bolemacke

  När väl tokvärmen försvann var det tänkt att hus och tomt skulle få lite lättare underhåll. Då kommer regn och några ostadiga dagar. Lasyren, oljan och hallonen får vänta lite.
  Hittills i sommar har det regnat 2 + 33 + 5 + 10 millimeter på 42 dagar. Summera detta den som kan.
 
  Man skulle ha anlitat värmebeständig extra arbetskraft från baltländerna, som grannarna. Då hade allt varit gjort nu.
 
  Annat var det på Gotland i mitten av juli. Trots värmen fanns där personer som arbetade. Troligen från Baltikum. Troligen svart.

   

   

  Blåbären är stora som knappnålar och kantarellerna lyser med sin frånvaro i år. Det har varit grymt varmt . Och för torrt. Men häromkvällen kom en återfuktare. Sommarens första regnskur och vips var vi 33 mm regn rikare. Det var efterlängtat.
  Det var länge sedan potatisblasten vek ner sig och bevattningsförbudet har kommit som ett brev på posten på flera ställen här i östra Svealand.

  Bilen har varit dammgrå sedan semesterveckan på Gotland. Nu har jag dock skrapat av det yttersta kalklagret som legat på sedan orienteringarna på Furillen. AC:n har krånglat hela sommaren till följd att bilresorna varit som att sitta på översta laven i en bastu.

  Inte är det någon tröst heller att Kari och Marit fått 100 mm regn på två dagar i Herte på Gotland. Bilderna i Aftonbladet från översvämningarna i Slite är inte samma bilder jag kan framkalla från vårt besök på samma plats för bara några veckor sedan.
  Då lyckades vi i den stekande 30-gradiga värmen hitta världens café, med skugga (!) och njuta av en gigantisk hallonpaj med vaniljsås.

  Det var semesterlycka.

        

     

        

  Efter 36 dagar på landet, bara 2 mm nederbörd. Resväskan är i stort sett ouppackad. Långbyxor en dag och ingen dag utan sol.
  Då ...

  Kerstin fyllde år. 89 bara. Lite släkt och några grannar. Och 33 mm regn. Trettiotre!!!
  Klart otur att det kom just då men ack så efterlängtat.

  Men är det sommar sitter man ute. Och laga mat ute går alldeles utmärkt. Att amma och fixa käk samtidigt är inga problem.

  Är det fest så är det.

       

                

  Så åkte Maja och Ebba hem till sig i Borlänge. Efter tre veckor på landet i storfamilj. De lämnar ett stort tomrum efter sig.
  Ingen att bära. Ingen att mata. Ingen att bada med. Ingen intressant att ta kort på. Ingen att byta på. Ingen att sjunga med. Ingen att jollra med. Ingen att dra i vagnen. Ingen att natta.

  Det är nästan tre veckor innan vi åker hem till Sörberge.
  Vad ska vi göra nu?

     
  
  När jag gick på högstadiet, i mitten av 60-talet, köpte jag ofta NME, New Musical Express och Melody Maker. Tidningar som handlade om brittisk popmusik. Jag tränade antagligen min engelska, kollade topplistor och gjorde egna Top 20-listor varje vecka.
  Pärmarna i min skolatlas förgyllde jag med bilder på mina favoritartister. De var många men den sötaste var en ljus, långhårig tjej med oskyldig blick som sjöng "As tears go by" så fint. 
  Marianne Faithfull.

  Med tiden blev hon inte så oskyldig. Träffade stygga pojkar som bl a Mick Jagger och hamnade i knarkträsket.
Men hon har rest sig, kommit tillbaka och gjort fantastiska inspelningar. Rösten är raspigare och sexigare än tonåringens, som t ex i "Broken English" och "The ballad of Lucy Jordan".

  I sommar har hon besökt Stockholm. Marianne Faithfull var min favorit som tonåring. Frida Öhrn, min favorit som 60-plussare.

  Men Maja och hennes reportoar med "Pippivisan", "Köppäbävisan" och "Manboy" är nog ändå mysigast att lyssna till vid middagsbordet under varma sommarkvällar år 2010. 

   
  För tio år sedan grävde vi upp en cikoria när vi våldgästade Tallqvists på Gotland "för hundrade gången". Nu blommar den årligen vid sommarvistet i Norrtälje.

  Den 10 juli bevittnar vi den fantastiska massblomningen av blåeld vid Närs fyr.
  Det är nästan samma häpnadsväckande upplevelse som Kari fick när han pratade med Josefin Nilsson från Ainbusk i ICA-butiken i När. Snacka om läckert.

  Men inte hade han kameran med sig. Och inte tog han någon autograf på armen.
  Han kanske undrade varför inte Josefin ville ha hans signatur. Kari vann ju faktiskt en publiktävling i skidorientering i Boden i samband med SM för ett antal år sedan. I mycket svår konkurrens. 
  Jag kom tvåa och Birgitta Hammarberg trea.

       
    Jossan                Herte-Cikoria                Närbild                 Norrtälje

   

  Jag läste en sak i en bok, jag tror det var en Wallanderdeckare, att man kan ge en sten i present till en annan människa. Det var en tradition i en indianstam, Kiowaindianerna.
  "Om en människa har ett problem, stoppar han en sten, gärna tung, i sina kläder och släpar på den tills han löst sina svårigheter. Då kan han lägga stenen ifrån sig och gå vidare i livet med förnyad lätthet".

  Hasse, Marits pappa, tar oss på sightseeing vid Närs fyr på Gotland. Här plockar jag några stenar. Stenar som ska påminna mig om mina bekymmer.
  En för mitt högra knä, lår och ryggen. En för sänkningen av mitt hcp i golf och en för problemen att hitta kontrollerna på 2-dagars och 3-dagars på Gotland.

  Jag har alla stenarna kvar. Jag haltar och mitt någorlunda hyfsade golfspel för fjorton dagar sedan är som bortblåst. Och jag fick dyngstryk av Louise med sju minuter i Katthammarsvik på samma bana.
  Hon kan inte bara laga mat.

 

    

  En ofrivillig bloggsemester har inträffat. I en dryg vecka har jag hamnat i radioskugga på södra Gotland. Mobilen med sitt Glocalnet var chanslöst och det mobila bredbandet hos Telenor var ingen höjdare heller. Man får väl för det man betalar för antar jag.

  Det som däremot fungerade var värmen. Värmerekord i Visby med 34,5 grader. Och 24 grader i vattnet, såväl i Herte som i Lickershamn. Hela veckan.
 
  Och inte kunde man sitta i skuggan heller då vi orienterade i 5 dagar, två i närheten av Katthammarsvik och tre ute på Furillen.
  Vi åt gott på Marit och Karis nya stora altan i sommarhuset i Herte mellan Burs och När.

  Thomas Löfkvist, gotlandscyklisten beskriver den 35-gradiga värmen i årets "Tour de France". Där smälter asfalten i solen och "det är som att trampa i lim".
  Samtidigt uppmanar Gotlandstidningen att även personer som inte tillhör riskgrupperna bör undvika att träna under dagtid p g a värmen.
  Men vi skulle ju bara tävla ...

     
 Tallqvists altan                                      Skaplig utetemperatur    Debutant

  Att generalisera är en kunskap man idag försöker lära ungdomar i skolan. Man har väl upptäckt att elevernas förmåga att dra slutsatser av sina tidigare erfarenheter är bristfällig.
  En orsak kan vara att de inte gör så många erfarenheter som förr. De leker inte lika mycket och sitter istället för mycket still framför video, dataspel och mobil.

  Men det finns alltid en risk för att dra förhastade slutsatser. Det har hänt och kommer alltid att hända trots att man har en del erfarenheter att plocka fram. Som härom dagen t ex.
  Vi passerade en koltrast sittande på en teleledning. Den sjöng så vackert. När den slutat sjunga bajsade den farligt nära oss.

  Alltså är det lätt att dra slutsatsen att efter fågelsång kommer bajs.

  Är det därför jägare har hatt?

 
  
  Det har varit 30 grader i skuggan, dan efter dan. Louise fyllde år. 60 år. Det är stort och det finns mycket dricka kvar. Det gör ingenting för sommaren är lång. Och varm. Hoppas vi.

  33 personer fyllde pergola och partytält. Vännerna uppvaktade med blomster, dryck och flärd. Släkten, bl a med hushållshjälpmedel för att försäkra sig om fantastisk matlagning även i framtiden.

  När jag avfirades tyckte sig Louise inte riktigt känna igen alla goda vitsord i texterna. När nu frun själv fyllde år kände jag igen alla goda egenskaper som beskrevs av Kerstin Waller och Peter Lindberg.

  Louise hade själv planerat kvällen med mat, lek och sång. Vi sjöng om hennes förträfflighet men då hon inte riktigt räknat med det hade hon kopierat en egen låt, "Louise är bäst".

  Och nu har hon utrustning som t o m duger på "Touren".