bolemacke

   

  Vila och miljöombyte efter två veckors jobb, varav en vecka med eleverna.
  Elever, som många av dem kanske inte sett en siffra eller en text på två månader.
  Nu ska vi räkna, läsa och skriva varenda dag.
  Tufft.

  Vi upplever några soliga dagar på landet i Sundsta, en mil väster om Norrtälje. Plockar upp potatisen. Klipper gräset kanske för sista gången i sommar. Äter fajitas i pergolan och grillar laxspett. Golfar med Peter och Gerd
på Sundstabanan.

  Under ett par tropiska augustikvällar sitter vi ute länge. På lördagskvällen spelar vi Yatsy till halv elva i kolmörker med ficklampa.

 

   

  Första skoldagen. Regn.
  Efter en sommar då all sol och allt regn gjort naturen i norr prunkande grön. Det har växt riktigt ordentligt.

  Undrar om eleverna gjort detsamma. Undrar om de utnyttjat dagarna ordentligt. Badat, spelat boll, gjort upptäckter i skogen, läst böcker, spelat sällskapsspel med kompisar och föräldrar. Träffat mormor och farfar. Kanske haft turen att få resa iväg några veckor.

  På två månader hinner det hända mycket när man är liten, eller ...
  På två månader skaffar man sig många nya erfarenheter, eller ...
  Efter två månader börjar man sakna plugget, eller ...  Kanske klasskompisarna i alla fall.

  Och jag laddade upp med kompisgolf med några av kollegorna fredagen innan eleverna stormade in.

  

  Man skulle nog ha blivit sjöman.

  Vi har haft terminsupptakt. Åkte med "M/s Medvind" en härlig sväng runt Sundsvallsfjärden en fantastisk sensommarkväll. Åt skärgårdsbuffé och kikade på medelpadskusten från sjösidan. Den inlagda strömmingen var jättegod.

  Frun har varit på studiedag med en professor från Umeå som påpekade att man ska ha roligt på jobbet. Inte bara på rasterna.
  Första veckan har varit riktigt bra.

  På måndag kommer visst eleverna.

   

   

   

  Taktiken är solklar.
  Erfarenheten har visat att inaktivitet i solskenet framkallar rastlöshet. Och rastlösheten är den bästa indikationen på att det är dags att avsluta sommarledigheten. Och då kommer också känslan av att vilja sätta tänderna i nya arbetsuppgifter. Och de finns.

  Den nya läroplanen ligger och väntar liksom PIM-uppgifterna och fikarasterna.

  Målet för sommaren är också uppnått. Golfhandikappet är sänkt från 31 till 29.
  Det tog sin tid för jag slår fortfarande snett, stundtals mycket snett.

 

  Det blev ingen "sista minuten" i år heller. Kanske lika bra för sommaren har varit kanonfin här i Roslagen. Först igår kom efterlängtade 22 mm regn.

  Vi tog dock en dagsutflykt till främmande land. Tog bilen 30 minuter till Kapellskär och det tog färjan Rosella två timmar att föra oss till Åland. Sedan sex timmar i tjusiga Mariehamn. Efter buffén på båten rullade vi hem igen. Vin och öl fanns i tappkranar.

   

  
 
  Vi hann också med ett besök vid vårt favoritbad "Stenbrottet" i Riala, med härligt klart varmt vatten. Så nu kan vi avrunda sommaren. Det börjar bli hemskt mörkt på kvällarna och badtempen i Lommaren är nu nere på hemska 22 grader. Tveksamt att bada då.

 

   

  Jag är inte typen för festivalbesökare. Inte heller har jag prioriterat konserter och spelningar.
  I min ungdom såg jag dock Hollies i Kungliga Tennishallen och Manfred Mann på Timrå Isstadion. Som "gubbe" Kiss i Madison Square Garden.
  Och klart att en del andra artister råkat uppträda där jag befunnit mig, men som inte direkt satt något avtryck.

  I veckan gjorde vi oss för och tog två färjor för att se och höra "Real Group" på Blidö Bio.
  Att gruppen liksom ifjol spelade på lilla "Blidö Bio" kan ha berott på att två av medlemmarna har sina sommarvisten i närheten.

  Det är ändå någonting visst att se världsartister "live". Det tyckte såväl jag, som vi och 200 andra i Stockholms Norra Skärgård.

  Några av stämmorna liknade ibland snarkljud. Sådana är jag också fena på.

   

  Jag får så god mat att jag sällan har behov av att uppsöka andra matställen, inte ens på sommaren. Vid vår skärgårdstripp var vi dock tvungna att fylla skrovet vid ett tillfälle.

  Det blev Blidö Värdshus, men jag grundade för säkerhets skull med en wrap med rökt lax, pepparrotskeso och grönsaker, som blivit över efter vår medtagna lunch på Svartlöga.

  "After Beach"-menyn erbjöd endast enklare rätter så det blev BBQ-ribs med pommes frites och coleslaw. Och jag ångrade plötsligt att jag grundat med en macka en stund tidigare.
  Att grunda lite före restaurangbesök har jag lärt mig av kusin Seger, som vid ett tillfälle käkade pannkaka före ett besök på Stekhuset i Sundsvall.

  En duo spelade irländsk musik. Tjejen Ann-Sofie Johnsson var från Gagnef, precis som Kristin. Trots att kommunen bara har 10 000 invånare kände de inte varandra.
  Att alla känner alla på en liten ort är alltså inte sant numera. Världen är inte så liten som det sägs.

 

   

  Furusund var Louise sommarviste för över 30 år sedan. Det första lilla huset de hyrde är borta nu, en liten stuga intill Herrgårdsvillan. Herrgårdsvillan, med fyra lägenheter, som de för 32 år sedan blev erbjudna att köpa för 200 000 kronor.

  Båtfärden med "Sjöbris" tog ca en timme, Furusund-Yxlan-Blidö-Norröra-Söderöra- Svartlöga. Vid Norröra klev många av, ön där "Saltkråkan" spelades in. Louise brukar skryta med att hon var skolkamrat i Södra Ängby med den mörka tjejen som spelade "Freddy". Eller var det "Teddy"?

  Det är mycket kul man får se när man är ute och reser. Semaforen t ex, som man måste fälla ut när skärgårdsbåten ska hämta dig på bryggan. Och underliga saker, som att måla filten (?) på berget så att den inte blåser bort.
  Skärgårdsbor är påhittiga.

  Vi åt medhavd lunch på klipporna på Svartlöga ute i havsbandet och avundades alla 08:or som hade stugor på öar utan affärer och biltrafik. Speciellt synd var det säkert också om de som måste ligga i hamn med dessa lyxbåtar i miljonklassen.
  Tacka vet jag "Söderman".

   

   

   

   

  Efter en veckas orientering på heltid återstår nu bara en dryg vecka av sommarens ledighet.
  Det blev inte lika mycket golf som jag trodde. Det blev inte lika mycket "ligga på badstrand" heller. Trots att Lommaren 3 augusti bjöd på 26 grader i vattnet.

  Men jag har fått umgås med barnbarnen Maja och Ebba i en hel månad. Och svärmor ännu längre. Det är inte alla förunnat.

  Loppisbesök är ingen stor grej för mig men avstickaren till lördagslopperiet i Norrskedika utanför Östhammar var något i hästväg. Ett område som två fotbollsplaner fulla med bakluckor, och skrot.

  Golfhandikappet som i början av sommaren såg ut att kunna sänkas har åter blivit sämre.

  Frun och jag hade bestämt oss för att göra något extra varje vecka. Inte bara vara. Vara på landet.
  Det sket sig ganska snabbt. Men den här veckan tog vi igen det. På en dag.
  1. Vi åkte skärgårdsbåt.
  2. Vi åt ute.
  3. Vi var på konsert.

  Nu får OL-skorna vila. Och jag också fram till 15 augusti då jobbet kör igång. Man måste tänka på sin höga ålder.