bolemacke

  Trots att unga människor reser som aldrig förr är det oroväckande få som lär sig främmande språk. Det oroar Dagens Nyheter.
  "Länge inbillade man sig att kunskaperna i språk skulle öka när världen krymper. Unga människor har sett oändligt mycket mer av den än gårdagens upptäcktsresande, sjömän och luffare."

  "Men moderna människors resande har på intet vis ökat deras språkkunskaper. Snarare förfogar de över färre språk än förr. Något slags esperantoengelska, oduglig till mer än begränsad kommunikation, tycks vara vad man nöjer sig med."

  Jag åker till Berlin imorgon. Inom ett år är detta min fjärde utlandsresa. Men min tyska är inte den allra fräschaste. Läste fem år i plugget fram till 1968, för 44 år sedan.

  Men språk kommer och går. Tyskan miste sin charm av olika anledningar efter Tysklands agerande under andra världskriget och franskan är sedan länge på tillbakagång.
  I årskurs 7 på Arenaskolan i Sörberge blir det ingen franskgrupp, då bara 2 av 80 elever var intresserade. Det är spanskan som gäller. Om det är semestrar på Mallis som drar eller "La Liga" är oklart.

  Tyskland är Europas mäktigaste stat och Sveriges största handelspartner. Historiskt var tyskan viktigare än svenskan i många svenska städer sedan Hansan på medeltiden, då vi var lite som en tysk koloni.

  Nu ska jag göra min insats. Mina tyska prepositioner ska sitta som ett smäck med hjälp av lite "bier" och "moselwein".
  Auf wiedersehen!  

   

  Yin och yang är grundläggande begrepp i östasiatisk filosofi. Yin och yang beskriver varandras motsatser. Yin och yang är den perfekta balansen i livet, inte antingen eller, utan mer eller mindre.

  Inte undra på att jag bara fick en trea i filosofi när jag gick i gymnasiet i Blackeberg. Jag var nog inte ens värd den för fattade jag inte ett jota av ämnet då. Tveksamt om jag förstår mer idag.

  Vi köpte två målningar som symboliserad yin och yang när vi besökte Himmelens Tempel. Templet räknas som en av Kinas vackraste byggnader och det är bara att hålla med.
  I den stora lummiga parken hade morgonpigga kineser gympa i form av yoga och Kung Fu. Pensionärer är ofta pigga i Kina då kvinnor går i pension redan vid 50 år och mannen vid 55. Kvinnan tidigare för att kunna ta hand om barnbarnet.

  Barnomsorgen kostar 2 000 kr i månaden och barnbidraget är 5 kr. Trots enbarnspolitiken är det tillåtet för två gifta ensambarn att skaffa sig ett till. Allt enligt vår fantastiske guide Frank.

  Översatt till fotbollsspråk är yang anfall och yin försvar. I den perfekta balansen ska ett bra fotbollslag följaktligen ha en säker defensiv för att kunna vara effektiva framåt.
  Eller är det tvärtom?

   

   

   

  Är det finare att se något i verkligheten än på TV? Visst är det så.
  En varg? Nja.
  Usain Bolt? Visst.
  Eiffeltornet? Visst.
  Jennifer Aniston? Oh yes!

  Men på TV kan man komma väldigt nära.

  På Peking Zoo såg vi ett antal jättepandor. Utrotningshotade. Vi åkte dit på morgonen för att få se dem aktiva. Men de var de slöaste killar jag sett. Trots det trängdes tusentals kineser och turister om bra publikplatser.

  Bra platser hade vi också på en fantastisk akrobatikshow där bl a fem motorcyklar körde kors och tvärs i ett stort järnklot. Och på en Kung Fu-uppvisning i världsklass, "The Legend of Kung Fu", som gett över 5 000 föreställningar över hela världen, varav 4 000 på "Red Theatre" i Peking där vi satt.

  I Olympiabyn hann vi bara se arenorna på håll. Jag kan blunda och se kinesen Liu avbryta sitt häcklopp till hemmapublikens stora besvikelse i OS 2008.
  Jag känner med honom. Mitt högra lår gör att min satsning inför OS i London i sommar gått i stå. Jag hade tänkt mig att kvala in i rytmisk sportgymnastik. Där finns ju många slanka flickor att vila ögonen på.

   

 

   

  Det står i tidningen att svenskar imponerar med sin engelska i jämförelse med andra europeiska länder. Anledningarna är flera.
  Flera kinesiska guider vi träffade hade säkert ett väldigt stort engelskt ordförråd men ibland gick det inte att förstå vad de sa. Vi fick helt enkelt avgöra det med hjälp av ögonen.

  Som den pladdrande guiden på pärlfabriken. Hon öppnade en mussla som innehöll 36 pärlor. Lika många sandkorn hade placerats i musslan för ett antal år sedan. Men det hjälpte inte att pärlflirta med mig. Jag var först ur butiken med alla mina yuan kvar i plånboken.

  Och guiden vid tecermonin. Det kan delvis ha berott på akustiken med jag kände inte igen ett ord. Man påstod att hon talade engelska.
  Bättre gick det på sidenfabriken och emaljfabriken. Men jag är ingen köpsugen person. Och definitivt inte någon vurmare av dammsamlare. 

  Det blev många fabriker på en vecka. Jag som inte ens gjort ett besök på Östrand i Timrå. 
 
  Det bästa köpet jag gjorde i Kina var nog på McDonalds. En hamburgarmeny för 16 kronor, som hemma kostar 55 kronor. Nästan gratis!

   

  

   

  Jag läste i DN häromdagen att många städer i Kina nu satsar på billiga hyrcyklar. Detta för att minska biltrafiken och luftföroreningarna. Det handlar om 100 000-tals cyklar och är säkert väl investerade pengar.

  Sedan en vecka tillbaka kan man hyra en cykel i Peking för en krona i timmen. En dag för en tia. Planen är att det ska finnas 50 000 cyklar om tre år.
  50 andra städer i Kina har redan en massiv cykelsatsning, bl a Hungzhow med 60 000 hojar att hyra.

  Jag hade förväntat mig att se de miljontals cyklister jag sett på film och TV. Visst fanns det cyklister men inte i den omfattning jag trodde.

  Många pekingbor har inte längre råd att bo inne i staden och har därför flyttat ut till någon av de 13 förstäderna. Därifrån är det för långt att cykla till arbetet i de centrala delarna. Då får det bli tåg, tunnelbana, buss, eldrivna vespor och andra underliga hembyggen. Och med fem miljoner bilar förstås. 

  Biltrafiken är enorm. Inte undra på att smogen ofta ligger som ett lock över staden. Inte undra på att många kineser har andningsskydd. Precis som i Aten tvingas kineser avstå bilen en dag i veckan beroende på slutsiffran i registreringsnumret.
  Som tur är får man bara äga två bilar i familjen. Vill man köpa en ny får man snällt göra sig av med en annan. Inkomstskillnaderna är enorma och mutor hör till vardagen. Medan den vanliga kinesen får stå i kö i flera år för att få köpa en bil kan en annan mot överpris få köpa samma bil samma dag.

  Ett antal större vägar är byggda i en ring runt stadskärnan. Innanför den femte ringvägen, räknat inifrån, får man inte ha hundar på över 35 cm i mankhöjd. Och smäller man fyrverkerier innanför femte ringvägen kan en enda "Kinapuff" ge fängelse och 2 000 yuan i böter.

  Enligt egna beräkningar motsvarar 2 000 yuan 20 liter gin i taxfree-shopen på flygplatsen eller 125 menyer på McDonalds.
  Är detta värt smällen?
   

  Många påstår att man inte kommer at sakna jobbet men väl kollegorna när man går i pension. De kanske har rätt för jag jobbar med många riktiga praktexemplar.

  Nu i sommar kan man ibland undra vad alla dessa fantastiska människor har för sig. Statusuppdateringar på Facebook säger bara något, om en del.
  Kanske skulle man ha en modell "sommartråd", som den "skidtråd" några av oss skidintresserade tillhörde i vintras. Om man nu skulle vilja ha lite mer tips och koll på varandra i semestertid.

  Badtempen, sommarboken, favvodrinken, utflykten, semsterresan, grilltipset, fiskfångsten etc.

  Nä, idén var nog inte så bra ändå. På Facebook visar man ju bara hur bra man har det och hur lycklig man är. Risken är stor att man brassar på.

  Jag skulle nog dra till med att jag höll på att läsa Dostojevskijs samlade verk, drack dyrwhisky och lirade drömgolf varenda dag. När jag i verkligheten läste en alldeles vanlig svensk deckare och smuttade på Grant´s.

  Ha en bra semester. Alla!

   

  I Kina menar man att västerländsk medicin tar bort symptomen snabbt men har allvarliga biverkningar. Medan de traditionella örtmedicinerna har långsammare effekt, är mildare och ger inga biverkningar. Kinesisk medicin tar bort de underliggande orsakerna och inte bara symptomen.

  Örtmediciner är den viktigaste behandlingsmetoden i den traditionella kinesiska läkekonsten.

  Vi besöker Kinesiska Statens skola för Naturmedicin. Här var hela partitoppen kunder och där fanns ingen med vare sig diabetes eller högt blodtryck. Trots hög ålder.
  Vi får en föreläsning av en läkare och fotmassage av medicinstudenter. Sedan kommer några läkare och professorer och kollar in våra händer, tar pulsen och tittar oss i munnen. De talar sedan om vilka problem vi lider av och föreslår vilka örtpreparat som skulle ta bort dessa åkommor.

  Några av oss tycker det låter intressant och köper delar av konceptet.

  Nu ska ju örtmedicinerna antagligen kompletteras med lite yoga och akupunktur för att ge full effekt. Men inte tror jag att enbart lite malda växtknölar trollar bort en stressig arbetsmiljö.

  Men nu fanns det ju en garanti. Köper du piller för tre månader lever du frisk 20 år längre. Köper du för ett halvår kommer du att "leva tills du dör". Intressant!

  - Var är mammas gravlaxsås?
  - Var är matjessillen?

   

  Det är bra med traditioner. Det ger gemenskap och det förenklar livet. Som trekaffe och grekisk sallad på fredagar efter jobbveckan.

  Nu hade vi förenklat. Köpt gravlaxsås och gjort en sillröra med matjessill och ägg. Fantastiskt gott. Men ändå. Har vi präglat våra barn för mycket?

  Det blev Midsommar i år också. Och varenda säng var bokad. Nio personer. Och midsommarängen i Sundsta utanför Norrtälje var också smockfull med folk i solskenet. Maja och Ebba var med och klädde stången och Maja dansade. Ebba vägrade såväl att dansa själv som att klä på sig sommarklänningen.

  Vi fikar Kristins buttekaka och Gunillas lyxpaj och avslutar dagen med grillad oxfilé, Agneta Hills ugnsstekta tjosan och jordgubbar. Ebba äter mest vispgrädde.

  Midsommar är sill, grillat och jordgubbar så ingenting gick fel. Solen lyste men regnet skulle komma på midsommardagen.
  Min förkylning förbjöd skönsång så Johanna skötte gitarrspelet och drog alla barnvisor som finns tillsammans med Maja och Ebba.

  Jag blir förhoppningsvis frisk till nästa midsommar. Då jäklar ...

   

   
    Sommarvistet i Norrtälje och hemma i Sörberge, idag                                       

  Man skulle kunna tro att jag redan har haft semester då jag inte skrivit på en hel månad. Men jag har haft lite för mycket att tänka på. Och när det väl ringde ut kom en förkylning som ett brev på posten. Men nu ...

  Jag hade en teori. Om jag går i kortbyxor i det höga gräset så skrämmer jag nog fästingarna.  Såna tuffa killar borde de undvika.
  Likadant med myggen. Mina bara vita ben och kortärmat borde nog skrämma dem från vettet.

  Ack så fel jag hade.

  Första dagen på sommarledigheten. Bilen fullpackad. Väl i Hagsta inser jag att äggmackorna står kvar hemma. Man kan ju inte komma ihåg allt. Och när jag väl plockar ur bilen har jag tagit med mig Louise stövlar istället för mina. Det var lätt gjort. Det skiljer ju bara fem nummer.

  Louise älskar att klippa gräs. Det är tur det för här har gräset frodats i regnet i en hel månad. Det går bara att ta det värsta. Alla stenar som finns på tomten träffar hon i alla fall klockrent.
  
  Vi hinner röja av det viktigaste, bl a tömma vattentunnorna som myggen antagligen gjort till BB och jag får njuta av semesterns första GT. Hoppas det inte blir den sista.

  Imorgon kommer extra arbetskraft i form av barn och barnbarn. Det ska bli härligt.

   
Sommarinvigning         Myggdebut                  Myggljus och mat