bolemacke

  Jag gick i 5:an på Vällingbyskolan 1962 när grundskolan infördes. Bokstavsbetygen blev siffror och vi gick  fortfarande på lördagar. Vi hade läxor varje dag, två tandläkare för skolans sex parallellklasser årskurs 1-6. Och vi fick ta hem läxböckerna i den skolväska vi hade med oss.

  Många av oss spelade fotboll även på den tiden. En del hade också andra fritidsaktiviteter. Behövde man någon gång hjälp med läxan fanns alltid någon hemma som tog sig tid.

  Grundskolan fyller 50 år i år. Många debattörer försöker hitta syndabockar till alla "vansinniga" beslut som de tror gjort att den svenska skolan halkat efter i internationella jämförelser.
  Att återskapa den svenska skola som fungerade väl fram till 60-talet är inte så lätt. I DN konstateras att "det är lätt att göra fisksoppa av fisk. Det är svårare att göra fisk av fisksoppa".
  Säkert har alla beslutsfattare handlat för nationens bästa, med den information de hade då. Det är lätt att kritisera i efterhand.

  Många skriker om ett återförstatligande av skolan och att den likvärdiga skolan är död. För hur kan den bli likvärdig när en del kommuner satsar 70 000 kr/elev och andra bara hälften. År efter år.

  Visst är det värdefullt att veta hur det ser ut, ännu viktigare är att granska vad det beror på. Och vad vill man göra åt det?
  Många är ganska eniga om att resursneddragningar, försämrade lärmiljöer, rektorernas ledarskap och lärarutbildningen är faktorer som påverkar. Den senaste tioårsperiodens utökade kontroll och utvärdering av olika slag har också gett mindre utrymme för undervisning.

  Det man som pedagog däremot inte får yppa, säger ändå en pensionerad skolledare, Patrik Rydell:
   "Om resultaten ska bli bättre måste eleverna lära sig mer. De måste vilja satsa mer på skolan. Eleverna kan inte ha blivit mindre smarta de senaste 20 åren".

  Vad kan det då bero på att så många ungdomar inte vill ägna mer tid åt skolan? Varför orkar man inte med läxor idag? Varför har många så svårt att koncentrera sig på jobbet? Varför har vi halkat efter i läsning och varför går matten så trögt? Har skolan anpassat sig för mycket till elevernas jobbiga vardag med den tidsbrist som uppstår p g a mobillek, dataspel och såpatittande? Har skolan därför anpassat och minskat kraven därefter?

  Bitter? Jag? 
  Nej då. Jag försöker bara ladda upp för en ny arbetsvecka efter kalla påskferier. 

   


  Det är mycket lättare att stå ut med en förkylning när man vet att den av allt att döma kommer från de egna leden.
  Påskhelgen firades ju i "stugan" i Sundsta, en mil väster om Norrtälje.

  Inte nog med at jag fick stryk i Yatzi och Alfapet, jag blev också smittad av Ebbas härliga förkylning. Men vi hann i alla fall avsluta med att klippa äppelträden, städa stugorna och tömma dassen innan vi åkte hem.

  Nu har jag snorat och hostat i fyra dagar och tycker att det är nog. Å andra sidan får vi lite gjort inne. Påsken och vinterkläderna hinner plockas undan, DN-korsorden lösas i lugn och ro, njuta av fotboll på TV, stryka, deklarera, fika på altan och småkika på fyra kilo nationella prov.

  Undrar vad som var roligast? Inte var det de nationella proven i alla fall.

   
Förkyld Ebba                  Maja

    

De påstår att man måste jobba tills man blir 75 år idag, för att få en dräglig pension. Det kan inte jag. Jag har inte tid. Jag måste elda ris på landet.

  På påsklördagen släppte vi lös Björn med motorsåg och röjsåg. Vi andra släpade grenar och ris. Då vi inte heller lyckats elda undan fjolårets avverkning har nu rishögarna växt i storlek. Vi har ju inte varit nere på hela vintern och eldningsförbud råder från 1 april.

   

  Den mjuka snögubbe jag och Ebba gjorde när vi kom ner står nu stenhård. Det är neråt sju grader kallt på morgonen och  bara 2-3 grader på dagarna i skuggan. Solen lyser dock från en klarblå himmel och värmer gott när vi får vårt förmiddagsfika.

 

  Vi äter vår påskmiddag under svåra förhållanden. Vi hittar inte penslarna i röran så vi vuxna får måla äggen med tops och tandpetare. Det gäller också att lämna plats för Kristins påsktårta.

  Under Louise skattjakt får vi jaga påskgodis med karta. Man är alltid lite ringrostig inför årets första orienteringstävling, men nu är den avklarad. Banan gick inte fort och visst förekom en del "hängning" men vi hittade ju i trots allt kontrollerna.

   
     

 

  Vi åkte 40 mil söderut för att fira påsk och uppleva våren. Påsken OK men värst mycket vårkänningar var svårt att framkalla.
  Men kratta, sätta plant och fixa i största allmänhet gick bra ändå i ett aprilväder som presenterade hela sitt kunnande. Snö, hagel, regn och sol.
  Men det är lätt att jobba när vi alla nio hjälper till, stora som små. Och när Louise trollar fram lammstek och hasselbackspotatis då är påsken på G. 
  I morgon är det påsklördag och då kommer sillen fram. Jag längtar.

  

   

  En jobbig elitserie och en nervös kvalserie är över med ett lyckligt slut. Timrå spelar även nästa år i elitserien. Om det beror på ljudet från alla "handvovozelas", stadiontutan i papper eller alla galanta damer vid rinkside vet é tusan.
  4-2 mot Leksand inför full hall, 6 000 högröstade åskådare. 

  Peters barnbarn, Viktor och Gustav, åt korv i första pausen och pinkade i andra. Det var visst några år sedan de var på hockey och tyckte nog att ljudnivån i hallen var ungefär som på dagis.