Varning för pensionärer . . . 25 mars 2019
Det är tufft att vara pensionär. Så tufft att vår Mattmarsvecka fick tre återbud och det höll på att bli ännu tristare.
Jan dansade omkull med pjäxorna på en isfläck och skadade rumpan illa. Såväl sjukbesök i Järpen och Östersund som morfintabletter fick tas till. Mest stående kunde han dock delta i veckans inneaktiviteter. Krafterna återvände långsamt men säkert, mycket tack vare en ny fågelholk och en rejäl dos aroniasaft.
Övriga deltog i Louise´ skidskytteaktiviteter med glatt humör men med varierande resultat. Ballongskytte, luftpistol, hattillverkning och frågesport, allt med skidskytte som utgångspunkt.
Desto bättre gick det för våra svenska deltagare på Skidskytte-VM i Östersund. Vi fick uppleva stämningen på läktaren vid söndagens jaktstart. Mycket publik och långa köer om man ville ha någonting till livs.
Men det gjorde oss ingenting för Ije hade maten klar när vi frusna men upprymda återvände till Mattmar.
En GT för 3,50 euro . . . 21 november 2018
Minibussen stannade utanför flera olika hotell innan vi droppades vid Bull Astoria, och våra fem enkelrum. Vi tar själva våra välkomstöl i den trevliga terrassbaren. Dit återvände vi dagligen och avslutade kvällarna då priserna var humana, 1,50 euro för en öl och 3,50 euro för en GT.
Det var bara jag som inte varit på Kanarieöarna och Peter tar kontakt med Marie Larsson, f d ägare av Timrå Herrgård. Hon bor numera i Las Palmas med en holländsk karl, mest på hans segelbåt i hamnen.
Denna första kväll träffar vi Marie i Catalinaparken där vi äter middag och får tips om diverse sevärdheter. Parken återvänder vi till flera gånger, bl a för ölen, maten, Irish coffee och för att se landskampen i fotboll mellan Sverige och Ryssland.
Önskelistan nästan klar . . . 20 november 2018
Inför varje utlandsresa brukar jag göra en "Titta på-lista". Så även den här Las Palmastrippen.
1. Las Canteras stranden
Gärna bada och ligga och "steka". Men vädret var sådär. Och ingen annan propsade på bad.
2. Caldera de Bandama
Den 5 000 år gamla vulkankratern, 200 m djup och 800 m i diameter.
3. Catedral de Santa Ana
1400-talskyrkan i Vegueta, den gamla stadsdelen med dess utsiktsterrass. Av någon anledning hade jag inte noterat att Casa de Colón, Columbusmuseet och Museo Canario, historiska museet, bara låg ett stenkast från katedralen. Glömskan kan bero på alla de ölsorter som serverades på baren "El Canalla" strax intill. Vi var i alla fall nära.
Det hade annars varit intressant att se modellen av Nina, Columbus skepp, och lite kanariska döskallar och lära lite mumieteknik.
Det enda planerade besök jag skippade var "Jardin Botanico Viera y Clavijo", Spaniens största botaniska trädgård. Årstiden var sådan att växtligheten inte skvallrade om prunkeri.
Besök som beslutades på plats var heller inte helt fel:
1. Estadio de Gran Canaria
Las Palmas nya magnifika fotbollsarena med plats för 32 400 åskådare.
2. Arehucas
Romfabriken i Arucas, som gör 3,5 miljoner flaskor rom per år. Vi fem var några av de 90 000 besökarna som kommer varje år och provsmakar.
Vi borde nog också besökt "Svarta katedralen", "Iglesia de San Juan Bautista", en magnifik kyrka i lavasten med ett 60 m högt torn.
Kursen godkänd, pensionär på riktigt . . . 19 november 2018
Jag har klarat kursen. Fick diplomet vid frukosten dag 8. Vi hade alla deltagare uppnått de fem tuffa kriterierna. Även om det var på gränsen några gånger.
Första gången på en "gubbresa" . Osäkerheten var stor. Inte bara för vädret som såg blött ut i prognoserna. Vad gör fem gubbar en vecka på Las Palmas?
Jag var ganska påläst. Men redan i flygplanet tappar jag mitt bankkort under sätet. Det är så trångt att jag inte kan plocka fram det från min plats längst bak i planet. För att lokalisera kortet fick jag sticka ner mobilen under sätet och ta ett foto.
Det underliga är att missödet inträffade precis när vi passerade över Lissabon, där jag för nästan exakt två år sedan förlorade min plånbok med bankkort, pengar och körkort.
Lunch på Irish Pub På sin hemsida skriver Ving: "Oavsett hur du väljer att resa har du tillgång till vår service."
På flygplatsen ber en Ving-person oss att söka Minibuss nr 5 på parkeringen. Innan hon lämnar oss i bussen uppmanas vi att gå in på Vings hemsida om vi undrar över något. Det gjorde även hon. Någon personal hade inte Ving i Las Palmas.
Vi fick ta välkomstdrinken själva i baren på hotellet.
Rom är inte min likör . . . 18 november 2018
När jag var skolpolis i Stockholm i början av 60-talet fick vi som plåster på såren varm choklad vintertid efter morgonens tjänstgöring vid Vällingbyskolan. Vi fick också besöka "Frukostklubben", ett populärt radioprogram på lördagsmornarna med Sigge Furst.
Dessutom ett efterläntat studiebesök på Coca Cola-fabriken i Sundbyberg. Där fick vi som avslutning dricka så mycket vi orkade. Det blev inte så många flaskor jag inbillade mig.
I Las Palmas tog vi lokalbussen till förorten Arucas och romfabriken "Arehucas". Där fick vi provsmaka så många och så mycket av produkterna vi orkade. Efter en rundvandring ställdes vi framför "barerna" med företagets 20-tal produkter, mest rom och likörer.
Precis som i Coca Cola-fabriken 1963 mäktade jag bara testa ett 10-tal sorter. Willy blev kvar längst vid "sötsafterna".
"Papas bodega" . . . 17 november 2018
Åker man till Spanien måste man ju äta tapas. Så gjorde också vi på "Tapas Galileo", ett litet ställe Willy hittat i mobilen. Vi köar en kvart innan de öppnar kl 20, men vi blir inte besvikna. Vi delar på laxtartar, chorizo i stark cavasås, porkcheek, lammkött och storkalops.
Dagen efter hittar Willys mobil en argentinsk restaurang, "El Churasco", för att han och Lars längtade efter en riktig köttbit. Helst samma köttbit de fick förra gången de var på Gran Canaria. Peter såg till att köttet blev perfekt på bordsgrillen.
Det var inte helt lätt att hitta matställen som serverade det lokala käk jag googlat fram från öarna. Hela veckan hade jag sökt något ställe som serverade "Papas arregados", kanarisk potatis som kokas med skal i väldigt mycket salt med kryddiga såser (mojos).
På hemvägen från restaurangen "D`Avola", där vi åt tonfisk till Lars förtvivlan, upptäcker jag en stor skylt på en tvärgata nära hotellet som vi passerade flera gånger per dag. Efter en veckas letande.
Nu var det i senaste laget. Det var lite som "Papas Bodega" över alltihop.
Värsta käket var snabblunchen i duggregnet på vår hotellgata "Fernando Guanarteme". En spansk omelett, "tortilla baguette". Varför jag försökte äta den vet jag inte. Tur att det fanns öl att skölja ned maten med.
Bull Astoria, ett hotell mitt i byn . . . 16 november 2018
Förförståelse är bra för all inlärning, det tror jag stenhårt på. Därför googlade jag på Las Palmas och vårt hotell "Bull Hotel Astoria".
Jag visste att receptionen var hjälpsam, städningen bra och poolen trevlig men kall. Det som saknades var kyl på rummet och gratis kassafack.
Jag visste att terrassbaren var mycket prisvärd och att de allmänna utrymmena var trevliga. Jag antog att frukosten var OK, men variationsfri. Jag läste att det serverades mousserande vin till frukost men att flaskan försvann snabbt, utan att bli ersatt på länge.
Utsikt från hotellrummet Dag 3 dök det upp en flaska. En person som säkert väntat länge fyllde två glas. Willy blev varse tillfället och fyllde sitt glas och skulle spilla i ett åt Peter då en karl försökte slita faskan ur händerna på honom. Willy fick slåss för sitt liv och det blev inte många droppar över till tysken.
Själv hann jag aldrig med och fick således vara nykter ända fram till förmiddagsölen.
Fotboll och promenader . . . 15 november 2018
Att jag gick upp tre kilo var en gåta. Vi promenerade runt ca 10 km per dag. Las Canteras upp och ned, långpromenad till hamnen och norra halvön "La Isleta". En ständig jakt efter öl, luncher och lokalbussar.
Hittade man bara rätt hållplats kunde man ta sig vart som helst på ön för en billig penning. Vi betalade var sin gång på bussen för att sedan ersätta betalaren med småmynt. Vid ett tillfälle i Vegueta blev Lars börs med "Svarte Petter-pengar" så tung att han fick tömma den i hatten hos en trubadur vi passerade men inte hörde.
Las Palmas åkte ifjol ur högsta serien, LaLiga1, i Spanien. Nu var det match i LaLiga2 mot Granada på en fantastskt vacker arena. Låt vara att löparbanorna gjorde att man satt en bra bit från händelserna.
Receptionen på hotellet fixade biljetter som enligt dem var de bästa platserna. Vi såg OK men satt längs ena mållinjen.
Matchen slutade 2-2 och det var häftigt att i kvällsmörkret och värmen se hyfsad fotboll när det var långkalsonger på hemma.
Det mest spännande var ändå att se om vi kunde ta oss hem från matchen. Vi hade åkt tre timmar före och hur skulle vi hitta en buss bland de ca 20 000 åskådarna. Vi fick vänta max fem minuter innan vi var på en lämplig buss. På ditvägen hade vi stått vid fel hållplats, då bussen tog en annan väg p g a vägarbeten.
Jag kan ändå inte förstå att jag måste gå upp tre kilo. Inte kan det väl bero på tre stackars dagliga öl och en och annan GT?
Stukad fot och värmebölja . . . 11 november 2018
Jag stukade foten i mitten av maj vid en OL-tävling på Åstön i Kristi Himmelfärdshelgen. Med tejpad fot sprang jag två dagar till.
Fem 18-hålsrundor i golf därefter gjorde att foten inte blev sig lik.
När det var dags för O-ringen i Övik två månader senare konstaterade jag att springa inte ens "fanns på kartan".
Då Louise precis fått en svår muskelbristning i låret och inte heller kunde springa tyckte jag att vi skulle backa ur. Det blev inte så. Jag gick mina fem etapper och Louise blev publik på kryckor.
Vi bodde i en rymlig villa i Gimåt med Börje, Maggan och Julle. Börje gick som en kula och gjorde sitt bästa 5-dagars någonsin. Maxéns på Skräddarbacken gick också bra, där Maja blev sexa i D10 med 180 startande. Snacka om O-ringendebut.
Nu i november vilar jag fortfarande foten för att komma igen 2020, då O-ringen går i Uppsala. Då jäklar ...
Fokltomt och fullsatt . . . 9 oktober 2018
I mitten av augusti var det allsångskväll på Golfrestaurangen i Sundsta, Norrtälje med pajbuffé och vin. Vi bokade i god tid och fick ett bord för fem, förutom Louise och jag, Tommy, Maggan och Anna. Lokala musikerna Michael Blom och Ola Pettersson spelade kända visor i tre timmar och vi sjöng med.
Tyvärr kom inga fler.
Betydligt fler besökte den konsert vi bevistade i mars på Bygdegården i Mattmar. Och Jan bjussade och tog sparken dit.
"Poppers" spelade högklassiga 60-talslåtar från topplistorna i flera timmar. Vi kunde sjunga med i alla låtar, när vi inte hade munnen full av det fantastiska fikat. Och Helena och Louise vann på lotteriet.
"Poppers" var inga dussinlirare på dekis. Andreas Jonsson och Peter Wanngren kunde sin sak. Och det lät precis som det gjorde på 60-talet. Peter Wanngren har bl a fått en Grammis för bästa barnalbum "Majas alfabetssånger" 1993. Sedan 80-talet dubbat röster på film, ex "Tiger" i Nalle Puh och "Lucky Luke".
Det här var bättre än "Kiss" på Madison Square Garden 2009.
Bortblåsta spår och stavspjut . . . 8 oktober 2018
Det var inte världens bästa väder under Mattmarsveckan i början av mars 2018. Men det blev massor med skidåkning, såväl i Mattmarsterrängen, som i Björnen.
Jan hade ett otacksamt jobb med sin spårmaskin. Visserligen var det gott om snö men spåren blåste igen nattetid. Så det blev att spåra för Hasse och Louise.
Den "8-man" starka truppen gjorde precis som förr, skidade, drack After-Ski och åt gott. Och Louise, "lektanten" hade dribblat till ett "Pan-Cho-OS" med grenar som "Stavspjut" och "Skidglid".
Förutom fantastisk mat hos Jan och Helena åt vi lunch i såväl Bergstugan i Fröå och på Agdas Café i Mattmar.
Majken Elisabeth 27/8 2017 . . . 24 september 2017
Och så fick Majken heta Majken. Barnbarn nummer fyra fick sitt namn utomhus vid Älvmötet i Gagnef, där Österdalälven och Västerdalälven förenas till Dalälven. En fantastisk plats för en fantastisk tjej.
Dopvattnet hämtades direkt ur Dalälven med hela "tjocka" släkten på plats. Och Maja spelade fiol.
Föräldrarna Kristin och Andreas hade fixat sallad och tårtor till alla gäster för firandet på Inga och Calles inglasade altan.
Majken Elisabeth poserade med sina kusiner på gräsmattan och undrade varför inte Svante ville vara med på bild.
Tur i oturen eller katastrof? . . . 31 maj 2017
Det är blött på garagegolvet när Louise en fredag i början av februari hämtar tidningen klockan 06.00. Läcker bilen eller ...
Jag backar ut bilen och när vi fått undan vattnet ser vi att det rinner från väggen. Det kluckar i väggen i matkällaren och när vi kommer upp på altanen trampar Louise igenom och två trädgårdsplattor sjunker.
Då vi öser bort vattnet intill husgrunden ser vi att vatten forsar fram under plattorna.
Mitt Sverige Vatten jour kommer och stänger av vår kran i gatan efter att först ha hämtat gasol för att tina den frusna kranen. Inget vatten har kommit in i huset men det är en trasig vattenledning på tomten någonstans.
Efter flera samtal med försäkringsbolag och besiktningsföretaget Corvara kommer såväl besiktningsman som VA-byggföretaget Åkerlunds.
Macke fick stanna hemma från jobbet i Bergeforsen och när Louise efter lunch kommer hem beslutar vi raskt att åka till stugan i Norrtälje som planerat. Vi är ju lediga en vecka och i nya huset i Sundsta finns såväl vatten som avlopp, vilket vi ju saknar hemma.
Avfärden sker lite snabbt och vi glömmer våra kläder för Gunillas begravning. Det kommer vi på i Armsjön, så det är bara att åka hem igen.
Det är 16 grader kallt när arbetet med att gräva fram ledningarna på tomten startar på onsdagen. När vi kommer hem på söndagen sover vi hos Gerd och Peter några nätter innan vi kan återvända hem. Då med ny vattenledning och nytt avlopp. I pannrummet fick den gamla vattenledningen bilas fram i golvet och ersättas.
Det krävdes två grävskopor för att komma ned under gatunivån, 4-5 m under altanen.
Huset byggdes 1968 och vi flyttade in i november 1978. Även om huset inte renoverats som många andra hus i området så har vi i alla fall nya vatten- och avloppsledningar.
De enda skadorna på huset var att lite av putsen släppte på väggen i garaget och några sönderkörda trädgårdsplattor. Och ett uppbilat golv i pannrummet. Och gräsmattan på framsidan som numera mer liknar en sandöken.
Vi kom nog lindrigt undan. Synd bara att inga försäkringar täcker liknande händelser. Dryga 50 000 kr kunde man ju gjort något roligare för, t ex fikat på "Charm" några gånger.
Kalas, fäbod och Majken . . . 9 maj 2017
9 februari kom Majken och häromdagen var hon tre månader gammal.
Vi firade Ebbas 7-årsdag och Moas 3-årsdag i Borlänge. På fredagen upplevde vi en sommartemperatur på över 20 plusgrader. För att sedan dagen efter åter ta på mössa och de handskar vi haft hela våren.
På söndagen besökte vi Tjärnbodarnas fäbod, ett 20-tral kåkar i en jättebacke bland vitsippor i massor.
Nu har Louise jobbvecka. Och lika bra är väl det för det är svinkallt, blåser från norr, minusgrader på nätterna och stundtals snöar det ymnigt. Trädgårdsarbetet får vänta.
Kasta mjölk och After Ski . . . 13 mars 2017
"Vårt dagliga After Ski, giv oss idag."
Och låtlistan var bl a kryddad med Carl-Erik Thörns hits från 1968 "Jag vill dansa med dig" och "När morgonen gryr". Något att tänka på då jag efter Mattmarsveckan drog på mig en förkylning.
"Men en ros kan ju blomma igen
Det blir alltid en sommar igen
Den stund måste komma då natten flyr
Allt blir bättre när morgonen gryr."
Carl-Erik Thörn, 75+ idag men fortfarande aktiv, sjöng för ett par år sedan i Krokom för en publik på 5 personer. Dagen efter kommer 100 till bygdegården i Mattmar. Man frågar sig varför?
Vid Carl-Erik Thörns genombrott 1963 skrev PiteåTidningen att han kunde gå hur långt som helst. "Visst behöver han lektioner i talteknik - han läspar något i sången - och även sånglektioner men grundmaterialet är mycket gott."
Louise årliga lekar engagerar som vanligt och deltagarna far runt som yra gazeller. Den i all hast planerade "Kajsa Warg-varianten" av 3-kamp blir nog legendarisk. Särskilt minns man grenen "Kasta gamla mjölkpaket i minimala hinkar i blåsten".
Men med ständigt nyfikna deltagare kan man locka med vad som helst. Åtminstone så länge det finns vin kvar i boxarna.
Lyxkäk och "puddingar" . . . 13 mars 2017
Mattmarsveckan 2017 blev som vanligt. Härlig. Men sjukdomar och gamla föräldrar decimerade truppen något. Men med samma grundstuk och Ije oftast på plats för att förbereda After Ski och middag. Och alla som gärna hjälper till att äta och dricka.
Skidspåren var perfekta och vädret helt OK. Vissa dagar t o m fantastiskt. Soffan vid Valsjön var på plats och korven vid vindskyddet smakade härligt som vanligt. Helena och Agneta sågade ner en gran som skymde solen. Louise och Lasse åkte skidor medan Jan tog "sjuksstugan", Agneta och jag, med skotern.
Förutom fjällkäket i Glen och lunchen på ett fullsatt Agdas Café i Mattmar avnjöts läckerheter även i köket hemma hos Jan och Helena. Renskav på murrikkan, täljstensbiff, ärtsoppa de luxe, plättar, rödbetspaj, älgköttbullar, fläsklångkok m m gjorde att vi orkade åka skidor flera mil varje dag.
Liksom TV:s Go´kväll fick vi i uppgift att fundera på vilka fyra personer vi skulle vilja ha vid vårt middagsbord. En mycket intressant övning med stor variation.
Jag var mycket nöjd med mitt. Emelie Schepp (författare), Anna Lindman (TV-programledare), Frida Öhrn (sångerska) och Maria Ruda (min tandläkare). Alla mycket kompetenta inom sitt område. Och mycket att vila ögonen på.
Men visst skulle jag ha svårt att koncentrera mig på maten.
Vindtätt - en lärdom för livet . . . 12 mars 2017
Vädret hade kunnat vara mycket värre. Men man känner sig ändå ganska liten när det blåser upp på fjället. Liksom man gör på sjön.
Vi brukar se till att vi har vettiga kläder för all tid vi vistas ute i skogen eller på preparerade skidspår. Att åka skidor på kalfjället när det blåser och snön driver får en att inse att det krävs annat material i kostymen.
Vi startade den 16 km långa färden från Höglekardalen med mål i samebyn Glen i Oviksfjällen. Jag med icketät overall, reklammössa i konstfiber och ofodrade fingerhandskar. Trots byte till tumhandskar fick jag problem med iskalla fingrar. Inte blev det bättre efter fikapaus i ett kallt vindskydd och att ta av sig handskar för att fotografera fanns inte på kartan.
Dock använde jag buff och solglasögon för första gången.
Alla vedermödor var dock glömda vid ankomsten, middagen och boendet i Glen. Så också efter återfärden till Höglekardalen dagen efter.
Glömd matsäck, Jans näsa och bensinosande skoteråkare som intog restaurangen när vi skulle gå var små minnen i sig. Liksom att Jans skoter inte ville starta i fjällskogen efter natten på fjället. Med hjälp av en förbipasserande skoterkunnig kille ordnade det sig och vi kunde alla sex, Jan, Helena, Hasse, Agneta, Louise och jag återvända till "hälsohemmet" i Mattmar efter ett lagom pensionärsäventyr i fjällvärlden.
Men så var det det där med vindtäta kläder, yllemössa och varma tumhandskar. Men blir aldrig för gammal för att lära.
Jan och Helena, vårt fantastiska värdpar. Snacka om att bjussa på sig själv.
White guide efter 16 km vit snö . . . 12 mars 2017
Kåtarökt fjällöring och jordärtskocka i variation, syrade havtorn och havtornsreduktion. Friterat skinn, krispigt fröbröd och riven Bottarga.
Att allt detta speciella serveras i en sameby, Glen i Oviksfjällen, efter 16 km skidtur på ett blåsigt kalfjäll är också speciellt. Och fantastiskt nog blir denna förrätt bara en lite klick på en liten assiett.
Restaurang "Hävvi" i Glen har inte bara haft besök av oss utan även av Mat-Tina och har under flera år utmärkt sig i White Guide, där de återfinns i kategorin "Mycket god klass". I White Guide bedöms årligen över 800 krogar i landet efter mat, dryck, service och miljö/stämning.
Två restauranger i Sundsvall har fått samma bedömning som Hävvi. Det är "Cassiopeja" och "Tant Anci och fröken Sara". Sundsvall har ingen restaurang i den högsta kategorin "Global mästarklass" (11 st i Sverige) men däremot Jämtland med "Fäviken". Varken Medelpad eller Jämtland har någon i kategori 2, "Mästarklass".
Middag: Fjällets plankstek, tempererat ren med ljuvlig duschess smaksatt med Maximus, kaffe och rödvinssky, souvaslindad haricote verte, bakad tomato och angelica butter. Snacka godis!
Med tanke på morgondagens Vasalopp avslutas måltiden med Hävvis ljumma blåbärssoppa med enbärsglass och egna biskvier och kanderad kvanne.
Väl hemma i Sörberge tog Louise upp lite köttfärssås ur frysen. Det var inte dumt det heller.
Hörnsoffan på plats . . . 6 februari 2017
Tillbringar några dagar i fritidshuset i Sundsta för tillsyn och begravning. Bekvämt också då en vattenskada hemma i Sörberge medfört avstängt vatten. Vi väntar på uppgrävning av ledningarna på tomten och det lär dröja innan nya ledningar kan vara på plats.
Johanna, Maja och Ebba gjorde oss sällskap i helgen. Vi flyttade hörnsoffan till loftet vid TV:n och bar tvättmaskinen på plats.
Det var en knapp månad sedan vi var nere sist och tydligen hade det blåst igen. En takplåt och en nockplåt hade blåst av förrådstaket. Husskylten låg på backen och drösvis med grenar och kottar hade lagt sig på tomten.
Alltid är det något som ska göras. Om inte annat så ska man ju fika och se på Sportnytt.
Avstängningskranen i gatan tinas upp.
Sommarbrisvägen 6 nyåret 2016/2017 . . . 8 januari 2017
Efter att ha träningsbott i nya fritidshuset i Sundsta utanför Norrtälje i några veckor kan vi konstatera att
det är helt OK. Bekvämt, varmt och gott. Lite skillnad att mitt i vintern kunna duscha varmt, maskindiska
och ha en innetoa.
Lite brist på förvaring och möbler ännu men med lite utedynor till TV-soffa och lite ommöblering i
stugorna fungerar allt bra. Och med lite skänkt begagnat möblemang har vi bara köpt en säng och en
soffa. Och Mattias tyckte att vi behövde en ny 42-tummare.
Nu lämnar vi stugan några veckor för arbete, men längtar redan tillbaka. För det är skönt att vara bara
ledig. Som en riktig pensionär.
