bolemacke

   

  En torsdagskväll med sol och värme raggar golfrestaurangen på Sundsta, "En liten smula", besökare med gratis käk.
  Grillspett på and, klyftpotatis och en gudomlig vitlökssås. Och trubadur.
  Maja tar en korv med bröd medan Ebba föredrar medhavd kost bestående av majs, pasta och falukorv.

  Utsikten från bordet är vidunderlig för en golfare med fri sikt över hål 1, 9, 10 och 18. Det är dock sparsamt med spelare ute. Det är inte Timråbanan precis.

  Sundstas 18-hålsbana korsas av fågeldammar. Ett par av hålen har över 130 meter vatten framför gula tee. I detta vatten har delar av grillspettet simmat. Då talar vi inte om löken och champinjonerna.

   

   

  - Äter ni paltbröd?

  "Ängeln" från Oviken kommer med några blodbrödsrullar från ett hembageri i Oviken. Snacka om fest. Nästan paltkoma. Och muurikkastekt fläsk. Allt för att slippa oset inomhus.

  Varför ska man vara inomhus förresten? Det är 27 grader i luften och 25 grader i vattnet.

  Därför kunde också hela jag prova Lommarens badvatten. Till knäna har vi plaskat med Maja och Ebba i flera dagar. Och det verkar bli fler badtillfällen.

  Jag tänker inte berätta om färgen på kokt paltbröd. Det var jättegott med vitsåsen och det stekta fläsket. Men färgen ...
  Jag förstår att inte Maja ville smaka.

          

  Det finns visst något som heter "Brun utan sol". Louise tror att hennes golfspel ska bli bra utan träning.
  Igår slutade hon med "jävla golf". Imorse började hon igen för att strax efteråt åter sluta. Imorgon börjar hon säkert igen.
  Det blir ju någon slags träning det också.

  Sommardagarna är ganska inrutade. Frukost, golf, bad, lunch, skruva ihop soffor och sängar, fika, bad, middag.
  Jag vet inte vad som är bäst. Inte är det skruvandet i alla fall. Det kommer på sista plats.

  Ebba, 1 år och 2 månader, lär sig tecken för olika saker. Johanna har lärt henne tecken för morfar och farfar. Farfar har samma tecken som traktor. Jag, morfar, har två händer med tummen mitt i handen.
  Det gäller att leva upp till sin image.

   

  Hade jag inte haft problem med knäna hade jag också deltagit i midsommardansen. Det fanns några platser kvar i ringen. Stången hade damerna i huset hjälpt till att klä. Nja, Ebba hade visst mest trampat sönder buketterna som gjorts iordning. Mer folk än vanligt hade samlats runt stången.

  Sillunchen satt perfekt och midsommarfesten hos Geta och Anders var som vanligt hur mysig som helst. "Lars-Christers" lirade slagdängor på 18 nystämda strängar och kören plussade för "Vi har öppnat en affär", den nya favoriten. Maja byggde mest lego på matbordet medan Ebba lekte med bilar.

  Nu är björkarna undanlagda till nästa år och flaskorna åter ställts på kylning. För visst blir det en sommar nästa år också? Å andra sidan sitter vi och väntar på årets solsommar. Än så länge är det bara myggorna som gillar läget.

   
 
   

   

  Trots värme och diverse aktiviteter går man upp några kilo på sommaren. Det brukar bli mycket gott att äta , och dricka. Varje dag.

  Denna regntunga dag, dagen före midsommarafton, blev det kyckling i romargryta. I sommar lär det varieras utomhus på grillen, murikkan och racletten.

  Inspirerad av alla matlagningsprogram har mormor Kerstin, 90 år i juli, uppfunnit en ny maträtt. I sin idoga jakt på tomtens ohyra blev det "järngrytsflamberad mördarsnigel".

  Tur att hon inte levde på 1600-talet. Då hade hon nog blivit tagen av polisen och vattenprovet hade nog inte varit långt borta.

   

  Jag tömmer regnmätaren på 32 mm när jag kommer till stugan, för idag vankas det mellan 30 och 50 mm. Det gäller att se till att de finns plats för den svenska sommaren. Så fort vi kommer ner klipper vi gräset och rensar tomten från mördarsniglar. Och vattnet i tunnorna förflyttas för att kunna fyllas på nytt. Det kan ju bli en torr sommar eller ...
  Från det ena arbetslägret i Sörberge till det nya i Norrtälje. 

  Som om inte vädret var nog kom AD-domen om lärarnas arbetstider. I förhållande till den är vädret rena rama solskenshistorien.
  Och ikväll kommer Maja och Ebba hit på semester. Då ska jag berätta för dem hur dumma de är på Arbetsdomstolen.

 Norrtälje    Sörberge 

   

  Skolslutet och sommaren kommer alltid så plötsligt. Rätt som det är står avslutningsfikat på bordet efter några studiedagar och skrivbordet är röjt. Några kollegor försvinner, några nya kommer och andra återuppstår.

  Trenderna avlöser varandra. Med Asta försvann sockerkakan, med Maivi den sista handväskan och med Bodil den exotiska blekingedialekten.

  En del han man känt i hundra år. Vissa har man träfffat alldeles nyligen. Men alla lämnar ett tomrum efter sig, personligheter som påverkat ens liv på något sätt, i stort eller smått.

  En skön sommar önskas er alla.

   

  

  Semester är för mig lata dagar, halv elva-fika, göra vad man vill och någonting gott före en god midddag.
  Är det semester när man sliter från morgon till kväll med arbete på tomt och i hus. Möjligen ledighet, men inte semester.

 Men snart...
  Till midsommar får jag träffa Maja och Ebba igen. Och de kommer att lägga sig tidigt och sova länge på morgonen. Till tio sådär.
  Sedan ska jag lära den allt viktigt i livet. Om fotboll, 60-talspop och olika sätt att fika.

  Troligen blir det något helt annat. Det är helt OK det också.

   
Maj månad i Lögdö och Tranviken

   

  Tåget från Borlänge var bara 40 minuter försenat. Jag missade X2000 i Gävle och fick vänta en timme på nästa tåg. Helt OK. Lugnt och behärskat.

  Det var annat än besöket på strutsfarmen i Borlänge. Där fick Maja, Ebba, Johanna och jag vara med om både det ena och det andra. Mest det andra.
  Tillverkningen av nya små strutsar gick på högvarv inför våra ögon och det var inte bara strutshalsarna gick runt som propellrar.

  Söndagens cykelutflykt till Mellstaparken var dock lugna gatan och fikat hos Kristin och Pyppe likaså.

  Medan Maja och Ebbas pappa Björn sprang Jukolakavlen vikarierade jag som lekmorfar några dagar. Louise lekte med sina "tjej"-kompisar på sin årliga husmorssemester. Denna gång på Öland. Det är visst 30:e året de semestrar på detta sätt.

  En dag kvar att jobba och jag har redan tjuvstartat med sommarfrisyren. Nu kan solen få komma.

     

   

 

  Placera rumpan på en plåtbänk med ett 17 år gammalt diskbråck strax ovanför. Sitt där i nästan tre timmar och fladdra lite med armarna.
  Det är studiedag á la Böle skola med paddling på Ljustorpsån. Och hur läckert som helst.

  Birgitta hade begärt lov för delar av personalen för kanotpaddling och fiske, för att vi skulle smälta intrycken av arbetet med Lgr11. Det blev en helt fantastisk tur på den slingrande ån.
  Åtta tappra Hiawathas och Månstrålar mötte lika många fiskare och livsnjutare vid målet i Stavre, där Björn och Per visar sig dugliga nog att med fluga lura några vilsna harrar.

  I den del av Ljustorpsån där Carolina och Rebecca kantrade vågar sig inga fiskar mer.
 
   

   

   

   

  Efter 9:an var jag och min klasskompis Ove Kjellqvist på språkkurs i Weymouth på engelska sydkusten. Jag kommer inte ihåg att jag badade någon gång men jag gick ner fem kilo under tre veckor. Maten var inte av bästa märke.

  Det var sommaren 1966 och min värdfamilj tog med mig till Blackburn där sonen i familjen skulle delta i en friidrottstävling. Vi åkte via Bath, med sina romerska badanläggningar och Stratford-upon-Avon, Shakespears födelsestad. Familjen ville tydligen visa mig något men mina minnen därifrån är mycket diffusa. Jag måste ha varit måttligt intresserad, 16 år, kontra gamla ruiner och gamla kåkar.
  Vi övernattade hos släktingar i utkanten av Manchester.

  8. Jag har vaga minnen av idrottevenemanget, men på vägen dit bar jag familjens transistorradio. Ur radion "springer" plötsligt "With a girl like you", Troggs efterföljare till "Wild thing".
  Jag kan än idag se mig själv gåendes på gatorna mot friidrottsanläggningen med radion på ena armen, helt fascinerad av låten. Och när jag hör den idag är jag där igen, i Blackburn på väg till tävlingarna.
 
  Vistelsen i England avslutades med tre dagar i London. Av någon anledning (?) blev några av oss erbjudna att se öppningsmatchen i VM i fotboll, England-Uruguay på Wembley.
  Jag föredrog av någon orsak att bli kvar på hotellet för att "spela kort". Det kan också ha varit någon som hette Anne Joasuu, kurskamrat från Enköping, som drog mera.

  England-Uruguay 0-0.
 

 

  På avslutningsdagen 10 juni 2011 träffar jag i värmen några föräldrar till en elev jag hade för många år sedan. Han är väl ca 35 år idag.
  Vi hade arbetat med olika yrken i klassrummet och diskuterat vilka olika jobb föräldrarna hade o s v.

  Vid skollunchen frågar han mig vad jag hade för jobb...

  Mikael Sellbom fick efter denna enkla fråga en given plats i mitt hjärta. Tänk vad synd att man inte skrev dagbok eller bloggade tidigare. Vilka händelser, vilka kommentarer man kunde ha noterat under sina 36 år i skolans värld.

  Och i värmen träffar jag precis som i fjol en av mina fotbollstränare, skyttekungen Sune Hammarström.
  Det är tydligen på "fester", typ skolavslutningar som man träffar gamla polare.

   

  När frun och jag äter ute handlar det mest om "klassiska köttbullar" på IKEA för 16 kronor. Och kranvatten. Och gratis "Familykaffe".
  Härom kvällen firade vi av en god vän som nyss fyllt 60 på uteterrassen på restaurang Mezojo i Sundsvall.

  Vi sitter ute till halv elva. Vilket fantastiskt väder, vilket fantastiskt käk. Och vilka trevliga vänner, alla golfare. Handikappade.
  Men äta kunde de.

  Vi blev förevigade av en fotograf från tidningen "Gourmet". Och han blev fotad av oss. Haha!

   

   

   

    

  I flera veckor har jag kollat in väderprognoserna. Går det att hålla skolavslutningen utomhus månntro? 
  När det är dags lyser solen från en klarblå himmel och man kan pusta ut. Yes!

  Ända tills man sitter där i den stekande solen och svettdropparna rinner innanför skjortan och solstrålarna gör den känsliga huden på huvudet röd.
  Det är sommarens hittills varmaste dag. Och kanske den varmaste dagen på hela sommaren.

  Det är som det brukar, "Idas sommarvisa" och "Den blomstertid". Trots professionell ljudanläggning hörs inte de äldre barnen. Några rör i alla fall lite på munnen.
  Några 4:or tycker det är kul att sjunga. En "Ebba" låter som en ung Frida Öhrn ("Release me"). Vad månde bliva. Man får gåshud.

  60-plussare borde få sitta i skuggan. Visst?

   

  Jag gillar inte när andra talar om för mig hur jag ska göra, andra, som inte arbetat på samma stadium, i stora grupper med alla de problem som finns samlade där.
  Lika lite kan jag ge mig in i en diskussion om läsinlärning.

  Vi som gick på mellanstadielinjen på Lärarhögskolan fick aldrig lära oss något om läsinlärningens hemligheter. Det jobbet skulle andra sköta om. Men som "lärare 2" kunde man ändå inte undgå diskussionerna, t ex om Lundberg eller LTG.

  Men jag har alltid undrat varför man släpper vidare elever som inte kan läsa.

  Ena dagen läser jag på DN:s ledarsida om den s k "Matteuseffekten", där den som redan har, han ska få, och det i överflöd. Och den som inte har, från honom ska tas också det han har. Skribenten drar paralleller med dyslexi och lässvårigheter.

  "Barn som tidigt upptäcker meningen bakom bokstäverna blir med tiden allt snabbare läsare. Och ju lättare det blir att avkoda texten, desto mer kraft blir över för att analysera innehållet.
  Barn med lässvårigheter riskerar att aldrig komma in i denna positiva spiral. Läsningen blir med tiden istället något alltmer obehagligt."
  Och en dålig självbild kommer som ett brev på posten. Det är därför viktigt att skolan snabbt upptäcker problemen och gör något åt dem."

  Ju längre tid det dröjer innan barnet läser, desto fler förståelseår går förlorade.

  Dagen efter på insändarplats har en lågstadielärare en lösning på hela problematiken.
  Gud, så skönt.

  När Louise har gömt min kamera, det är då det händer.
  En ambulanshelikopter tvärlandar på ängen nedanför hallonhäcken. Ett grannbarn förs så småningom till KS inför undrande helgfirare.
  Det kunde ha blivit en häftig bild när helikoptern hovrar rakt ovanför oss.

  Men det är oftast så. De bästa bilderna blir aldrig tagna. De har man kvar innanför ögonlocken.

 
  Det kunde ha sett ut så här. En riktig sommardag med klarblå himmel och 26 grader i luften. Lommarens badvatten visade på 22 grader. Nu börjar det likna något.

 

  När väl sommarledigheten kommer brukar man vara så utarbetad att man sjunker ihop som en påse och blir inte människa på fjorton dagar.
  Men i år är det perfekt. Fjorton dagar innan ledigheten får man fem dagars inskolning. Fem dagar att träna på avkoppling. Att träna sommar.

  Jag somnar i "Lill-Stugan" på landet i Sundsta, en mil väster om Norrtälje, efter att ha slagit ihjäl fem surrande myggor. På strandpromenaden vid Lommaren trängs sniglarna om utrymmet, såväl svarta som de "äckliga bruna". Den snörika vintern har ju varit hygglig mot allehanda kryp.
  Första getingboet är sönderklämt i vedbon. Inte stort och med en enda invånare.

  Nu är gräsytorna klippta och jag intar "halv elva-fika" i solställning på altanen.
  Det är vad jag kallar sommarträning.