bolemacke

   

  Resväskan från semestern på Korsika var lite för tung på hemvägen. Det handlade inte om att jag förköpt mig utan bara att jag tog hem det som inte riktigt gått åt. Lite öl och lite vin.

  I helgen blev det skåprensning av det trevligare slaget. Till fredagens grekiska sallad blev det favoritölet Pietra, den korsikanskproducerade med kastanjetouch. Till lördagsöringen ett franskt rosévin som fraktats hem, liksom den goda osten.

  Visst framkallade det goda vibbar. Lite fransk musik så ... Kanske med Alizee. Hon gör sig dessutom rätt bra på bild.

  Söndagens solsken och medhavd lunch på "Smacken", stranden i Indalsälvens delta, kunde jämföras med beachen i Calvi.
  I alla fall nästan. 

     

   

  Min morbror var en hejare på att rita och en mästare på att berätta roliga historier.
  När jag var liten, i slutet av 50-talet, hälsade han på oss i Stockholm. Han var lika intresserad av sport som jag och han ritade mängder av lustiga karikatyrer av fotbollsspelare i de mest dråpliga situationer.
  Jag kan än idag skratta när jag tänker på bilderna. Bilder som tyvärr inte finns kvar.

  Femtio år senare har Willard haft utställningar kors och tvärs och varit representerad på Liljevalchs. Hemma har jag några tavlor han gjort, bl a en akvarell jag hittade på mormors vind gjord medan han gick i skolan.

  Nu har man rest hans "Skruv" igen, i Värdshusrondellen i Timrå. Och i kommunhuset finns "Slagskott", en annan av hans skrotskulpturer.
  Min "Tre dansande par", gjord av sex gamla rälsspikar, är inte dum den heller.

  Willard Lundstedt blev bara 75 år. Han gick bort 2004.

  Undrar om man själv kommer att sätta något avtryck i framtiden. Knappast troligt.

     

     

  Det är ett konstigt jobb man har. Hur man än anstränger sig känner man sig aldrig klar. Det finns alltid massor att göra och därför mängder av arbete som blir ogjort.
  Arbetsområden som ska planeras, bedömningsmatriser som ska göras och sedan göras om. Individuella uppgifter ska plockas iordning. Planering, planering, planering ...

  För många av oss innebär det en stress att aldrig känna sig riktigt färdig för dagen.

  För mig är det likadant hemma. Jag blir aldrig klar. Det är hela tiden någonting som måste göras, eller något som väntar på att bli gjort. Helgerna är smockfulla med uppgifter från morgon till kväll.

  Då tänkte jag att, den här helgen, då jäklar. Då ska vi ta det lugnt. Det var ju fem veckor sedan vi hade en helg för oss själva.
  Därför städades huset i torsdags. Fönstren tvättades på utsidan i tisdags. Däcken togs ner från vinden och upp bars baden-baden, dynor och grillen.
  Nu ska det bli en skön vilsam helg.

  Ja, jobbarväskan är förstås alltid hemma som mitt dåliga samvete. Och däcken måste ju på liksom fönstren som ska putsas på insidan. Men sedan ...

  Ja, frysarna ska frostas av och städas så man hittar och tvättstugan går på högvarv med lakanen från landet. Men sedan ...

  Ja, köra gräsklipparen för att krossa löven på tomten och planera för sena utvecklingssamtal, men sedan ...

  Och lösa DN:s korsord fredag, lördag och gå långa promenader fredag, lördag söndag förstås.

  Det är härligt med en vilsam helg när ingenting finns planerat.  

  Fredag är veckans bästa dag. Efter klockan 14.
  Då är det långt till måndag , då arbetet startar igen.

  Håkan Wardström, idrottslärare i Timrå och legendarisk tungviktare, hävdar dock med bestämdhet att måndagen är bästa dagen. För då är det långt till nästa måndag.

  Men fredagen 22 oktober. Fika med frun klockan 15.15.  Promenad med frun. Med stavar (!). Kasta 14 dagars skräp på återvinningstationen på Strömgatan tillsammans med frun. Basta med frun.
  Matlagning tillsammans med frun. Äta tillsammans. Gott. Och grekisk musik. Somna i varsin soffa framför TV:n.

  Pensionärsvarning, antimacho eller som det ska vara?
  Eller ...

  Hanna Hellqvist skriver i sin krönika i DN i lördags om att ofta vara sist, och jag känner igen mig.

  Jag dröjde jättelänge med att skaffa mobil. Och jag använder den knappt. Ringer bara någon gång. Svarar förstås om jag hör att det ringer. Kan knappt skicka sms.
  Jag dröjde länge med att skaffa dator. Och mp3. Och digitalkamera...

  Vad beror det på att vissa skaffar nymodigheter bums. Och byter grejerna innan de gått sönder? Ser de senaste filmerna och vet vad alla TV-serier handlar om.

  Så småningom skaffade jag mig flera av de där nymodigheterna. Är t o m på Facebook, fast frun tycker jag är knäpp.

  Jag säger precis som Hanna Hellqvist: "Jag har egentligen ingenting emot att vara sist, så länge jag inte missar något".

 

  Var det månne sista golfrundan i lördags, 16 oktober i Norrtälje? Eller är det intressant att spela vidare i dunjacka, täckbyxor och kängor?

  Inte vet jag. Jag har aldrig gjort det. I Timrå gör man det säkert, så svårt som det varit att boka vettiga tider.

  Trots att vädret och banan i Norrtälje var i perfekt skick var Louise och jag ensamma på parkeringen när vi kom iland efter vår runda.
  Men spelet ... Skojar du? 

 

  Det är härligt att vara ledig. Men helgen blir kort när man ska resa Timrå - Norrtälje tur och retur.

  Det var städdag i Sundsta fritidsområde. Dessutom skulle vattnet stängas av för vintern, toaletterna tömmas och sängkläderna arkiveras. Trädgårdsmöblerna bäras undan, potatislanden vändas och rännorna rensas. Nytt nät på skorstenen, Nyponstigen röjas, kyl och frys tömmas, källare ... städa kåkar ... röka öring ...

  Det blev inte så många tomma stunder. Men korsorden i DN hann vi lösa, 9 hål på golfbanan och ett Norrtäljbesök hanns också med.

  Lite sega på söndagskvällen? Yes!

   

   

  Fredagen i Calvi, vår sista dag, var mulen, och när bussen gick på lördagsmorgonen föll regnet. I efterhand undrar man vad fransoserna egentligen sa och vad man stoppade i sig. Men vad det än var har jag ingenting emot att göra det igen.

  Au revoir Corsica.

     

     

 

     

   

  Lite vandra, lite strand, lite stan. Man hinner ganska mycket om man vill och orkar.

  Morgonpromenader före frukost, några timmars vandring uppe i bergen. Bergen är nära överallt. Strandbesök med bad och inköp av lunch som omväxling. Baguette med goda ostar, tomater, öl och frukt. Man kan köpa "packed lunch" på hotellet. En baguette fylld med  bl a ost och tomat kostar 6 euro. Några av oss gör en egen      "extrabagge" pa frukosten. Utan kostnad. Haha (?).
  Besök på internet-café, fika pa hotellrummet med egen vattenkokare (enda gången). Strosande på stan. Dusch, drink, 3-rätters och kvällspromenad. 
  Helt enkelt en vanlig dag for en gångs skull.

  Kari hade telefonmöte i onsdags. Christina och Anders reste till Corte, den historiskt intressanta universitetsstaden på torsdagen. På fredagen hyr Gerd och Peter en fyrhjuling och Gunnel åker på vingårdsbesök.
  
  Torsdagsförmiddagens kortvandring går upp till kapellet Notre Dame de la Serra. Som vanligt var utsikten magnifik liksom stigarna dit genom machialandskapet. Marit tyckte asfaltsvägen upp var ännu tjusigare. Där passerades ju bl a en soptipp.

  För oss andra blir det ytterligare ett uppsamlingsheat. Att göra det man inte hunnit. Som om man trodde att man skulle hinna allt man ville på en vecka.
  Och tro det eller ej. Det duggregnar, åtta droppar, på fredagsmorgonen. Och imorgon, vår resdag, är det generalstrejk i Frankrike. Fransoserna vill inte höja pensionsåldern från 60 till 62 år. Stackars dom! Och frågan är, kommer vi hem?

  Men Timrå IK vann på straffar mot Modo, så livet leker. Och jag hostar vidare.