bolemacke

 

  Jag har smakat på världsrekordet. Det är inte så att jag behövde anstränga mig speciellt mycket. Bara gapa och svälja.

  Vi besökte Norrtäljes Hamnkalas i lördags. Och Roslagsbageriet hade bestämt sig för att göra ett "håll käften-rekord" genom att baka en gigantisk chokladboll. Vikten på över ett ton passerade det gamla inofficiella rekordet med 500 kilo.

 

  Det tog två dagar att göra smeten som innehöll närmare tre miljoner kalorier - vilket ungefär motsvarar vad en fullvuxen person äter på fyra år. Men som tur var delades chokladbollen upp i ca 13 000 smakbitar på ca 80 gram. Jag orkade bara en, men plockade med mig flera stycken.

  I måndags försökte vi se till att fixa lite nyttigare käk. Vi besökte fruns släktingar i Linanäs på Ljusterö. Fantastiskt ställe som bebos av fantastiska människor. Bosse och Anette la tre strömmingsskötar men tyvärr blev resultatet bara 40 strömmingar. För varmt vatten och inte tillräckligt långt ut till havs tydligen. Strömmingen tar man bäst vår och höst.

  Men snart går den till, årets riktiga strömming. Den är sur och ska heta Oscars, och helst avnjutas hemma hos Gunnel och Villy.

  Jag har aldrig haft något otalt med mina öron. Men efter fem dagars dövhet på höger öra sökte jag hjälp på "Lugn och ro" i Norrtälje. Jag fick vänta i 30 minuter på stan innan sköterskan kom och rutinerat spolade bort mitt livs första vaxpropp.

  Det firade Börje och jag med kaffe och en äppelsnitt på Tösses kondis. Äppelsnitten har varit mitt favoritfikatillbehör sedan jag smakade en i Furusund i slutet av 70-talet.

Egen öronbehandling

Kerstin, 93, på dansgolvet med Tommy

Dubbel-Sture

 

  Annat gott fick vi i oss när delar av Sommarbrisvägen i Sundsta åt surströmming hos grannarna Sture och Anita. Fantastisk sommarkväll, fantastiska vänner och fantastisk strömming och kvällssoppa. För att inte tala om Roslagssnapsen med smak av citron eller dill och rönnbär.

 

  Snapsen var lite plåster på såren efter morgonens 9 hål på golfbanan. På 6:e hålet slog jag järnsjuan i ett träd och nu saknar jag min favoritklubba i bagen.

  Klumpig? Snarare dum!

  När sommarledigheten börjar närma sig sitt slut kan man fundera på vart den egentligen har tagit vägen. Tiden går ju så fort. Har man suttit i stugan hela tiden? Eller ...

 

  När Kristin fyllde 30 gjorde vi i alla fall en dalatur. Inga och Calle bjöd på ett hejdundrande kalas i Djurås och Moa visade några nya framsteg. Vi hade ju inte träffats på en och en halv vecka. Saker händer snabbt när man är 2,5 månad gammal.

Buffé i Djurås

Oj, en symaskin grabbar

Bad före middagen i Djurås

Moa och morfar

 

  Johanna visade att Skräddarbacken i Borlänge hyste såväl blåbär som hallon i mängd. I blåbärskogen träffar vi också Tove Alexandersson, nyss hemkommen medaljör från VM i orientering i Italien och segrare i O-ringen. Tyvärr hinner jag inte ge henne några OL-tips, t ex min specialare "Gräddvispen", inför kommande viktiga tävlingar för blåbären väntar.

Maja och Ebba glider på vattenbanan hemmavid

Ebba har visst ätit blåbär

Ebba och Moa

Moa upptäcker sig själv i spegeln

 

  I vårt fantastiska sommarväder i juli har det varit viktigt att att få i sig vätska och för mig har det inte varit något som helst problem. Även bilen har varit törstig. En liter olja i Vimmerby och en liter olja i Djurås.

  Motorläckage? Ummm ...