bolemacke

Efter 16 år i husvagn, av de 20 år vi varit på 5-dagars, känns det helt OK att bo i en lägenhet mitt i Eksjö. Bärrulltårtan och kaffet i värdarnas lusthus i deras prunkande trädgård går inte heller av för hackor. Familjens katt kryper upp i Andreas knä när vi fikar.

När tävlingarna invigs på Stora Torget befinner vi oss på C-orten. Hämtar nummerlappar och imponeras som vanligt av mängden husvagnar och tält på Ränneslätt. Det duggregnar lätt och det känns skönt att få återvända till värmen i huset för middag.

Louise, Andreas och Börje, han med tummen, lagar middag, pasta och en pastasås med skivad chorizo medan jag cyklar runt halva Eksjö för att komma över en Dagens Nyheter och lördagskrysset.

Festligheterna på Stora torget är ännu inte avslutade. En ungdomsstafett har just avslutats och ett rockgäng spelar från ett tak intill.

Nu packar vi ryggsäckarna inför morgondagens Etapp 1. Cyklarna är pumpade. Det lär bli duggregn. Börje startar 09.09 och Andreas 13.23. Det blir en lång dag.

Sanningens ögonblick är inne. Att orka eller inte orka.  Att hitta eller inte hitta. Vem ska få mest ont? Och vem har mest att skylla på efter sitt lopp. Frågorna är många.

Imorgon kommer jag att ångra att jag inte har tränat.