bolemacke

  Jag har en dålig sida. Jag är värdelös på att klaga om jag fått betala för en dålig vara. Frun är mycket mera på hugget.

  Men ibland blir jag lite halvsur och överraskar mig själv. Som när jag begärde ut  min sjukjournal från Vårdcentralen. Det tog bara en månad att få den, efter ytterligare en påstötning.

  Det är fantastiskt hur fakta lätt kan förvanskas. Till exempel blev 1,5 vecka till 1,5 år och bakhuvudet blev i journalen tinningarna.

 

  Eller när jag för några veckor sedan blev uppringd av Norrtelje Tidning som frågade om jag tänkte prenumerera i sommar också. Jag förklarade att jag tänkte avvakta närmare sommaren för att se om det skulle komma ett sommarerbjudande, som det gjorde ifjol sedan jag redan betalt.

  - Det blir inte billigare än så här, sa försäljerskan, 338 kronor för två månader istället för 515 kronor.

  Väl i Norrtälje i påsk erbjuder tidningen samma prenumeration för 199 kronor. Hokus pokus har man nästan tjänat ihop till en vinbox.

 

  Golfpremiären har också genomförts med en hel del felaktigheter. Det går dock inte att skylla på de finfina banorna. Under de tre 9-hålsrundorna lyckades vi hitta 92 skitiga bollar. De räcker nog första sommarveckan.

   

   

  Det blir mycket gjort när man är flera. Med barn och barnbarn som firar påsk i stugan är vi 9 personer. Stugan är liten men tomten är stor så det finns alltid något att göra. Tyvärr.

 

  Och mycket motion har jag fått. Jag har t ex bott i tre olika stugor under påskhelgen. Och letat parkeringsplats i Norrtälje en vanlig fredag. Var kommer alla människor ifrån?

 

  Maja vinner äggpickartävlingen och killarna vinner metartävlingen. Jag får upp den enda fisken, en mört.

  Ebba och Maja letar påskgodis, Kristin syr gardiner och Johanna lagar nässelsoppa.

 

  Två månader kvar till midsommar. Källaren är torrare än på flera år. Det blir nog inte midsommarafton.

   

   

 

  

 

  Det har liksom exploderat. Naturen alltså. Under tio dagar i stugan slår alla vårblommor ut samtidigt. Tussilago, blåsippa, vitsippa, vårlök, svalört, gulsippa, gullviva, skogsviol m fl, ja t o m maskros och smörblomma. Samtidigt. Och så björken, och det är fortfarande en vecka kvar i april.

 

  Knappast dock någon semester heller, då väggar och tak ska målas i hall och matrum, tomten ska krattas, buskar ska klippas, dasset ska fixas, landen ska grävas, potatisen ska sättas, hallonriset från ifjol ska bort och äppelträden ansas. Kanske blir det 15 äpplen i år också.

  Tre resor med släpvagn till återvinningen med skrot och skogsavfall.

 

  I undervisningssyfte plockar vi några fridlysta blåsippor på tomten och en likaså fridlyst huggorm ser en spade det sista den gör. Ormar är det värsta jag vet.

  Och fåglarna sjunger från alla håll och kanter.

 

  Jag var lite inne på att sätta upp en planka mellan två björkar med tio holkar intill varandra. "Fågelvägen 1-10", som en radhuslänga liksom. En fågelkunnig person avrådde då revirtänkandet bland småfåglarna nog skulle gjort att vissa holkar skulle stå tomma. Möjligen kunde starar och tornseglare tänka sig att flytta in.

      

      

 

 

 

  Skolan har fått så mycket kritik de senaste 20 åren. Det känns ibland som allting, hela kakan, är skolans fel. Det kan vara väldigt energikrävande att matas med kritik, när man befinner sig mitt i  smeten och upplever att många elever saknar viljan, orken och inte ser vitsen med att göra ett bra jobb.

 

  Lena Andersson, bl a skribent i DN,  berättar om en lärare på en svensk högskola, där studenterna på fullt allvar och med stor indignation anser att om de inte klarar tentan är det läraren som har misskött sina åligganden.

  Tror man att utbildningstjänster utgörs av att läraren bearbetar studentens tänkande och hjärna, som en frisör fixar till kundens hår, har man missat poängen.

 

  All kunskap och inlärning är praktisk. Man måste utföra den med sin kropp och sitt huvud. Inget annat fungerar. Ingen annan kan göra det åt en. Så har det alltid varit. Övning ger färdighet och inlärningen är kunskapens moder, vare sig man vill bli en skicklig snickare, idrottsman eller fysiker.

 

  Så fort kunskapen blir teoretisk förmodas allt vara medfött. Tränaren görs viktigare än träningen och lärandet står och faller med metodik, antal personer i rummet och en magisk auktoritet som sitter på hemligheterna.

  Så komplicerat kan det inte vara. Man blir en bättre löpare genom att träna. Man blir en bättre läsare genom att läsa. Läraren finns där för att förklara, sätta fenomen i perspektiv och bena upp sammansatt stoff. Men tyvärr, inlärningsjobbet måste varje hjärna göra själv.

 

  Fakta- och förståelseöverföring är oköpbar. Men den är fri, på samma sätt som högre syreupptagning är det för löparen. Den kan bara införlivas genom eget utförande.

  Klasstorlekar. resurser och lärarnas status är underordnade storheter så länge uppfattningen odlas i samhället att kunnande, insikt och vetande är att lämna in sig själv på rättighetsservice och komma ut några år senare med allting på plats, oavsett vad man haft för sig under tiden.

  Så långt författaren Lena Andersson.

 

  "Att lära utan att göra,

är som att älska utan att röra"

 

  Det börjar bli flera som efter PISA-undersökningen börjat undra om inte den viktigaste biten i hela kakan kanske är att alldeles för många studenter, elever,  tror att någon annan ska lära "mig" och att många studerande inte vill anstränga sig. Att inte vilja ta ett eget ansvar, inte vilja göra jobbet. 

 

  Förra veckan föreläste landslagsspelaren  Erica Udén-Johansson för högstadiet på Nivrenaskolan i Njurunda under rubriken "Motivation och målsättning".

  - Man kan inte hoppa över viktiga länkar på vägen till målet, man måste göra hela jobbet. "Pain is temporary, victory is forever".