bolemacke

  Vi sportnördar är roade av att läsa om spekulationer kring övergångar i fotboll och ishockey. Inför varje ny säsong nosar kvällstidningarna upp minsta vindpust på spelarmarknaden och gör dem till självklara. Vi kallar tiden för alla dessa rykten "Silly season".

 

  Själv har jag varit på samma arbetsplats i många år. Visst har jag någon gång funderat på att byta arena, men fördelarna att skifta har aldrig visat sig vara särskilt stora. Nackdelarna har övervägt.

  Och inte har jag haft goda råd från någon agent heller.

 

  Inte förrän i sommar har jag upptäckt att sommarlovet 2013 liknar en skolans "Silly season". Flera på skolan har av olika anledningar sökt nya tjänster. Det kan handla om vantrivsel, hög arbetsbelastning, osäkerhet om fortsatt tjänst, ringa uppskattning, jobbiga arbetsförhållanden, kortare resväg, bättre lön och resurser, ja orsakerna kan vara flera.

 

 

 

  Det är ingen rötmånadshistoria när Birgitta drar till Söråker. Inte heller att Ulrica sägs vara klar för samma "klubb". Men det är tråkigt. Och säkert är det andra förändringar som skett när väl höstterminen startar.

 

  Jag vet att ingen är oersättlig men när rutinerade drivande pedagoger lämnar "skutan" märks det. Då måste andra kliva fram. Vilka blir det? Och vilka orkar?

  Knappast några 63-åriga "gubbar" eller ...

  Vi bestämde oss innan semestern att vi skulle göra något extra varje vecka. Inte bara gå omkring kring stugan och ha det bra, spela golf, motionera, bada, umgås med barn och barnbarn och shoppa i Norrtälje. Ta det lugnt helt enkelt.

  Det bestämmer vi varje år. Ibland blir någonting av men förra året besökte vi inte ens Stockholm.

 

  Idag var vi på visning av tunnelbygget på väg 76 förbi Norrtälje. Maffigt men den får inte kallas tunnel utan bergbro, då "tunneln" bara blir 99,5 meter. För att kallas tunnel måste den vara minst 100 m.

  Å andra sidan kommer man lite lindrigare undan då en tunnel har helt andra krav på luftkonditionering, brandsäkerhet, belysning m m.

 

  Vi gick en tipspromenad med omöjliga frågor och bjöds på kaffe på toppen av Lommarberget. Sedan hjälm på för att kika in i berget dit man nu sprängt sig halvvägs. Vi kallar bygget "Åsas tunnel" då hon på WSP varit med och projekterat.

 

  Man skulle blivit byggjobbare. Man ser riktigt betydelsefull ut i hjälmen. I skolan har vi varken hjälm eller hörselskydd fast det minnsann ibland skulle behövas.

 

  Kanske skulle man också ha stänkskydd. Läste i tidningen igår om en 7-åring i Borås som spottade en lärare i ansiktet. Läraren svarade med en örfil och bötfälldes för misshandel. Tills vidare får läraren undervisa under uppsikt av en kollega för att det inte ska hända igen.

  Med ännu en lärare i klassrummet konstaterar insändarskribenten i DN att eleven nu fått två presumtiva mål för sina spottloskor.

  Det är nog skygglappar man borde skaffa sig.

Mot norr                        Mot söder                     Ingång söder               Platschefen (?)

 

  Jag har träffat Anna Lindman Barsk. Nästan. I alla fall har vi varit i samma område. Samtidigt.

 

  Anna är en av mina favorittjejer. Den bästa programledaren på TV, och då i program jag egentligen inte prioriterar. Hon förklarar existensiella frågor så jag förstår dem lite bättre och visar att religionsfriheten fungerar i dagens Sverige,  hur underlig den en kan vara i mångas ögon. Men framför allt är hon så genommysig. Och snygg.

 

  Hon samtalade med Ulf Ekblad i Elimkyrkan i Norrtälje ikväll och jag hade kunnat vara där. Skithäftigt!

 

  Anna är född samma dag som jag, 12 april. Man skulle kunna tro att jag har googlat på henne.

 

  Jag har några gånger bloggat om vilka fyra personer jag skulle vilja bjuda till mitt middagsbord. Personerna har varierat under tid. Anna Lindman Barsk sitter lika säkert som Frida Öhrn. De har jag liksom träffat. Nästan.

 

 

  Kvar vid barnbordet sitter fortfarande Peter Jidhe och Patrik  Ekwall. Efter att ha hört ett debattprogram i P1 idag kvalade Sverker Olofsson in med råge.

  - Det går inte att måla nu. Det är inte torrt nog.

  - Hur tror du målare gör. Tror du de sätter sig ner och väntar?

  - Är du målare då?

  - Det ser du väl. Jag har ju målarjackan på mig.

  - Så om jag sätter på mig en kostym så är jag helt plötsligt en bankir.

  - Just det.

 

  Vi skulle passa på att lasera altanen och trappan medan svärmor var i stan. Vädret var dock inte riktigt med oss. Men så är det med den svenska sommaren. Sol och regn gör att det växer så det knakar på tomten.

 

  Ska nog sätta på mig stövlarna. Då blir man ju plötsligt bonde och skogskarl på en gång. Helt säkert.

  Charlotte Rohlin är min favorit i fotbollslandslaget. Inte bara för att hon är snyggast och bäst utan också för att hon är så förståndig.

  När hon beskriver sitt samarbete med mittbackskollegan Nilla Fischer inser jag att lagspelet fotboll och skolan har mycket gemensamt.

 

  Grunden, det defensiva arbetet, går inte att slarva med. Att samarbeta för att säkra bakåt, inte göra dumheter, försvåra för motståndarna och jobba tillsammans mot ett mål. För att uppnå det krävs många träningstimmar. Det tar tid att nöta in grunderna och det är inte alltid kul.

  Hos en ny spelare på en ny position sitter inte arbetet riktigt i ryggmärgen på en gång. Samtidigt vill man vara en spelande försvarare och hitta bra lösningar offensivt.

 

  Det "defensiva" arbetet i skolan är arbetsro, ordning och reda, rutiner och struktur. Att få eleverna att fungera tillsammans och skaffa sig förutsättningar för att nå målen.

  Det "offensiva" arbetet är arbetssätten och de pedagogiska finesserna som gör att varje elev känner att de utvecklas.

 

  Men utan en bra defensiv, en säker mark att stå på, uteblir ofta offensiven. I alla fall blir den inte riktigt genomtänkt, det finns ingen linje i det man gör. Det blir snuttifierat. Har pedagogen en grupp som inte riktigt fått ordning på "defensiven" är det svårt att nå uppsatta mål.

 

  Inför stundande EM konstaterar gulliga Charlotte att ju fler matcher hon får, desto närmare toppformen kommer hon. Jag hoppas att ju fler arbetsår jag gör, desto skickligare blir jag. Eller är det så illa att man bara jobbat ett år, men gjort det 38 gånger (!).

 

  Peter Hautalahti är tränare i BKV Norrtälje som leder division 3 Östra Svealand.

  - Vi bygger bakifrån och ett bra försvarsspel bäddar för ett bra anfallsspel.

 

  Man kan formulera sig på olika sätt men oftast kommer man fram till samma slutsats:

  "Om man grundar ordentligt sitter färgen bättre".

  "Ett bra förarbete förenklar fortsatt jobb".

 

 

 

  Så blev det då äntligen semester. Jag hade planer på att säga adjö till arbetslivet lite tidigare men nu blev det inte så. Det blev semester igen.

 

  Efter några dagars hemmafixande på tomt och hus packades bilen samma kväll frun slutade arbeta. Nu väntar sju veckor i stugan på landet. Och efter turbulensen kring Midsommar med barn och barnbarn, samt uppståndelsen kring min högst "tillfälliga" sänkning av golfhandikappet har nu lugnet lagt sig över Sundsta och Norrtälje.

 

  Nu är allt som vanligt på sommaren. Dasset är tömt, separetten uppfräschad, källaren läcker vatten och mördarsniglarna kör på.

 

  Förhoppningsvis blir det tid att ta upp bloggandet igen. Det finns mycket att skylla på när man inte kommer till skott. Att det inte hänt något sedan 16 mars kan man glömma. En dag köpte jag till exempel nya dammsugarpåsar.