Moa Elisabeth, på riktigt . . . 1 januari 2015
Efter julhelgen passade Moa på att döpa sig i Fjällkyrkan i Sälen. Ute var det 15 grader kallt och solen sken en stund från en klarblå himmel.
Prästen "Hemlige Bertil" såg till att det blev gjort och följde sedan med till Hemfjällstangen för gulaschsoppa och tårta.
Moa Elisabeth var cool under hela evenemanget. Mamma Kristin och faster Johanna sjöng och ett antal kusiner radade upp sig på första bänk, liksom gammelmormor Kerstin, 93.
När prästen några dagar tidigare besökte Moas föräldrar bjöds han på fika. Då kakorna innehöll såväl nötter som saffran fick gästen kasta in handduken. Han tålde varken det ena eller det andra. Det är svårt att tänka sig en präst som fikar runt i stugorna utan att våga ta något till kaffet.
Å andra sidan fikar bara Moa halva smörgåsrån. Än så länge.
Två gubbar valde Sicilien . . . 29 oktober 2014
Födelsedagsbarnen Kari och Anders enades om ett Sicilien och ville man bli bjuden på middag kunde man hänga med.
Vi hängde på och fick uppleva både berg och dal, regn och bad, birra Moretti och birra Messina, grappa och espresso, bruschetta och lasagna, vin och vatten, trappor och åter trappor.
Nu väntar vi bara på Marits beslut om resmål 2016.
Säffle??
En vingård, äntligen . . . 21 oktober 2014
När jag för ett antal år sedan var i Italien med en elevgrupp från Timrå fick pedagogerna besöka en vingård. Det var bara det kruxet att eleverna med sina italienska vänner samtidigt skulle besöka ett miniflygfält och få skjuta pilbåge.
Av någon underlig anledning fick Per Larsson och jag skjuta pilar medan fröknarna Helena Appleby, Nina Franzén, Kerstin Tegeback och Birgitta Edlund fick åka till vingården och prova vin.
I år på Sicilien fick jag min revansch. Efter den tuffa vandringen på Etna landade vi på vingården Gambino, på en av vulkanens sluttningar.
I samband med lunchen fick vi provdricka ett antal av gårdens viner, såväl röda som vita. Själva lunchen bestod bl a av olika ostar, korv, soltorkade tomater, diverse oliver och bönröror.
Allt var fantastiskt välsmakande men det bästa var att de inte med ett ord förväntade sig att vi borde köpa något. Detta trots att en av ägarna tog sig tid att visa hela vinfabriken för vår lilla grupp.
Å andra sidan hade vi betalat 20 euro för lunchen. Så vi hade nog gjort rätt för oss ändå.
Eddie, Etna och lakrits . . . 15 oktober 2014
I början av 60-talet hade vi en Eddie i vår mellanstadieklass. Det var han som var snabbast ut från klassrummet på rasten. Det gällde att vara först att ta en av "King-rutorna" på skolgården. Det hette dock inte "King" på vår tid, utan något helt annat som man inte får säga idag. Antagligen var det Eddie, Ove, "Benet" och jag som spelade.
Annars har jag inte träffat på så många Eddie.
Nu har en Eddie tagit mig och några av mina vänner upp på Etna, vulkanen på Sicilien. En vandring på norra sidan runt ett antal kratrar upp till ca 2 300 meter. Toppen på 3 330 meter får vara till en annan gång.
Här upplever vi hisnande scenarier och bevis på mäktiga naturkrafter man inte trodde fanns. Som tjocka, knöliga lakritsmattor, som svarta snölaviner, ligger lavafårorna. De både imponerar och skrämmer oss till ödmjukhet. Det här berget är inte att leka med.
Men det är mest Marit som tycker att vandringen är otäck.
Etna-Eddie gjorde sin första färd på Etna när han var 3 år gammal. Numera är Etna hans arbetsplats och han försöker lära oss allt om vulkanens historiska utbrott och lavakvalitet.
Jag blundar och önskar att den svarta lavan från det senaste utbrottet egentligen består av mjuk saltlakrits.
Då känns det tryggare. Och godare.
Etna sedd från Taormina.
Bruschettans bruschetta . . . . 14 oktober 2014
Att en liten rostad brödbit med lite hackade tomater kan smaka så gott. En bruschetta.
Å andra sidan åt vi bruschetta vid flera tillfällen och det smakade olika varje gång. Var det brödet eller var det tomatmixen? Eller berodde det på stämningen, ölet eller vinet, sällskapet, strapatserna eller ...
Den i särklass bästa bruschettan serverades i bergsbyn Castelmola, nära en timmes "klättring" från hotellet i Taormina, på baren "Gallo Cedrone", med utsikt över Etna. Två tjocka gubbar bjöd på en magisk bruschetta. Och den var GRATIS!
Trots byns avlägsna läge hade den turiststatus. Förutom den fantastiska utsikten såldes bl a vågade förkläden och där fanns "Bar Turrisi", där inredningen präglades av penisutsmyckningar. I övervåningen fanns bl a en penis i jätteformat, stor som en kanon upptagen från Wasaskeppet.
Trots alla mäktiga penisar var det ändå gratisbruschettan från "Gallo Cedrone" som gjorde det största intrycket.
Vår lilla turistgrupp från Timrå har alltid haft en förkärlek att vandra till avlägsna mål på höga höjder. Att köpa ett sexigt förkläde efter att ha kämpat sig uppför ett berg i hettan är inte det första man tänker på. Däremot är en kall öl och en bruschetta inte helt fel.
"No Catania!" . . . 13 oktober 2014
Med lokalbussen, med livet som insats tog vi oss på serpentinvägar nedför berget från centrum av Taormina via Giardini Naxos till Gola Alcantara. Den halvgalne busschauffören fick vid hållplatserna hela vägen mota ut folk som inte förstod vart bussen, trots skyltning var på väg.
"No Catania! No Catania!" lät det vid varje stopp. Två engelska turister visste inte riktigt var de skulle stiga av. När de till slut frågade blev busschaffisen högröd och skrek. Turisterna tvingades av bussen för att ta en annan tillbaka. Snacka om att man var lite spänd på vår avstigning.
Louise hade läst om en intressant flodravin. Några av oss reser dit, medan några andra bussas till en bergsby norrut där scener ur en Gudfadernfilm lär ha spelats in.
Passet i Alcantara är en positiv överraskning. Vi vadar in i passet i 9-gradigt starkt strömmande vatten. Våra steg på stenbottnen känns inte efter en stund då det iskalla vattnet kylt ner fötterna. Tittade man uppåt mellan basaltväggarna fick man nästan vibbar av Korintkanalen.
Vi lunchar på stenstranden, panini och friterade risbollar med ost, spenat och skinka, innan vi går runt i den botaniska trädgården och kikar på passet uppifrån.
Det mäktiga passet, den isande känslan i flodfåran och den överhettade busschauffören var tre fantastiska upplevelser var för sig.
"No Catania"!
"Ham and cheese"? och förstenade ägg . . . 12 oktober 2014
Om det är någonting i matlagning jag kan så är det att koka ägg. Jag vill ha löskokta om de ska ätas direkt, drygt 4 minuter. Ska de skivas på lunchmackan kokas de några minuter till, ca 7.
Hotell Condor i Taormina tror mer på långkok, iskalla ägg antagligen kokade någon gång på Romartiden. Vitan var nästan hårdare än skalet och inuti fanns en beige "stenkula" med svart kant, en ersättning för äggulan.
En morgon måste det ha gått en propp till spisen för Gunnel fick ett ägg där gulan var åt det gulare hållet.
Visst kan man bli besviken på maten när man äter ute, men oftast hittar man rätt, rätt matställe och rätt käk. Pastarätterna, lasagnen och pizzan blev sällan fel. Inte heller ölen och vinet, även om vi inte drack dyrt. Förutom vid ett tillfälle då "Husets vin" troligtvis var tänkt för något annat ändamål än förtäring.
"Buongiorno" och sedan "ham and cheese". Morgonhälsningen från mattant Maria vid frukosten på hotellet. Skinkskivan var tunnare än gladpack och ostskivan inte långt därefter. Kanske bra om man tillämpade en 5:2-diet. Men det gjorde inte jag. Efter några dagar med te i de små kaffekopparna lyckades vi få använda temuggarna som var undanstoppade i en hylla. Sanningen var nog att de tyckte att vi åt lite för mycket på morgonen.
Det blev jättetrångt på frukostbordet när tio personer skulle få egen te- eller kaffekanna. Ett otal olika marmelader på bordet tog också plats. Lägg därtill ett antal brödkorgar, "ham and cheese"-tallrikar och några skräpburkar så blev det ganska trångt. Man såg nästan inte duken.
Kanske ingen dum idé att ha en sopkorg på bordet när man äter?
"Three steps to heaven" . . . 11 oktober 2014
Vi visste att staden Taorminas centrum låg en bit högre upp från havet. Men jag fick hicka när taxin nästan körde upp i himlen för att hitta hotellet.
Kari och Anders valde Sicilien för att fira sina gemensamma födelsedagar med "trevligt" sällskap. Vi blev tio personer, samma gäng som tidigare intagit New York, Corsica och Peking tillsammans.
Veckan startade med regn och paraply men avslutades i strålande sol och badshorts. Till skillnad från oss mådde ortsborna gott i regnet, som var de första dropparna på fem månader.
Regnet hindrade dock inte oss från att utnyttja dagarna, därför tog det sedan ett par dygn att torka joggingskor och ryggsäckar.
På vårt hotell Condor, bodde vi på varandra. Alltså inte trångt, utan några i rum 34 och 35, några i rum 44 och 45 och frun och jag i rum 54. Rum 34, 44, 54 låg ovanpå varandra, med vårt rum 54 längt ner, fyra halvtrappor ner från receptionen.
De ca 40 trappstegen kan låta mycket men i jämförelse med de trappor vi under veckan skulle besegra kunde räknas i 1 000-tal varje dag. Bara ner till stranden var det ca 500 trappsteg. Och sedan skulle man ju hem igen.
Inte undra på att det fanns så mycket bilar på de trånga gatorna. Inte ville ortsborna så gärna lägga tid och ork att gå. Trapporna var nog mest för tokiga turister. Bara mjukisar tog linbanan.
Tji strömming men världsrekord . . . 6 augusti 2014
Jag har smakat på världsrekordet. Det är inte så att jag behövde anstränga mig speciellt mycket. Bara gapa och svälja.
Vi besökte Norrtäljes Hamnkalas i lördags. Och Roslagsbageriet hade bestämt sig för att göra ett "håll käften-rekord" genom att baka en gigantisk chokladboll. Vikten på över ett ton passerade det gamla inofficiella rekordet med 500 kilo.
Det tog två dagar att göra smeten som innehöll närmare tre miljoner kalorier - vilket ungefär motsvarar vad en fullvuxen person äter på fyra år. Men som tur var delades chokladbollen upp i ca 13 000 smakbitar på ca 80 gram. Jag orkade bara en, men plockade med mig flera stycken.
I måndags försökte vi se till att fixa lite nyttigare käk. Vi besökte fruns släktingar i Linanäs på Ljusterö. Fantastiskt ställe som bebos av fantastiska människor. Bosse och Anette la tre strömmingsskötar men tyvärr blev resultatet bara 40 strömmingar. För varmt vatten och inte tillräckligt långt ut till havs tydligen. Strömmingen tar man bäst vår och höst.
Men snart går den till, årets riktiga strömming. Den är sur och ska heta Oscars, och helst avnjutas hemma hos Gunnel och Villy.
Vedgrundet från sjösidan, Bosses kåk
Propp och dubbeljärn . . . 3 augusti 2014
Jag har aldrig haft något otalt med mina öron. Men efter fem dagars dövhet på höger öra sökte jag hjälp på "Lugn och ro" i Norrtälje. Jag fick vänta i 30 minuter på stan innan sköterskan kom och rutinerat spolade bort mitt livs första vaxpropp.
Det firade Börje och jag med kaffe och en äppelsnitt på Tösses kondis. Äppelsnitten har varit mitt favoritfikatillbehör sedan jag smakade en i Furusund i slutet av 70-talet.
Egen öronbehandling
Kerstin, 93, på dansgolvet med Tommy
Dubbel-Sture
Annat gott fick vi i oss när delar av Sommarbrisvägen i Sundsta åt surströmming hos grannarna Sture och Anita. Fantastisk sommarkväll, fantastiska vänner och fantastisk strömming och kvällssoppa. För att inte tala om Roslagssnapsen med smak av citron eller dill och rönnbär.
Snapsen var lite plåster på såren efter morgonens 9 hål på golfbanan. På 6:e hålet slog jag järnsjuan i ett träd och nu saknar jag min favoritklubba i bagen.
Klumpig? Snarare dum!
Kalas, ett blåbär och en världsstjärna . . . 1 augusti 2014
När sommarledigheten börjar närma sig sitt slut kan man fundera på vart den egentligen har tagit vägen. Tiden går ju så fort. Har man suttit i stugan hela tiden? Eller ...
När Kristin fyllde 30 gjorde vi i alla fall en dalatur. Inga och Calle bjöd på ett hejdundrande kalas i Djurås och Moa visade några nya framsteg. Vi hade ju inte träffats på en och en halv vecka. Saker händer snabbt när man är 2,5 månad gammal.
Buffé i Djurås
Oj, en symaskin grabbar
Bad före middagen i Djurås
Moa och morfar
Johanna visade att Skräddarbacken i Borlänge hyste såväl blåbär som hallon i mängd. I blåbärskogen träffar vi också Tove Alexandersson, nyss hemkommen medaljör från VM i orientering i Italien och segrare i O-ringen. Tyvärr hinner jag inte ge henne några OL-tips, t ex min specialare "Gräddvispen", inför kommande viktiga tävlingar för blåbären väntar.
Maja och Ebba glider på vattenbanan hemmavid
Ebba har visst ätit blåbär
Ebba och Moa
Moa upptäcker sig själv i spegeln
I vårt fantastiska sommarväder i juli har det varit viktigt att att få i sig vätska och för mig har det inte varit något som helst problem. Även bilen har varit törstig. En liter olja i Vimmerby och en liter olja i Djurås.
Motorläckage? Ummm ...
Döv, svettig och tjock . . . 24 juli 2014
Maja och Ebba badar som aldrig förr. T o m jag tvingas bada flera gånger om dagen i värmen. Första doppet redan vid 7-tiden efter morgonens långpromenad.
Men baden har medfört ett problem. En dag fick jag vatten i örat som inte gick att skaka bort. Sedan dess har jag tappat hörseln på höger öra.
Jag provar apotekspreparat och blåser för brinnande livet sedan tre dagar. Kanske måste jag uppsöka läkeriet. Tills dess badar vi vidare i 27-gradigt vatten i Lommaren eller i stenbrottet i Riala-trakten.
För övrigt fortsätter jag att knapra i mig mitt cortison. Viktökningen med bl a en rundare mage gjorde att jag varje dag fick navelludd, trots dagliga duschar. Det stod det inget om som biverkning i läkemedlets bipacksedel.
Men nu var det längesen luddet var på plats. Det kan jag nog tacka mina dagliga situps och skvalpandet i sjön.
Man får ta det onda med det goda.
Korv hör idrotten till . . . 23 juli 2014
Åka cykel i en minut, vila en halvtimme, åka en minut igen och så vidare några gånger till. Det är speedway.
Och den som startar snabbast vinner oftast heatet efter fyra varv. Det är speedway.
Björn och jag åkte till Hallstavik för att se och lära. Det speciella motorbullret, metanoldoften och kolstybbsstänket upp på läktaren är minnen att ta med sig.
Och folkfesten. P-vakterna hade fått solsting och parkerade in bilarna i tre-rader så vissa inte kom ut.
De var i viss mån ursäktade då Norrtälje på tisdagen upplevde sin varmaste sommardag hittills med 27,3 grader. Dessutom rök årets publikrekord all världens väg då 4 863 personer såg matchen mellan Rospiggarna och Västervik. Bästa publiksiffran för hela elitserien i år.
Vi hade bespetsat oss på korv och "Pucko" i pausen men fick nöja oss med kaffe till korven som alla andra. Öltälten var till vår förvåning nästan tomma, snacka om familjesport.
Precis som vädret var polacken Grzegorz Walasek glödhet och drog in 16 poäng till sitt Rospiggarna i segermatchen mot Västervik, som slutade 55-35. Och nu leder man elitserien igen.
Att idrotta i denna värme i skinnställ får mig osökt att associera till doften av ett par svettiga hockyhandskar.
Kanske en dålig jämförelse.
Speedway ser jag gärna igen. Men då vill jag uppleva den från öltältet.
Passivitetsvarning och en bira . . . 17 juli 2014
Det är inte lätt att ha semester. Häromdagen fick jag en passivitetsvarning, som i brottning liksom, när jag suttit en kvart på altanen. Trots att jag väntade in sopbilen och samtidigt lyssnade på en enträgen duva någonstans i skogen.
Jag har lätt att skaffa mig dåligt samvete, så jag gick ut på tomten och plockade en mugg smultron. Då kom sopbilen och jag fick tillfälle att spola ur tunnan, som jäst två veckor med en blandning av blöjor, mördarsniglar och räkskal.
Efter nära fyra veckor blev vi plötsligt barn, barnbarn och föräldrafria, och då visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss för. Så vi drog till Norrtälje för en öl på "Hörnet" och lite senare en bit mat på båten "Norrtelje". Sedan en rejäl cykeltur på 40 minuter i den ljumma sommarkvällen.
Det är bra att vara vältränad för om ett par dagar kommer Maja och Ebba tillbaka. Då blir det säkert bada igen för vädret ska ju bli fantastiskt säger de. Det sa i alla fall Nils på SVT-vädret ikväll och han litar jag på. Han talar så man hinner med.
Å andra sidan hinner väl vädret ändra sig också.
Konstverk i Norrtäljeån
Smultron
Maja och Ebba på grillafton på Sundsta Golf
Bödvar-Viking, Skalle-Per och jag . . . 7 juli 2014
Sommaren på landet är jag klädd som en antikvitet. De kläder som inte duger till Erikshjälpen är de man traskar runt i om dagarna. Det är ju ingen (?) som ser en ändå.
Men helt plötsligt befinner jag mig med bl a Maja och Ebba i Vikingabyn Storholmen strax norr om Norrtälje. Vi får göra halsband av fårull, baka bröd på vikingavis, göra smycken med runor, höra en gudadramatisering och se en vikingasmed i arbete. Vi deltar i vikingalekar och får höra olika vikingainstrument spelas av "riktiga" vikingar.
Pang!, så körde jag huvudet i taket i bakstugan. Tänt att vikingarna skulle envisas md att bygga så lågt. Jag har ju inte så mycket hår längre som tar emot, speciellt efter den traditionella midsommarklippningen.
Man ser nästan ut som Skalle-Per numera, min kompis från Astrid Lindgrens Värld.
Kär i Prussiluskan . . . 4 juli 2014
Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg kan kasta sig i väggen. Visst är Lotta Engberg glad och sångkunnig och visst är Petra Marklund både snygg och bra på att sjunga men nu har jag fått en ny favorit.
Prussiluskans Allsång på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby slår alla med hästlängder. Med hjälp av Kling och Klang sjöng och roade de säväl barn och vuxna. Det sägs att t o m buttra jag lär ha dragit på smilbanden och sjungit med.
Vi tillbringade några dagar i Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld med bl a Maja och Ebba. Det var deras tredje besök på tre år och de verkar aldrig få nog. Själv var jag i förväg inte så där vansinnigt road av att åka nära 40 mil för att titta på några hus och seriefigurer. Men besöket var värt varenda krona, eller guldpeng, som Pippi säkert skulle ha sagt.
De föräldrar som inte preparerat sina barn med Astid Lindgrens böcker, och som inte tar sina barn till detta fanstastiska ställe gör ett kardinalfel. Detta måste upplevas. Trots en och annan åskskur brydde sig varken besökare eller skådespelare. Mellan de korta teaterstyckena på ett otal ställen på området var det bara att hoppa i regnställ, regncape och paraply. Samtidigt. Ovanpå varandra, för det kan regna ordentligt i Småland. Hujedamej.
Mattisborgen delar sig vid en våldsam åskknall när Ronja föds, Emil hissar upp Ida i flaggstången och stoppar huvudet i soppskålen och Pippis pappa kommer seglande i en riktig "Hoppetossa" och vi får vara med i realtid. Hur fantastiskt som helst. Och Världens bästa Karlsson sabbar Lillebrors ångmaskin och Madicken räddar grannarna från att mista sitt hus.
Efter förställningarna bjöds man in i husen på Katthult, Mattisborgen, hos Pippi eller hos Madicken.
Nu i efterhand inser jag att jag slarvläst vissa av Astrids böcker. Igenkänningsfaktorn är däremot stark vad gäller Pippi, Emil, Ronja, Bullerbyn, Karlsson på Taket, och Tjorven. Däremot verkar jag bl a ha glömt Nils Karlsson Pyssling, Kajsa Kavat och Lotta på Bråkmakargatan.
Det är lite sent att ställa sina föräldrar till svars för denna fadäs. Det är väl bara att lägga VM-fotbollen åt sidan och åka in till biblioteket och botanisera på barnhyllan.
Bett eller hugg! Munkorg på! . . . 28 juni 2014
Jag beundrar alla kunniga sportjournalister som Esk, Niva m fl. De kan se saker jag aldrig gör eller tänkt på. Nu när Uruguays Suarez fick ett hjärnsläpp i matchen mot Italien har precis alla vecklat ut sig i diverse åsikter. Sportpaneler i varenda liten lokalblaska har kommenterat och tyckt om händelsen.
Suarez får inte spela boll en tid, ej heller besöka en idrottsanläggning, enligt FIFA:s beslut. Bra eller dåligt? Bett eller hugg?
Sportchefen i Norrtelje Tidning tycker också att spelaren ska stängas av men påstår med bestämdhet att Suarez inte bet! Han sitter tydligen på information ingen annan har och ser bättre, där han sitter på redaktionen i Norrtälje.
"Luis Suarez bet inte Chiellini. Han försökte inte ens. Han försöker skalla eller markera en skallning mot "offret", som i sin rörelse skickar upp axeln."
Som bevis nämner han Suarez huvudrörelse och reaktion. Precis som när man slår i något med munnen.. Och kolla "bitmärkena" på Chiellini, och gör ett enkelt självtest:
"För din handled till munnen.
Bit tag.
Rejält.
Så att det blir märken.
Nå?
Garanterat har du två märken, ett från övre tandraden, ett från undre.
Kolla nu Chiellinis axel igen.
Bara en övre tandrad syns.
Försök nu bita dig själv i armen med bara övre tandraden.
Det går inte.
Märkena på italienarens axel visar klart att Suarez bara slagit i"
Sportchefen tycker att det räcker med en match avstängning. En häcklande mediakår kan få avstängning resten av turneringen.
För att reda ut historien vill jag skicka dit min förtjusande tandläkare för att göra en närmare kontroll av tandstatus och tandavtryck. Hon är inte bara vältränad och tål att ses på. Hon är dessutom en fantastisk tandläkare.
Om Suarez efter en eventuell överklagan får spela tidigare är mitt förslag att han tvingas bära munkorg.
Yippii - gamla svarvar och tändkulemotorer . . . 27 juni 2014
Om det är någon som längtar efter att få undersöka gamla remdrivna jättesvarvar så ska ni ta vägarna via Norrtälje. Och det kostar bara 80 kronor att kika.
När sommaren inte riktigt bjuder på bad och värme tar vi med oss vår 6-åring och 4-åring på museum. Då Norrtälje bara har ett, hamnar vi på Tändkulemotorfabriken Pythagoras. Det kanske inte låter alltför upphetsande men det var en höjdare för barnen.
På "Barnens Pythagoras" kunde barnen leka och lära om teknik och mekanik, uppfinningar och kraftöverföring. Lite som ett Technichus eller Tom Tits. Och Maja gav tummen upp för besöket. Dessutom fick barnen besöka veckans första vattentoalett.
En gång i tiden tillverkades här tändkulemotorer som exporterades över hela världen. Tändkulemotorfabriken "Pythagoras", som visas i originalskick är en av Sveriges bäst bevarade industriminnen. Fabriken, som startade 1898 och var i drift till 1979, var en gång Norrtäljes största industriföretag.
Att Sverige snabbt kunde hämta in det tekniska försprånget som de flesta länder i Europa hade, anses i stor utsträckning vara tändkulemotorns förtjänst. Motorn användes i traktorer, fiskebåtar, sågverk och pumpar.
Tändkulemotorn i all ära, men vi med svalt motorintresse och tummen mitt i handen tyckte nog barnavdelningen var lustigare.
- Men pappa hade nog tyckt det var roligt, kontrar Maja.
Var är Tidningen? . . . 25 juni 2014
Det är lätt att tro att det handlar om en fosterhemsplacering. Men samtidigt verkar texten lite skum.
I brist på badväder och värme får man uppfinna nya lekar. Fjolårets tävlingsplockning av mördarsniglar individuellt och i lag har bytts till snigelexpo med vadslagning om hur många "mördare" som rymt på en timme.
Annars brukar en av sommarens höjdpunkter vara när posten kommer. Men inte i år. Varken den eftersända posten eller Sundsvalls Tidning har fungerat. Efter en halv dags sittande i telefon och framför datorn ska det nog börja fungera nästa vecka. Tills dess opererar "Seger" tacksamt som vikarierande postiljon.
Vi får fortsätta att lusläsa DN och Norrtelje Tidning. Ibland hittar man godbitarna i det lilla, som i klippet ovan. När jag studerar rubriken är jag fortfarande lite osäker på vad det handlar om. Det hade varit roligare om man sökte efter ett fosterhem på en hästgård.
Moas första midsommar, sovande . . . 21 juni 2014
Det var en taktisk triumf.
Revanschmöte i metartävling mellan grabbarna och tjejerna. Första mötet i påskas vann grabbarna med enda fisken, en liten mört.
Vid midsommarfisket från båtbryggan i Sundsta öppnade tjejerna starkt med en ätvärdig abborre och ledde ett tag med 7-0. Men med en brilliant taktisk finish kunde grabbarna såväl reducera som kvittera och den sista kvarten dra ifrån till säkra 14-7.
Låt vara att fångsten mest bestod av särv och braxen. Och det var så kallt på bryggan att bara Louise förmådde vara kvar, övriga sex tjejer gick hem innan slutsignalen.
Sommarledigheten har annars börjat med kyla och blåst. Och nu är det bara 50 dagar kvar till jobbstart.
Midsommarafton blev i alla fall regnfri. Det gillade Maja och Ebba, medan Moa sov över hela dansen. Och trots lottköp för 100 kr vann jag inte en pryl.
Å andra sidan är jag en jäkel på att fiska särv. Vad det nu ska vara bra för.
