bolemacke

   

  - Glid mera! skriker frun.

  Det är hårda, nydragna spår och vi åker 11 kilometer nere på golfbanan. Vi passar på innan det ska mulna på.

--------

  Vår vårvinterledighets höjdpunkt är annars ett lunchbesök i Bergstugan vid Fröå gruva i Åre. Efter en behaglig skidtur på en mil, "Fäbodturen", en bit upp på fjället får man sin belöning.
 
  Det är uppför i en timme sedan nerför. Den här dagen har det kommit drivande nysnö och vi måste spåra själva. Ett tufft jobb men allting går lätt när man vet vad som väntar.
  Älgfärsbiffar med trattkantarellsås, potatis och lingon, salladsbuffé, varmt hembakat bröd och kaffe. Och en stor stark.
  De fem kilometer som åter tar oss till "Björnen" i Åre går av någon anledning mycket lätt.

  Turåkning har alltid passat mig bättre än att kötta runt i ett elljusspår. Man kan stanna när man vill. Det vill jag ofta.

----------

  - Glid mera! skriker frun igen. Och då tänker jag på Terese Johaug och hennes frekvens. Och hon är ändå världsmästare.
  Då känner jag mig lugn och fortsätter med min taffliga skidteknik.

     

   

  Jag har varit gräsänkling ett par dagar. Frun har varit på kurs i Malmö.
  Igår åt jag ute. Klassisk köttbullar på IKEA för 16 kronor. Och vatten att dricka.

  Annars går vi sällan ut och äter. Egentligen är det skönast att äta hemmavid.

  I Mattmar åt vi ärtsoppa med pannkaka, senap och varm punch. Muurikkafräst kycklingfilé med grönsaker och ris. Utskuren biff stekt på täljsten med rösti. Glass och varma hjortron.

  Idag åt jag en fryst America Pizza från Lidl för 19.90. Det är tufft att vara gräsänkling.

   

    

   

  Varför smakar maten så himla bra när man är till fjälls?
  Till och med i restaurangerna långt uppe i backen dit man bara kan ta sig med största möda. Eller är det därför?

  Tyrol i Björnen, Åre, Buustamon i Ullådalen, Fjällhalsen i Bydalen ...

  Vildskavsgryta med pressad potatis serverad i en liten läcker stekpanna. Tjälknöl, potatisgratäng, med diverse såser, grönsaker och fantastiska lingon.

  Nedfarten från Fjällhalsen ner till byn i Bydalen på en isig transportnedfart hade nog dessuton behövt en eller två starköl så man presterat lite mer mjukhet i knäna.

  Är maten så god, så snyggt serverad bara för att man är uthungrad? Avslappnad och på semester? I trevligt sällskap? Eller ...

  Vad Jans vindskydd smakar även korven bättre än någonsin. Men är det kvalitén på korven eller miljön och stämningen som gör att alla plötsligt älskar korv?
  Det var i alla fall Scans grillkorv med tunt skinn. Och solen värmde från en klarblå himmel.

     

      

   

  Kefir, icke-rökning, sova gott, lösa korsord, stort umgänge, käka pop corn, motionera, äta fibrer, dricka vatten, se porrfilm ...

  Idéerna är många hur man får chansen att leva ett långt, friskt liv. Alla har sina favoritteorier. Och här är en till.
  Engagemang. Någonting att bry sig om. Dag efter dag.

  Stöttepelaren i Mattmars hembygdsförening trollbinder oss med berättelser vid en visning i "Fjöset", utställningen med prylar från ett Mattmar under 1900-talet.
  Tur man slipper städa där, tänker jag.

  Men visst var det festligt att åter få bekanta sig med gamla saker som man växt upp med från 50-talet. "Haldan", "Kobran", gamla dockvagnar och stringhyllor.
  Och ett tellurium!

  Böle skola har ju ett. På Antikmässan i Stockholm i år värderades ett något defekt exemplar med glödlampa till 19 000 kronor. Ett fungerande ex beräknades vara värt 90 000 kronor.
  Kanske dags att sälja för att få pengar till en riktigt rejält personalpartaj?

   

         

   

  Vi får oss berättat att ett antal människor i Mattmar försvunnit under mystiska omständigheter genom åren. Och mystiken tätnar när vi tar en skidtur i trakten.

  Först hittar Lasse trollets skägg. Sedan hittar Liliane en huvudlös höna upphängd i ett träd. Under den fortsattta skidturen upptäcker Louise en snömadonna i skogen.

  Jonas Hallberg i "Spanarna" skulle med dessa tre exempel kunna spåra en trend. Men frågan är vad som är på gång? Kommer kanske den försvunna tysken i granngården att poppa upp? Eller ...

  Matsäcken intas på ett någorlunda vindfritt ställe. Efter ett par timmars skidåkning "off-spår" var det trötta muskler som behövde en kick.
  Men vem hade kommit ihåg "Jägern"?
  Ingen.

  Sensmoral. Låt aldrig din "Jäger" lämna rycksäcken under vintern. Det kan sluta illa.
  Hade det månne med tofsen, hönan och madonnan att göra?
  Vem vet?

   

   

  Jag är ingen utförsåkare. Det kan vem som helst konstatera.
  Jag har försökt. Gått nybörjarkurs med Friluftsfrämjandet i Skönviksbacken på 80-talet, fått en privatlektion på Dundret i Gällivare och genomgått utbildningen med Lärarhögskolan i Oppdal 1973.

  Men trots att jag inte prioriterat aktiviteten har jag under åren provat många backar. I Vemdalen, Björnrike, Storhogna, Klövsjö, Gällivare, Hassela, Åre, Duved, Tegefjäll, Storlien, Skönvik och Ljustorp. Kanske glömde jag några.
  Min internationella karriär inskränker sig till Oppdal 1973 och Cortina 1975.

  Tanken på att bli utförsåkare dödades säkert redan kring 1960 när jag var i Storlien med familjen. Sportlovet tillbringades i Handöl. En polleterad resväska kom aldrig fram med tåget till Enafors. Som jag kommer ihåg skedde åkturerna i finbyxor och långkalsonger och jag hasade nerför backen. Det blev bara ett åk. Både för mig och mamma.

  Nu har jag även bockat av Bydalen och Höglekardalen. Lite hasning har det också blivit, bl a i svarta "Skräckbacken". Och träningsvärk i låren likaså.
  Så jag måste antingen ha spänt dem eller böjt knäna vid något tillfälle. Så det så.

     

   

  Vi har en del vänner. Några har vi träffat i helgen. Vänner som frun har fört i boet.
  Dessa vänner har också andra vänner som dessutom är våra vänner.

  Vi träffas några gånger om året. Nu har vi under fyra dagar åkt slalom, gått på tur, lekt fåniga lekar, ansträngt hjärnan, ätit inne, lagat mat ute, ätit på fjällkrog och raststuga, gått i affärer, besökt museum, sjungit, grillat korv, tjattrat och haft det riktigt mysigt.

  Tänk vad det är synd om människor som inte har några vänner. Tänk vad de går miste om.
  Men det har de nog ingen aning om.

  När vänner har uppnått arbetsfri ålder syns de njuta ännu mer av livet.
  Denna njutning är värd att vänta på.

        

   

  Så blev det några sportlovsdagar hos Maja och Ebba i Borlänge. Och tack och lov så vet de inte än så länge att majoriteten av barn med sportlov mest "spelat dator".

  Det svaret fick jag i klassen efter jullovet och det blir antagligen samma svar efter sportlovet. Kanske dags att byta namnet "Sportlovet" till "Datorlovet".

  Lika fantastisk vinter har vi fortfarande såväl i Sörberge som i Norrtälje och Borlänge.

  Maja åkte 500 meter med mormor i Gyllbergen. Och i Plättbacken skrattade Ebba glatt när hon fick åka fastspänd i sin pulka.

  Och på golfbanan i Timrå ligger snön fortfarande djup. När det är så här fint väder behöver man inte längta efter sommaren.
  Inte än i alla fall. Imorgon kanske.
 
   

   

 

   

  Duger inte ens kräftstjärtar, som är så jäkla gott, då ska de banne mig inte ha något annat heller!
  I brist på maggot och mask hade vi laddat upp med kräftstjärtar och salami.

  Frun och jag borrar några hål på Lommaren och pimplar någon timme. Man måste göra saker på sportlovet. Men inte ett liv.
  Borren vi införskaffade för några år sedan är lätt att borra med. Men det är ändå en riktig skitborr för den gör hålen på helt fel ställen.

  Det är inte utan att man blir lite avis när man ser bilderna på Henrik Nygrens blogg från Ljungan. Men det är väl antagligen ett bildmontage, så duktiga som en del är både med och utan PIM.

  Men korv är också gott.

   

  

   Skidsäsongen ser ut att vara över. Jag bröt en stav idag. Den gick bara av.

  Vi åkte långfärdsskridskor på Lommaren, från stugan i Sundsta till Norrtälje. Den uppplogade banan låg spegelblank. I medvinden tog det säkert bara en kvart medan återfärden tog 25 minuter i motvinden.

  Vi har tagit oss ner till "landet" i Norrtälje. Skottat lite och eldat i vedspis och öppna spisen. Ätit och druckit gott. Snart ska vi krypa ner i sovsäckarna i friggeboden.

  Och jag har inte tänkt på jobbet en enda sekund. Måndagen är ju bästa dagen. Då är det ju långt till nästa måndag.

      

  "Jopp hej di hej di hej da, jopp hej di, jopp hej da"
  "Ett glatt humör ska man alltid ha, om vägen också är lång ..."

  Klingar det till? Kommer ni ihåg?

  P3 låter kända artister minnas låtar fyra kvällar var. Låtar som på något sätt påverkat dem. Ena veckan var det "September", denna vecka två killar från "the Ark".
  Jag blir nostalgisk och tråkar ut frun som inser att hennes musikminnen inskränker sig till tiden i scouterna.

  Detta händer samtidigt som Timrå spelar för sitt liv mot Djurgården  i E.on.-arena. Antingen är jag för nervös för att lyssna/se eller också är jag inte tillräckligt intresserad. Jag vet inte vilket.

  1.  Mitt första låtminne härrör sig från början av 60-talet. Pappa tog mig och syster Gunilla till Rikards skivbar i Vällingby. Vi fyller ju år ungefär samtidigt så antagligen var det i april.
  Vi fick välja var sin singel. Gunilla valde "Good luck charm" med Elvis. Jag valde "Bona sera" med Lille Gerhard.
"Bona sera" kom ut 1958 och Elvislåten 1962 så man kan sluta sig till att jag var en slow starter. Av någon anledning har jag två exemplar av skivan i källaren. Underligt, för så bra var den inte.

  Jag var för ung och barnslig på 50-talet när man antingen valde att hålla på Elvis eller Tommy Steele. På 60-talet var det Beatles eller Rolling Stones. Jag gillade båda. För att slippa ta ställning lyssnade jag mest på Kinks, Hollies, Searchers, Animals, Yardbirds m fl. Det var brittisk pop som gällde.

  2. En eftermiddag 1964 åker jag tunnelbana in till Westins musikaffär på Kungsgatan i Stockholm. Jag ska köpa Kinks debut-LP och som brukligt är får man lyssna på skivan i några hörlurar typ "duschhandtag".
  Efter "Beautiful Delilah" och "So mystifying" nickar jar nervöst till expediten. Jag är 14 år och har köpt min första LP. Minns jag rätt kostade den 27 kronor.
  Skivan befinner sig idag hos Kinks-fantasten och samlaren Peter Lundin i Sundsvall. Av de hundratal Kinksplattor han äger var denna första utgåva något han saknade.

  Och Peter han kan spela "You really got me" på sin elgitarr. Nästan lika bra som Ray Davies och grabbarna i bandet.
  Och Timrå vann med 2-1 och slipper spela i Kvalserien. 

  Och efter tre katastrofdagar i VM fungerade det igen. Den försvunna vallaburken är återfunnen.
  Men oj, vad vi har varit bekymrade. Oj, vad det svenska folket har lidit. 

  "Bortvallade? Skaffa en border collie!", skriver en initierad Per Carlström på Facebook.

  Man har alltid talat om skidåkningens läkande effekt på människan. Skidåkning är ju inte som TV-tittande, dataspel, chat eller twitter, något som kan avbrytas snabbt. Skidåkningen måste avslutas om det har påbörjats. Man måste ju tillbaka.

  Skidåkningen är släkt med långkok och surdegsbakning, enligt en förståndig radioröst i söndags.

  Men man har ju undrat vad som hänt i den svenska vallabussen i Holmenkollen. 

  Jag vallade mina skidor i mars 2010, för ett år sedan, såväl glid och tejpfäste.
  Det håller än.
  Fan om Hellner bara hade frågat så skulle han ha fått låna mina "lagg".