bolemacke

 

  Tänk vad skönt för alla skolbarn med ett långt lov efter en tuff hösttermin. Och en riktig vinter med massor av snö.
  Tänk så mycket frisk luft och härligt uteliv, bygga kojor, åka skidor, skridskor och bob.
  Vilket perfekt sätt att hämta kraft för att orka jobba när skolan drar igång igen .

  Men var är ungarna någonstans? Ibland undrar man. Vid våra dagliga promenader eller skidåkning kryllar det inte av barn ute precis. Det är snarare 60+ som dominerar.

  En insändare i DN häromdagen undrar också var alla barn håller till nuförtiden. De pulkabackar som kryllade av barn för fem år sedan gapar tomma nu.

  Vi anar var de är någonstans. Inomhus, bland sina TV- och dataspel, där de kan uppleva en virtuell värld istället för den verkliga. Den med massor av gnistrande härlig snö i backarna.

  Kanske åker de slalom på datorskärmen.
  Se upp i backarna!   

  I Thomas Bodströms deckare "Rymmarna", befinner sig en fiktiv justitieminister på "Allsång på Skansen". Hon förlorar sitt sånghäfte och efteråt förfasar sig kvällspressen över att hon inte kunde texterna till de kända slagdängor som sjöngs.
  Jag förfasas inte över det. Det är så det är. Men det är jäkligt tråkigt.

  När Per tog fram gitarrren på julfesten på Böle kunde vi två rader på julsångerna, sedan var det tji. Utan textblad var vi chanslösa.
  Med ett textblad med andra populära låtar gick det knappast bättre. Hälften av oss kunde inte ens melodierna.
 
  Ibland önskar man att man tillhörde Taubegänget, 80+, utantillgenerationen. Före "förståelsetjosan", när memorerandet var en skön konst.

  Vart har vår kulturskatt tagit vägen? Var är sångerna vi alla hade gemensamt?

  Helan går, sjung ...? 
  Hur var det nu det var?

   

  Förr hade vi en tradition att alltid gå på bio på juldagen. Nu när det finns småbarn i husen fungerar det inte så bra längre.
  Däremot tävlar vi i mandelmassefigurer. Det har varit grisar och tomtar, i år gällde granar. Som vanligt kom jag sist. Och vi har julklappstävling med tärning.
  I brist på spel lekte vi charader. När Agneta tog över domarskapet blev det halvsvårt. Försök att göra "Maj på Malö" t ex.
  På annandagen blev det frisk luft i Plättbacken med bob, pulkor och stjärtlappar. Det finns mycket frisk luft i Dalarna.

     

   

  Som vanligt var det inga paket under granen. Det är kärva tider. Ebba tyckte dock det var intressant att jobba loss bland de snygga paketen. Vi var 14 vuxna och tre barn och en himla massa god mat.
  Tomten fick inte komma in för Maja utan fick lämna säcken och gå. Ingen hann därför fråga om tomten var törstig, vilket han givetvis var. Och innan jag hann ta kort på Ebba i sin fina tomtedräkt hade hon hunnit bajsa ner den till oigenkännlighet.
  Så var det bara ett år kvar till nästa jul. Då ...

         

   

  Bilresor längs hälsingekusten vintertid är inga roliga grejer. Precis som för en månad sedan började det snöa i Njurunda och kring Hudiksvall var det kaos med snö, snörök och tji sikt trots dagsljus.
  Väl i Borlänge var allting frid och fröjd. Julmaten på plats och det var bara att ladda för julfirande. Då visste jag inte att jag bara skulle få kalasa på te och kalvsylta under juldagen och annandagen. Drabbades nämligen av en vandringsbacill som gjorde att jag bara fick se övriga proppa i sig julmat och godis i dagarna tre.
  Jag hann dock vara med på julafton och tog väl ut svängarna lite för mycket då. Framförallt av efterrättsbordet.

 

  En sak som är bra med julen är att man helt plötsligt kan få kontakt med människor man inte hört ifrån på hela året. Eller 30 år.

  Ingrid Nordström, "gammal" kollega från Böle skola hittar mig på Facebook efter över 30 år. Conny Hagwall, en annan f d Bölekollega, ringer och tycker vi är snygga på julkortet. Och Helge Gidlunds årliga julsamtal är lika punktligt som välkommet.

  När gamla vänner hör av sig kommer massor av minnen tillbaka. Härliga minnen från en tid när man var lite busigare än idag.
  Tänk om en annan kunde vara lite bättre på att hålla kontakten. Och bidra till att sätta minnena i rullning. Julkort är bra, men räcker knappast.

  En annan Bölekollega från 70-talet gick nyligen bort, Bengt Sundberg. Vi jobbade parallellt i gamla skolan och spelade tillsammans i timrålärarnas hockey-bockeylag. Där var Bengt orädd målvakt och jag rundningsmärke på backplats.

  Livet går både i dur och i moll.

   

  Ställer man rostbiff och "PeKå´s" potatisgratäng på bordet kan ingenting gå fel.

  Vi hade årlig julfest på Böle skola. Helena hade i frånvaro av några veka i festkommittén tvingats kalla in en professionell festfixare i form av Carina. För kvällen i ännu ett läckert "fodral".

  Tomten kom med julklappar på bokstaven Ö. Thomas var särskilt nöjd med klappen från Erik, en karta suspekta önskepiller rekommenderade av Malena Ivarsson.
  Annars var det öl, ölkorv, örtsalt, örngott, öronskydd, överlevnadskit och diverse överraskningar. Allt fanns troligen på var mans önskelista.

  Många fick avstå julfesten p g a sjukdom, andra hade inte hunnit dammsuga eller också var det väl något på TV. Till slut blev vi i alla fall 18 förväntansfulla, jämna par, nio gubbar och nio gummor.

  Såserna och salladerna vi fixade till i grupper passade perfekt till högarna av rostbiff och den saftiga gratängen.

  Och ännu på söndagen leker festdeltagarna med sina nya klappar och bygger broar av ölkorv och öronproppar där örtsaltet får vara snön. En jäkla massa snö.
  Snacka om julstämning. 

       

   

   

  Nu är julbadet avklarat. Och det var inget dåligt bad heller.

  Att grassa runt i vit badrock och bubbla tillsammans med galanta damer är annat det än en konferens där vi ska dribbla fram matriser och annan massdokumentation. Bedömningsmatriser som skolverket hade kunnat skicka med i samma veva som kursplanerna.

  Himlabadet fick besök av Böle skolas personal. Och det åktes i rutschkanor, bastades och bubblades. Relax kallades det visst.
  Att det var länge sedan man besökte ett badhus blev man varse när bastandet skulle ske med badkläder på och sittande på egen stjärtlapp i frotté.

   Mina badshorts var definitivt inte lämpade för rutschkana. De bromsade snarare än att sätta full fart. Ingbritt for som en kanonkula i röret och i ett åk fick  jag nästan Anders innanför brallorna på slutet, när jag fick krypa sista biten i Magic Hole, eller vad den nu hette.

  I vita badrockar for vi runt och kände oss betydande. Några så betydande att de inte ville ta av sig rockarna ens vid den fantastiska badbuffén.
  Fortfarande undrar jag om de hade någonting under.

   

  Värmande glögg, jultallrik och öl. Musikunderhållning med julsånger, kaffe och go´bit. Frågesport med priser. Allsång och 60 "gamla" kollegor.

  Vadå?
  Det är fackmöte med Lärarförbundet i Bergeforsens skolrestaurang. Anki Ohlsson och Johanna Sundgren sköter kalaset.
  Jag får sitta bredvid Gudrun Fredén och utan att facksnacka värst mycket har vi helt plötsligt fått den första valberedningen på många år.

  Tänk vad lite god mat kan åstadkomma.

        

   

  Pojkarnas julbord blir populärare för varje år. I fredags samlades tolv törstiga, korvsugna pedagoger för att sätta tänderna i några av julens läckerheter (korv och öl).
  Bl a avnjöts en superkorv med varningstext i tunna skivor med fara för livet, åtminstone för halsbränna och  bevisade tarmproblem dagen efter.

  Under lugna former, det blir så när bara killar resonerar, löstes under kvällen skolans problem, kvinnliga skönhetsideal fastslogs och timråhockeyn genomlystes.

  Det finns god återväxt i skolans manliga nätverk och skolans åldermän passade på att överföra sina djupa kunskaper till de yngre. Vilket antagligen gick ganska fort.