bolemacke

   

  Ska man bli en framgångsrik bloggare ska man bubbla om mode. Det är inte riktigt min grej. Jag klär mig själv som den gubbe jag är.
  Däremot kan jag uppskatta andras utstyrsel. Nu senast har ju Ebba von Sydow skrivit en bok om en rad prominenta kungligheter. Deras apanage räcker dessutom till en räcka stiliga outfits.

  Nu är jag ju ingen ungdomlig spjuver eller medelålders stortittare. Antagligen bara lite gubbsjuk.
  Men visst är prinsessan Mary av Danmark riktigt fin, för att inte tala om Kate Middleton, som ska gifta sig med prins William på fredag.

  Min favoritfinska, Johanna Koljonen, skriver i DN om bröllopet men nämner inte med ett enda ord någonting om läckerheten Kate. Det skulle jag ha gjort, med bilder på flera uppslag.

     

  Man kan  förstås också blogga om fotboll, världens bästa sport. Men det gör så många andra. Framförallt efter skandalmatchen mellan Syrianska och AIK, där en domare riskerar en hörselskada p g a ett kastat knallskott från AIK-klacken. Och en bollpojke fick brännskador på benen.

  Mina fotbollskunniga favoriter Johan Esk och Erik Niva vill liksom jag straffa gärningsmannan, ha hårdare lagstiftning, ett bättre övervakningssystem och en förbättrad uppföljning. Men straffa inte klubbarna med böter, poängavdrag och spel inför tomma läktare.

  Det ingen säger är att gärningsmannen inte står ensam på läktaren. Några måste vara vittnen till brottet. Därför borde hela sektionen som står i närheten åtalas för skyddande av brottsling.
  Det är mitt förslag, trots att jag är AIK-are.

  Men jag gillar fotboll mera.

   

  Det står i DN att det varit en gynnsam vinter för mygg, mördarsniglar och fästingar.
  Inte för att jag sett några mygg eller mördarsniglar än, men tre fästingar har jag fått nypa bort. Detta trots att det fortfarande bara är april.
  Vad månde bliva... Tre stycken brukar det bli på hela sommaren.

  Det har varit en bra vinter för skidåkning också. Och golfbanorna verkar ha klarat sig hyfsat. Ingen isbränna på greenerna.
  Sundstabanan i Norrtälje öppnar visst till helgen men då har vi åkt hem. Kanske lika bra det.
  Spelet på 9-hålsbanan har inte övertygat. Bara vårlöksängen vid utslaget på sjunde hålet har imponerat.

   

  Är det som med flygtimmar och älgjakt att man måste vara aktiv ett antal timmar, och eventuellt klara vissa tester för att vara certifierad?
  I så fall har Björn klarat sina timmar med motorsåg och röjsåg. Och jag och mina kamrater klarat risdragningscertifikatet.

  Efter tre dagar från morgon till kväll har vi rensat tomten från busk- och slyvegetation. Man känner knappt igen den.
  Nu anar man grannkåkarna men när träden får sina blad är vi nog avskärmade igen. Blåsippor, vitsippor och vårlök regerar och björkarna har fått sina blad, som musöron.

  Men oj, vad tomt det plötsligt blev när alla for iväg. Barn och barnbarn åkte hem till Borlänge. Nu skulle vi återhämta oss efter avverkningen.
  Men det blev vedhuggning och städning av källaren. Norrtäljebesök och krattning av Nyponstigen. Golfspel och rosklippning. Ansning av äppelträden och hallonsnåren.

  Det finns hela tiden någonting att sätta händerna i. Och snart är det imorgon.
  Undrar hur mycket vila det blir då?

     

   

  Visst är det skillnad på att jobba och att vara ledig. Jag vet inte om jag är unik men jag tycker det är trevligare att vara ledig.

  Min svärfar lärde mig många saker. En av de viktigaste var att komma ihåg "halv elva-kaffet". Det är skitenkelt på vardagarna när man jobbar för då "ringer" det för rast. På ledigheter är det svårare att hålla tiden. Men jag jobbar på det.

  Det är påskledighet och idag på långfredagen blev det "halv elva-kaffe". Och Maja och Ebba var med. I solen på altanen på Sundsta, efter en förmiddag med hårt arbete på tomten.

    

  Snart är det sommar. Då jäklar ska det bli fika av. "Halv elva-fika". 

 

  Åke Dahlbäck hörde av sig för en månad sedan och berättade att han pratat med Ray Davies och att han lyckats få hit "Kinks" till Härnösand 24 juli.
  24 juli fyller svärmor 90 år och 5-dagars startar. 

  Kinks får därför tyvärr lira utan mig. Men tanken på 60-talspop får mig att fortsätta bläddra i mina musikminnen från förr.
  Jag skrev 5 mars om mina två första s k minnen, "Bona sera" och "You really got me". Här kommer några till.

  3.  Min andra LP. "Around and around" med Rolling Stones. Ett tyskpressat album med en blundande Mick Jagger på konvolutet. Alla i stiliga kavajer.
  Den är nästan sönderspelad, främst "Hungry heart", men skivan innehåller också hitsinglar som "Around and around" och "It´s all over now".
  Mick Jagger förlåter jag aldrig, för jag har fått för mig att det var han som drog ner min tjej, söta Marianne Faithfull, i knarkträsket.

  4. Min första popkonsert. Platsen är Kungliga Tennishallen i Stockholm. "Hollies" på scenen och än idag tycker jag att deras  "I´m alive" är prototypen för en helskön popdänga á la 60-talet.

  5. "Make it easy on yourself". Titellåten från Walker Brothers första LP, 1965. Jag var fast. Jag blev t o m medlem i deras engelska fanclub under några år. Det var Scott Engels röst, en yngre "Frank Sinatra-variant" med brittisk accent som fashinerade mig.
  Jag var 15 år och slukade engelska popskrifter som New Musical Express, Melody Maker, Rave och Fabulous.

  6. "A sad boy". En av de första låtar jag lärde mig på gitarr. Jag hade fått en Bjärton-gitarr i julklapp och knölade på själv med några enkla ackord, som Tages "Sleep little girl" och "I should be glad". Men det var Mascots-låten "A sad boy" som fungerade bäst.
  Mascots träffade jag på Gotlandsbåten på en skolresa 1965. Träffade också kusin "Seger" på samma båt, han också på skolresa. Han minns t o m vad färjan hette. Han nämnde det idag. Jag hade inte en susning och jag har redan glömt bort det igen.
  Tänk vad olika saker som fastnar innanför pannbenet.

  Tänk om man ändå skrivit dagbok som ung. Det hade varit kul att läsa idag.
  Men det hjälper förstås inte mig. Jag missar "Kinks" i Härnösand 24 juli ändå.

   

   

  Vintern har inte riktigt släppt sitt grepp om Roslagen. Källaren är översvämmad precis som de senaste åren och 9-hålsbanan var för vattensjuk för att tillåta golfspel. Men so what, det var ju vårstädning som gällde.
  Morgonpromenaden kring delar av 18-hålsbanan gav ett facit på 75 bollar och därmed var resan betald. Älgskiten på tomten fick berika komposten och nu väntar vi bara på potatisen.

  

   

  Det regnar och skidåkningen har lagts på hyllan för säsongen. Visserligen är det över en halv meter snö på skidspåret vid Ishallen men den är smutsig och porös.
  Sista turen togs i lördags 2 april på golfbanan där glidet inte var det allra bästa. Nu vill vi ha vår.

  Men mitt i regnet och den skitiga snön är det inte utan att man saknar de där riktiga vinterdagarna.
  En liten tröst är ändå att det bara är sju månader kvar till november. Knappt.