Att lära av rugby . . . 24 oktober 2011
Rugbyspelare är inte bara några av världens absolut tuffaste idrottare, de besitter också ett tålamod utöver alla gränser.
Nya Zeeland vann häromdagen VM på hemmaplan efter en holmgång mot Frankrike. Jag såg lite grand i början av turneringen. På storbild vid frukostbordet på ett Hilton Hotell i London för en månad sedan.
Johan Croneman i Dagens Nyheter undrar "hur många av oss som under 80 minuter skulle stå ut med att få så mycket smällar, ta emot så många tjyvnyp, utsättas för så många brutala (men sjysta) tacklingar utan att bli helt vansinnigt förbannad? Vem som helst, i vilken annan sport som helst, hade börjat veva hysteriskt efter bara den första lilla sammanstötningen."
"En lite knuff vid sargen och vilken hockeyspelare som helst börjar gruffa och larva sig. Det pinkas revir i vartenda byte. Det slängs glåpord, klubborna används som tillhyggen och TV-repriserna i slowmotion av de farliga tacklingarna mot huvudet har duggat tätt i höst."
"I ishockey har man alltid gjort till en dygd att "spela på gränsen". Jag tror hockeyvåldet speglar en samhällstrend, hänsynslöshet."
Att visa hänsyn är förlegat och Croneman ger en bild av stockholmstrafiken där det inte behöver ta många sekunder innan man är inblandad i en incident med tutande, gapande, skrikande, frustrerade människor.
"Nu går vi ut och kör över dom jävlarna!" Det är inget ovanligt eko från omklädningsrummen. Små killar kan det innan de är fyllda åtta.
Utanför rugbyarenorna är det allmän folkfest. Och någon har myntat:
"Vad är då skillnaden mellan fotboll och rugby? Jo, fotboll spelas av gentlemän, publiken består av huliganer. Rugby spelas däremot av huliganerna, på läktarna finns bara gentlemän"
Nya Zeeland vann häromdagen VM på hemmaplan efter en holmgång mot Frankrike. Jag såg lite grand i början av turneringen. På storbild vid frukostbordet på ett Hilton Hotell i London för en månad sedan.
Johan Croneman i Dagens Nyheter undrar "hur många av oss som under 80 minuter skulle stå ut med att få så mycket smällar, ta emot så många tjyvnyp, utsättas för så många brutala (men sjysta) tacklingar utan att bli helt vansinnigt förbannad? Vem som helst, i vilken annan sport som helst, hade börjat veva hysteriskt efter bara den första lilla sammanstötningen."
"En lite knuff vid sargen och vilken hockeyspelare som helst börjar gruffa och larva sig. Det pinkas revir i vartenda byte. Det slängs glåpord, klubborna används som tillhyggen och TV-repriserna i slowmotion av de farliga tacklingarna mot huvudet har duggat tätt i höst."
"I ishockey har man alltid gjort till en dygd att "spela på gränsen". Jag tror hockeyvåldet speglar en samhällstrend, hänsynslöshet."
Att visa hänsyn är förlegat och Croneman ger en bild av stockholmstrafiken där det inte behöver ta många sekunder innan man är inblandad i en incident med tutande, gapande, skrikande, frustrerade människor.
"Nu går vi ut och kör över dom jävlarna!" Det är inget ovanligt eko från omklädningsrummen. Små killar kan det innan de är fyllda åtta.
Utanför rugbyarenorna är det allmän folkfest. Och någon har myntat:
"Vad är då skillnaden mellan fotboll och rugby? Jo, fotboll spelas av gentlemän, publiken består av huliganer. Rugby spelas däremot av huliganerna, på läktarna finns bara gentlemän"
Överkrav, tegel och katter . . . 22 oktober 2011
Det har som sagt varit lite bloggtystnad ett tag. Jag har som flera kollegor den senaste tiden liksom gått lite in i väggen, eller halvväggen, sargen så att säga.
Det handlar nog om arbetsbördan på jobbet. Kanske inte det jag gör och gjort utan allt jag förväntas göra. De nya arbetsuppgifter och synpunkter som travas ovanpå de redan "fulla hyllorna".
Nu är det PIM-uppgifter, stundande utvecklingssamtal och teman som ska kilas in i dagliga verksamheten. Tester och bryderier hur en vettig, tydlig och ej för omfattande information ska ske till elever och föräldrar om elevernas pågående kunskapsutveckling. IUP, bedömningsmatriser och skriftliga omdömen ska nyproduceras då inga facit finns.
Lägg därtill arbetet kring de nya styrdokumenten där allt det "gamla" måste anpassas till de nya kursplanerna med sitt nya och påstått tydliga betygs- och matrissystem. Jo hej du!
Om det känns tufft? Jo, kanske.
Sedan får vi höra att eleverna mår dåligt av alla överkrav och att lärarna inte lyssnar och ler. Vem är det egentligen som mest lider av överkraven?
Att sedan det lokala facket i en undersökning funnit att kommunens äldre lärare lönediskrimineras, anses ha för höga löner helt enkelt. Det har vi redan förstått. När personer som kämpat i kommunens färger i över 35 år de senaste åren knappt kompenserats för inflationen känns det inte riktigt kul. Lätt att hålla sig för skratt är det i alla fall.
Lägg därtill svälten i Somalia, kattjakten i Kramfors och allt annat elände. Då är det inte undra på att man känner sig som hockeyspelaren som får en våldsam tackling mot huvudet, alternativt att ständigt bära en tegelsten på hjässan. En present från staten och arbetsgivaren.
Och så ska man hålla fantastiska lektioner också.
Jag vet att alla vill så väl. Eller ... Och kanske har jag missuppfattat alltihop.
Det handlar nog om arbetsbördan på jobbet. Kanske inte det jag gör och gjort utan allt jag förväntas göra. De nya arbetsuppgifter och synpunkter som travas ovanpå de redan "fulla hyllorna".
Nu är det PIM-uppgifter, stundande utvecklingssamtal och teman som ska kilas in i dagliga verksamheten. Tester och bryderier hur en vettig, tydlig och ej för omfattande information ska ske till elever och föräldrar om elevernas pågående kunskapsutveckling. IUP, bedömningsmatriser och skriftliga omdömen ska nyproduceras då inga facit finns.
Lägg därtill arbetet kring de nya styrdokumenten där allt det "gamla" måste anpassas till de nya kursplanerna med sitt nya och påstått tydliga betygs- och matrissystem. Jo hej du!
Om det känns tufft? Jo, kanske.
Sedan får vi höra att eleverna mår dåligt av alla överkrav och att lärarna inte lyssnar och ler. Vem är det egentligen som mest lider av överkraven?
Att sedan det lokala facket i en undersökning funnit att kommunens äldre lärare lönediskrimineras, anses ha för höga löner helt enkelt. Det har vi redan förstått. När personer som kämpat i kommunens färger i över 35 år de senaste åren knappt kompenserats för inflationen känns det inte riktigt kul. Lätt att hålla sig för skratt är det i alla fall.
Lägg därtill svälten i Somalia, kattjakten i Kramfors och allt annat elände. Då är det inte undra på att man känner sig som hockeyspelaren som får en våldsam tackling mot huvudet, alternativt att ständigt bära en tegelsten på hjässan. En present från staten och arbetsgivaren.
Och så ska man hålla fantastiska lektioner också.
Jag vet att alla vill så väl. Eller ... Och kanske har jag missuppfattat alltihop.
Lite "hålla med", är bra . . . 22 oktober 2011
Jag brukar alltid påstå att det står så mycket intressant i tidningen. Så mycket som kittlar mig och är värt att le åt eller bli förbannad över.
När jag går in i en bloggtorka av någon anledning, jag vet varför, är ingenting i media intressant. Ingenting sticker ut, det finns ingenting att kommentera. Ingenting.
Men helt plötsligt är det massor som blir intressant. Helt plötsligt ser man vinklingarna, detaljerna, godbitarna. Det är konstigt och man kan undra varför.
Jag är ju samma person som dagen före. Men någonting, någon liten förändring har skett. Jag anar varför.
Ett enda litet ord från någon kan förändra ens syn på livet och vardagen. En liten klapp på axeln, lite medhåll eller ett stöttande ord. Då vänder det. Åtminstone en smula.
Ibland vänder det utan att man fattar varför. Det vet i alla fall alla som sysslar med golf.
När jag går in i en bloggtorka av någon anledning, jag vet varför, är ingenting i media intressant. Ingenting sticker ut, det finns ingenting att kommentera. Ingenting.
Men helt plötsligt är det massor som blir intressant. Helt plötsligt ser man vinklingarna, detaljerna, godbitarna. Det är konstigt och man kan undra varför.
Jag är ju samma person som dagen före. Men någonting, någon liten förändring har skett. Jag anar varför.
Ett enda litet ord från någon kan förändra ens syn på livet och vardagen. En liten klapp på axeln, lite medhåll eller ett stöttande ord. Då vänder det. Åtminstone en smula.
Ibland vänder det utan att man fattar varför. Det vet i alla fall alla som sysslar med golf.
Det är inte dokumenten . . . 1 oktober 2011
Hur utvecklar svensk fotboll sina talanger? Föreningen Svensk Fotboll vill veta hur klubbarna tänker och gör.
Man har kartlagt vad föreningarna har för mål med ungdomsverksamheten från 8-19 år och om man får fram några duktiga spelare.
Många klubbar lägger ner stora resurser på ungdomsverksamheten men får inte fram en enda elitspelare. Vissa klubbar lyckas bättre.
Brommapojkarna är landets framgångsrikaste talangfabrik följt av Malmö FF, Helsingborg och AIK.
Jag spelade i BP när jag var 14 till 19 år. Jag tillhör dock inte de 52 aktiva spelare BP fostrat som idag spelar i "Superettan" eller högre.
Målet med undersökningen är inte att leta misslyckanden utan att vidareutveckla vissa klubbar - att kvalitetssäkra verksamheten.
"Man kan ha massor med pärmar och material, men det viktiga är kvalitén i mötet mellan spelare och tränare i den dagliga verksamheten".
Orden är Hans Carells, ungdomsansvarig i Helsingborg.
Kvalitetssäkring är en term i tiden. För skolans del reser Skolinspektionen runt och sneglar på delar av verksamheten. Och citatet skulle lika gärna ha formulerats av två ökända 60+pedagoger på Böle skola.
Det är inte dokumenten som ger eleverna bättre kunskaper. Det är engagemanget och en inre motivation.
Och snart är det måndag...
"Maja" betyder rosa . . . 1 oktober 2011
"Maja" betyder färgen rosa. Solklart! I alla fall för Ebba, 1 år och 5 månader.
För Maja älskar rosa och Ebba både säger och tecknar Maja/rosa. Och vi tycker det är skojigt.
Så skönt att göra "lata helgen" i Borlänge hos Maja och Ebba. Inte ens behöva köra bil själva. Fint väder, äppelkaka på altan och käk ur "Linas" matkasse. Lite försterputs, "Friskis och Svettis" och skogsutflykt med en stunds lingon- och tranbärsplockning.
Maja och Ebba gympar på "Fläskbaletten" med mormor, fikar i lingonskogen och provar "Halloween"-utstyrseln från London.
Undrar om Ebba tecknar snarka när hon menar morfar?
