen att ägarna för restaurangen tackar för sig. Hoppas eventuella efterträdare fyller på lagret, för vi som var där har mycket nya tokigheter att ventilera.
Dags för en dosett? . . . 25 januari 2014
Jag har haft lite problem med hälsan på senaste tiden. Jobbig huvudvärk i över en och en halv månad och muskelstelhet i båda benen ännu längre.
För en som nästan aldrig tagit smärtstillande har det varit ovant. Jag har själv misstänkt borrelia men än så länge är orsaken oklar.
I dagens Sundsvalls Tidning berättas om en äldre något förvirrad karl som åt blodtrycksmedicin och hade en katt som gick på P-piller. Då frun var bortrest uppstod problem när mannen var tvungen att sköta medicineringen själv. Det slutade med att han åt kattens P-piller och katten fick mannens blodtryckstabletter under en vecka.
Båda mår trots detta helt OK.
Jag har också varit gräsänkling i helgen för att hämta igen mig. Men några P-piller har jag i alla fall inte petat i mig.
Tror jag.
Några av de snälla askarna. De tuffa vill jag inte ha på bild.
Varför anstränga sig? . . . 17 december 2013
Gert Fylking sa en gång i radio någonting i stil med "Dagens elever förstår en massa, men kan ingenting".
Nu pågår debatter i riksdagen till följd av PISA-resultaten och Sveriges nedgång förklaras i spaltmeter efter spaltmeter.
"Skolproffs och politiker skyller bl a på friskolor, kommunaliseringen, integrering, inkluderingen, lärarutbildningen, dåliga lärarlöner, ordning och reda, tvära reformkast och svensk kunskapskultur ... you name it.
I en del kommuner konstaterar skolpolitikerna att dålig måluppfyllelse inte blir bättre med ökade resurser. Den beror på felaktiga arbetssätt, dåliga lärare och inkompetent skolledning. Det är alltid organisationens fel att elever inte orkar prestera.
Det finns ingen mirakelpedagogik. En synpunkt som inte getts tillräckligt utrymme i debatten är tanken på att svenska elever inte längre vill "skita ner händerna". Eller som Ola Nordebo på Västerbottens-Kuriren formulerar sig:
"Den som vill lära sig något måste vara beredd att slita arslet av sig".
"Det finns ingen väg till kunskap, färdigheter och kompetens, att kunna något, att behärska något, som leder förbi hård ansträngning, tydliga prioriteringar och många uppoffringar under läroprocessen. Det är tufft att lära sig saker. Allt tal om det enbart lustfyllda lärandet är ett bedrägeri".
Nordebo är utled på försvaret i den svenska debatten, där vi visserligen är sämre på att läsa, räkna och svara, men är mer skapande och självständiga. "Och ju sämre vi blir på att läsa, desto mer kreativa kommer vi att utmåla oss.
"Skulle kreativitet vara skilt från skicklighet, förmåga, handgrepp och färdigheter? Att ifrågasättanden och kritiskt tänkande inte har något samband med vilken kunskap man besitter? Att nyskapande forskning och ingenjörsskap i framtidsfrågor kring energi, miljö och medicin går att åstadkomma utan plugg och fackkunskaper tills ögonen blöder?"
Försöker vi lura i ungdomarna något annat, curlar vi bort dem, i stället för att förbereda dem för livet.
Man undrar om det bara är Ola Nordebo som vågar "sticka upp snaggen" och tala klarspråk?
