bolemacke

  

 

Elitserien i ishockey har startat och återigen tippas Timrå IK att komma sist och hamna i kvalserien. Hemmamatchen mot AIK slutade 2-1 efter förlängning så nu ståtar vi i alla fall med två poäng. Dessa kan man i alla fall inte ta ifrån oss.

  Olov Tallqvist hade köpt biljetter åt oss och han vet hur man tjänar pengar. Vi sitter på sektion K höger och stolen bortom oss på samma rad är 30 kronor dyrare. På 20 hemmamatcher sparar han 600 kronor. Det blir tre matcher gratis plus fika i pausen.

 

  Matchen hade en riktigt högtidlig inledning med tal av såväl ordföranden som klubbdirektören och prisutdelning av Arne Öberg Minne. Nationalsången var skippad men som tur var levererades pucken av den radiostyrda lastbilen, precis som förut. Det är den proceduren som Louise gillar bäst med hockeymatcherna.

 

  Hockeypauserna är fika eller pubbesök och ett sätt att träffa människor man inte sett på länge. I första pausen träffar jag gamla stormålvakten "Christer Sehlstedt" och i andra Arne Perming välkänd "fisklirare".

 

  Det var på samma läktarsektion Kari ifjol såg en match mot Linköping. Plötsligt råkade bortalaget ha sex utespelare på isen. Innan domarna hinner reagera vrålar en timråsupporter:

  - Fan domar´n! Kan du inte räkna! Har du gått på Böle skola?

 

  Som ny lärare trodde jag att jag kunde allt. Men efter tre utbildningsår med lektioner från 8-17 och ett skapligt betyg visade det sig att verkligheten var en aning annorlunda.

 

   Nu har jag efter 37 år som mellanstadielärare fått möjlighet att göra något annat en dag i veckan. Det är inte givet att jag klarar av dessa nya uppgifter på en gång. Många gånger måste man ha lite tålamod. Lära sig något nytt.

 

  Inte heller kan man förvänta sig av nya chefer att klara av alla uppgifter. Där måste man också ha lite tålamod. Dock får chefer ofta bevista kurser och konferenser för att lära sig nya påfund.

  När lärare får nya uppgifter är det sällan så. Ofta förväntar sig myndigheterna att de ska klara det ändå. Utan kurser och konferenser.  "Läs boken och prata med en kompis".

 

  Lärare som arbetar med specialundervisning har ibland träffar på arbetstid. Nu har lärarfacket i Timrå inbjudit till en yrkesträff för 1-7-lärare. På kvällstid. Men vilken god idé.

 

  Om jag inte klarar av mina nya uppgifter kanske jag kan få åka på kurs?

  En vecka på Kreta skulle inte vara helt fel.

 

 

När jag sitter i solen på altanen på landet i Sundsta och dricker förmidddagskaffe njuter jag. Här skulle jag kunna vara oftare.

  Jag har just tagit upp potatisen, den bästa skörden på flera år. Och Louise har plockat tio liter gula kantareller på tomten.

  Det blir lite golf i eftermiddag och kanske en tur till Norrtälje.

 

  Det är skönt att koppla av efter några jobbiga arbetsveckor.

  Inte stör det så mycket heller att källargolvet svämmat över efter förra helgens regn på över 100 mm och att förrådstaket inte håller tätt.

  Här finns så mycket att göra tänker jag, när jag hör Louise fara runt och klippa gräset. Ett gräs som fått växa alldeles för högt.

 

  Förmiddagskaffe är nog bättre än alla de kinesiska piller vi köpte i Peking. Men imorgon är man hemma igen till alla måsten. Det måste gå det också.

 

 

  

 

 Jag känner mig lite grand som urfagervikare när Fagerviks nya rekreationsområde invigdes med pompa och ståt. Operasångerskan Anna Hanning sjöng, Timrågymnasiets estetelever dansade och Korpen gympade i regnet.

  Konferencier Dag Jonzon uppmanade publiken att göra åkarbrasor för att hålla värmen. En omöjlighet då alla kramphöll sina paraplyer för att inte förlora dem i blåsten.

 

  Kommunalrådet Ewa Lindstrand och landshövding Bo Källstrand avtäckte ett industrimonument gjort av gamla bjälkar från Fagervikssågen. Sedan planterade de buskar.

 

  Gustav och Anita Forssell som gjort de 18 historiska tavlorna på fältet skämtade, med hänvisning till det nya monumentet, om kommunens centrala plats i södra Norrland (XYZ).

  - Nu har vi Y-et vid Midlanda, X-et i Fagervik och Zäta i Ishallen. 

 

 

 

  Den mest intressanta minnestavlan för mig är den uppe vid den rivna samlingslokalen "Stenhammaren". Där finns ett foto och text från farfars 50-årsdag från 1946. Farfar Gunnar var reparatör på Fagerviksfabriken.

  Vid skylten träffar jag, Olle och Evald, mina farbröder, och deras fruar Ann-Marie och Gunnel. Hela tjocka släkten finns på bilden och mamma och pappa i första raden.

 

 

  Fagerviks före detta industriområde har sanerats för 140 miljoner kronor på en yta av cirka 50 fotbollsplaner.

 

  Ewa Lindstrand avslöjade att namnkommittén fick ta till ett extra möte för att spika namnet "Fagerstranden". Det tyckte Dag Jonzon var snabbt ändå för ett "så viktigt" beslut.

  En gång intervjuade han en indianhövding som sa att innan man tar ett viktigt beslut ska man först fundera i sju generationer.