bolemacke

  Maja och Ebba badar som aldrig förr. T o m jag tvingas bada flera gånger om dagen i värmen. Första doppet redan vid 7-tiden efter morgonens långpromenad.

  Men baden har medfört ett problem. En dag fick jag vatten i örat som inte gick att skaka bort. Sedan dess har jag tappat hörseln på höger öra.

 

  Jag provar apotekspreparat och blåser för brinnande livet sedan tre dagar. Kanske måste jag uppsöka läkeriet. Tills dess badar vi vidare i 27-gradigt vatten i Lommaren eller i stenbrottet i Riala-trakten.

  För övrigt fortsätter jag att knapra i mig mitt cortison. Viktökningen med bl a en rundare mage gjorde att jag varje dag fick navelludd, trots dagliga duschar. Det stod det inget om som biverkning i läkemedlets bipacksedel.

  Men nu var det längesen luddet var på plats. Det kan jag nog tacka mina dagliga situps och skvalpandet i sjön.

 

  Man får ta det onda med det goda.

  Åka cykel i en minut, vila en halvtimme, åka en minut igen och så vidare några gånger till. Det är speedway.

Och den som startar snabbast vinner oftast heatet efter fyra varv. Det är speedway.

 

  Björn och jag åkte till Hallstavik för att se och lära. Det speciella motorbullret, metanoldoften och kolstybbsstänket upp på läktaren är minnen att ta med sig.

  Och folkfesten. P-vakterna hade fått solsting och parkerade in bilarna i tre-rader så vissa inte kom ut.

   

  De var i viss mån ursäktade då Norrtälje på tisdagen upplevde sin varmaste sommardag hittills med 27,3 grader. Dessutom rök årets publikrekord all världens väg då 4 863 personer såg matchen mellan Rospiggarna och Västervik. Bästa publiksiffran för hela elitserien i år.

  Vi hade bespetsat oss på korv och "Pucko" i pausen men fick nöja oss med kaffe till korven som alla andra. Öltälten var till vår förvåning nästan tomma, snacka om familjesport.

  Precis som vädret var polacken Grzegorz Walasek glödhet och drog in 16 poäng till sitt Rospiggarna i segermatchen mot Västervik, som slutade 55-35. Och nu leder man elitserien igen.

 

  Att idrotta i denna värme i skinnställ får mig osökt att associera till doften av ett par svettiga hockyhandskar.

Kanske en dålig jämförelse.

 

  Speedway ser jag gärna igen. Men då vill jag uppleva den från öltältet. 

 

 

  Det är inte lätt att ha semester. Häromdagen fick jag en passivitetsvarning, som i brottning liksom, när jag suttit en kvart på altanen. Trots att jag väntade in sopbilen och samtidigt lyssnade på en enträgen duva någonstans i skogen.

  Jag har lätt att skaffa mig dåligt samvete, så jag gick ut på tomten och plockade en mugg smultron. Då kom sopbilen och jag fick tillfälle att spola ur tunnan, som jäst två veckor med en blandning av blöjor, mördarsniglar och räkskal.

 

  Efter nära fyra veckor blev vi plötsligt barn, barnbarn och föräldrafria, och då visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss för. Så vi drog till Norrtälje för en öl på "Hörnet" och lite senare en bit mat på båten "Norrtelje". Sedan en rejäl cykeltur på 40 minuter i den ljumma sommarkvällen.

  Det är bra att vara vältränad för om ett par dagar kommer Maja och Ebba tillbaka. Då blir det säkert bada igen för vädret ska ju bli fantastiskt säger de. Det sa i alla fall Nils på SVT-vädret ikväll och han litar jag på. Han talar så man hinner med.

  Å andra sidan hinner väl vädret ändra sig också.

Konstverk i Norrtäljeån

Smultron

Maja och Ebba på grillafton på Sundsta Golf

  Sommaren på landet är jag klädd som en antikvitet. De kläder som inte duger till Erikshjälpen är de man traskar runt i om dagarna. Det är ju ingen (?) som ser en ändå.

  Men helt plötsligt befinner jag mig med bl a Maja och Ebba i Vikingabyn Storholmen strax norr om Norrtälje. Vi får göra halsband av fårull, baka bröd på vikingavis, göra smycken med runor, höra en gudadramatisering och se en vikingasmed i arbete. Vi deltar i vikingalekar och får höra olika vikingainstrument spelas av "riktiga" vikingar.

   

  Pang!, så körde jag huvudet i taket i bakstugan. Tänt att vikingarna skulle envisas md att bygga så lågt. Jag har ju inte så mycket hår längre som tar emot, speciellt efter den traditionella midsommarklippningen.

  Man ser nästan ut som Skalle-Per numera, min kompis från Astrid Lindgrens Värld.

 

 

  Allsång på Skansen och Lotta på Liseberg kan kasta sig i väggen. Visst är Lotta Engberg glad och sångkunnig och visst är Petra Marklund både snygg och bra på att sjunga men nu har jag fått en ny favorit.

  Prussiluskans Allsång på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby slår alla med hästlängder. Med hjälp av Kling och Klang sjöng och roade de säväl barn och vuxna. Det sägs att t o m buttra jag lär ha dragit på smilbanden och sjungit med.

 

  Vi tillbringade några dagar i Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld med bl a Maja och Ebba. Det var deras tredje besök på tre år och de verkar aldrig få nog. Själv var jag i förväg inte så där vansinnigt road av att åka nära 40 mil för att titta på några hus och seriefigurer. Men besöket var värt varenda krona, eller guldpeng, som Pippi säkert skulle ha sagt.

 

  De föräldrar som inte preparerat sina barn med Astid Lindgrens böcker, och som inte tar sina barn till detta fanstastiska ställe gör ett kardinalfel. Detta måste upplevas. Trots en och annan åskskur brydde sig varken besökare eller skådespelare. Mellan de korta teaterstyckena på ett otal ställen på området var det bara att hoppa i regnställ, regncape och paraply. Samtidigt. Ovanpå varandra, för det kan regna ordentligt i Småland. Hujedamej.

 

  Mattisborgen delar sig vid en våldsam åskknall när Ronja föds, Emil hissar upp Ida i flaggstången och stoppar huvudet i soppskålen och Pippis pappa kommer seglande i en riktig "Hoppetossa" och vi får vara med i realtid. Hur fantastiskt som helst. Och Världens bästa Karlsson sabbar Lillebrors ångmaskin och Madicken räddar grannarna från att mista sitt hus.

  Efter förställningarna bjöds man in i husen på Katthult, Mattisborgen, hos Pippi eller hos Madicken.

 

  Nu i efterhand inser jag att jag slarvläst vissa av Astrids böcker. Igenkänningsfaktorn är däremot stark vad gäller Pippi, Emil, Ronja, Bullerbyn, Karlsson på Taket, och Tjorven. Däremot verkar jag bl a ha glömt Nils Karlsson Pyssling, Kajsa Kavat och Lotta på Bråkmakargatan.

  Det är lite sent att ställa sina föräldrar till svars för denna fadäs. Det är väl bara att lägga VM-fotbollen åt sidan och åka in till biblioteket och botanisera på barnhyllan.