bolemacke

  Idrotten är en spegelbild av samhället och problemen som finns runt idrotten finns i resten av samhället.

  Tillsammans har vi alla hjälpts åt att sänka ribban för vilken miljö som anses OK i och omkring stora matcher.

 

  Mot bakgrund av det tragiska dödsfallet i samband med premiäromgången i fotbollsallsvenskan diskuteras nu åtgärder för att komma tillrätta med supportervåldet.

 

  Justitieminister Ask vill minska spritintaget kring evenemangen och DN-jornalisten Esk frågar sig om man inte måste förbjuda bortafansen på matcherna. Visserligen en enorm förlust för idrotten men vinsten är en lugnare miljö kring matcherna.

 

  "Är det en ungdomsgårds fel om ungdomar lämnar gården och ställer till bråk på stan? Är det skolans fel om elever slåss efter skoldagens slut?'

  Nej, men ungdomsgårdar och skolor har ett delansvar. Precis som klubbarna har sitt delansvar för det som hände i Helsingborg den 30 mars 2014. Ett ansvar de delar med supporterorganisationer, förbund, polisen, politiker och medier. Tillsammans har vi vägrat inse att det här skulle hända.

  En 43-årig man kom inte hem igen." (Esk)

 

  Många anser också att skolan tvingats sänka kunskapskraven av olika anledningar. Dessutom får det gå alldeles för långt innan åtgärder vidtas när elever missköter sig.

 

  Att sänka ribban kan i vissa fall också vara ett sätt att lösa problem. DN ironiserar över regeringens proposition "Lättare att läsa" där ansvaret flyttas över till en ny myndighet.

  "Mot bakgrund av den senaste Pisaundersökningen, den som visade att svenska skolelevers läsförståelse knappt är befintlig, samt de svenska universitetens följaktiga strävan att möta dessa elever på lika villkor, känns det bra att regeringen på detta sätt kraftsamlar. Med än mer lättlästa böcker och en ordentlig sänkning av utbildningsnivån kommer vi snart att ha löst problemen. Så länge vi inte jämför oss med andra länder."

 

  Att människans luktsinne är sämre än djurs är en myt. Istället blir arter duktiga på att känna igen lukter som är viktiga för dem, för människan t ex mögel och choklad. Det påstår en luktforskare i veckan.

  Ny forskning visar att vi kan känna igen en biljon dofter. En märkbar ökning från den forskning som gjordes på 1920-talet, som redovisade 10 000 olika dofter.

 

  Inget sinne skapar så skarpa känslor som vårt luktsinne. Hur vi uppfattar lukt styrs av våra erfarenheter. Positiva erfarenheter gör att vi tycker att saker luktar gott. Dessutom blir vi lugnare och känner oss mer behagliga när vi befinner oss i miljöer vi tycker luktar gott.

  Blir du harmonisk av bulldoft, så baka!

 

  På motsatt sätt blir kroppen mer vaksam av något som luktar illa, t ex härsken mat. Då sätts larmsystemet igång. Och det är ju det som är meningen med luktsinnet. Det ska få oss att agera, skriver tidskriften "Må bra".

 

  Under några veckor sommaren 1964 var jag som 14-åring tillsammans med "Benet", Bengt Serneblad, dräng på en gård i Byholma på Singö, norr om Grisslehamn. Jag minns att vi klöv ved med en jättestor vedklyv och fick bevittna en makaber grisslakt. Men framför allt minns jag den bag med svettiga, smutsiga strumpor "Benet" och jag hade samlat under min säng.

 

  Ibland lättade vi på dragkedjan och körde ner näsan. Sedan tappade vi andan, dog lite grand och skrattade tills tårarna rann. Det kan ha varit den ohyggliga doften av strumporna som gjorde att jag fick halsfluss och fick åka hem i förtid.

 

  Lantluften är inte alltid så frisk som man tror.

   

 

   I Bydalen är det mest "Fjällhalsen", matstället på fjället som drar. En kvartett av oss, Lasse, Helena, Agneta och Louise åkte slalom, några promenerade medan Hasse och jag åkte på längden. Spåret gick längs Dalsjön och Hasse fortsatte mot Höglekardalen. Jag stannade vid favorithaket vid Hovde. Här skulle jag i min ensamhet njuta av varm choklad med vispgrädde innan återsamlingen för lunch på "Fjällhalsen" halv ett. Jag skulle ha s k egen tid.

 

  Begreppet "egen tid" har jag alltid haft svårt att förlika mig med. Jag brukar ofta ironisera om det och får vatten på min kvarn när jag ramlar över en blogg av Malin Wollin i Aftonbladet från november 2011. Då jag inte vet hur jag länkar till något på nätet får jag skriva av den.

-------------------------------------------------------------------------

  "Egentid är något trams vi har uppfunnit själva.

   Har du barn och funderar över var egentid egentligen är? Lyssna noga där du sitter. Är det tyst? Då har du egentid.

  Sänk kraven snälla rara nån!

 

  Egentid är något trams vi har uppfunnit för att ha ytterligare ett ångestmoment i livet. Som om det inte räcker med barnen som inte ska dö, arbetslösheten, bostadsmarknaden, svärmor, räntan, miljön och knulleriet. Vi ska ha egentid också. Annars är vi förfördelade och undrar om vi kanske inte ska ta och skilja oss för då får vi plötsligt 26 veckor egentid.

 

  Har vi så dåligt samvete av att vi har ett behov av att vara ifrån våra barn att vi måste kalla det något?

  Egentid är när jag läser en bok med Tankesmedjan i lurarna när klockan är 22:30. Egentid är när jag läser mina mail på jobbet. Egentid är när jag sover. Egentid är när vi äter middag tillsammans och alla barnen har sprungit ner i källaren som en hord antiloper.

  Egentid kan vara att bajsa ifred med en ny tidning, det vet alla föräldrar (pappor).

 

  Ha inte så höga krav på familjelivet. Hitta stunderna av tystnad och sexytime. De kan vara försvinnande korta men ändå underbara.

  Nöj dig med det."

-------------------------------------------------------------------

  När jag avslutat mitt fika och ska sticka iväg till mötesplatsen kommer slalomåkarna drällande. De tänker inte vara på plats halv ett. De ska fika. De ska visst också ha egentid.

  Kom igen nu!

 

 

 

  Frun har en fantastisk förmåga att år efter år spotta fram lekar av allehanda slag när hon ska på kalas. Halva källaren är fylld av gamla remsor, plastfickor och kort som använts vid olika tillfällen.

 

  Efter OS och Paralympics i Sotji arrangerade hon "Pancho-OS", Persionärs-OS, i Mattmar. En lagtävling av det avspända slaget som innehöll såväl fysiskt som mentalt ansträngande övningar under fyra dagar.

  Mest imponerade lagen, Norge och Liechtenstein, i att känna igen inledningar av ett otal böcker, både svenska och från främmande land. Plasthinkscurling och snöhålsgolfbollskastning genomfördes under svåra väderförhållanden. De mer artistiska övningarna, som hölls såväl ute som inomhus, blev minnesvärda.

   

 

  Det var nog tur att antidopingbyrån WADA inte var på plats. Ingen av deltagarna hade gått säker. Framförallt inte domarna. Då tänker jag förstås mest på de kryddiga korvarna och de eventuellt opastöriserade ostarna från orten.

 

Det finns många farliga saker. Efter ett After Ski i Mattmar har jag fått ytterligare något att oroa mig för.

 

  Vi 12 i Mattmar 2014 representerar ca 850 år av erfarenheter och var alla diskussionsämnen kommer ifrån är en gåta. Om det var drycken, den rökta korven eller osten det berodde på är jag inte säker på längre. Troligtvis osten, för det handlade om opastöriserad mjölk.

 

  Lasse hade bondblod i ådrorna och kunde beskriva smaken på barndomens färska, ljumma mjölk från den egna gården som igår. Och det är nu jag blir tyst igen. Det här är inte min grej. Vi hade inga kor på Multrågatan 130, 2 tr i Vällingby.

 

  Mjölk började pastöriseras (värmas upp) i slutet av 1800-talet för att förhindra spridning av tuberkulos och sedan av andra mikroorganismer, som t ex salmonella, listeria och EHEC.

  När någon berättar att man i vissa länder använder opastöriserad mjölk till vissa dessertostar blir jag lite svettig. Drar man nu på sig lite TBC om man smuttar på en Roquefordost, Emmenthaler eller ...

 

  Meningarna är delade om farligheten. Smaktester visar ingen större skillnad för amatören. Ost på pastöriserad mjölk (fabriksost) är vanligast och har lång hållbarhet, medan ostar på opastöriserad mjölk anses mer smak- och aromrika, dock mindre hållbara.

 

  Diskussionen gör mig lite nyfiken och visst har jag googlat lite, och det skulle inte förvåna om jag kikar lite extra på innehållsförteckningen nästa gång jag botaniserar i ostdisken.

 

     

 

  Idag är det fredag och som vanligt äter frun och jag grekisk sallad, lättsamt efter en fullmatad arbetsvecka. I efterhand kontrollerade jag innehållsförteckningen på den grekiska fetaosten. Det var tillverkad av pastöriserad get- och fårmjölk, så i natt sover jag säkert.

 

  Men frågan är om man någongång ska köpa en godare, mer spännade ostbit eller om man alltid ska satsa säkert, ta en gammal pastöriserad knöl istället. Ja, jag lär ju inte känna någon skillnad.

 

   

 

 

 

  När jag var yngre, alltså för några år sedan, hade jag svårt att göra saker när jag visste att det fanns någon i sällskapet som gjorde det bättre, som att ta fram gitarren eller diskutera politik. Jag har fortfarande lite av detta beteende men jag jobbar på det, bl a är jag ännu lite skraj för hammare, skruvdragare och spisar.

 

  Men trots att det fanns flera f d scouter på plats lyckades jag tända korvelden i Jans vindskydd i Mattmarsskogen. Det var stort.

  OK. Veden var snustorr, det fanns näver och Lasse högg lite tändved. Men ändå!

   

  Jag vill heller inte påstå att jag behärskade skidåkningen perfekt sportlovet 2014. Det berodde nog inte bara på mig utan också på den snöfattiga och milda vintern. Delvis kanonspår med nya spårmaskinen, delvis slalom mellan tallarna på myren och ibland avtagning av utrustningen p g a borttinad snö.

 

  Men även en taskig skidåkare klarar de flesta underlag. Med ett gott humör och lite "Jäger" så.

   

  Och när man liksom hade gett upp kom det helt plötsligt snö.

  Läser i tidningen att svenska kyrkan fortsätter att tappa medlemmar. Jag tycker det är tråkigt, då jag upplever att kyrkan ställer upp för många som har det svårt.

 

  Flera av oss 12 lärjungar i Mattmar skulle passa utmärkt i prästyrket, väldigt sociala och med en svada utan like. Själv vet jag inte om det är min grej. Visst gillar jag vin, kaffe och kakor men jag vet inte om det är tillräckligt.

  Och inte har jag gått i Söndagsskolan heller till skillnad mot de flesta andra. Jag är dock konfirmerad i S:t Tomas kyrka i Vällingby 1965, nyklippt i kåpa utan krage.

 

  Religiösa samtal dyker ofta upp på vårt After Ski. Lars, med erfarenhet från Söndagsskolan, skulle med lätthet  kunna avancera till prost, både med tanke på utseende och kunnande. Jag tror det var han som en kväll lärde oss en del om Gud och Sankte Per:

 

  "Sankte Per satt och vaktade Himmelens Port när en präst och en busschaufför knackade på. Det fanns bara en plats kvar i himmelen så bara den mest gudfruktige fick komma in. Prästen, som tog för givet att platsen var hans, berättade om sitt tuffa arbete för att få några fler att komma till sina gudstjänster.

  Sankte Per lät busschauffören ta platsen. Orsaken var att alla hans passagerare oavbrutet  bad till Gud varje tur chauffören gjorde med sin fullsatta buss. Det blev hundratals bedjande. Varje dag."

 

  "Vid ett tillfälle fick Messi, Ronaldo och Zlatan träffa Gud. Messi skröt över sina många priser och att han nu har målrekordet i Barcelona, och han fick sätta sig vid Guds högra sida.

  Ronaldo skröt över att han var världens rikaste fotbollspelare med en förmögenhet på över 1,3 miljarder kronor och dessutom hade han ju vunnit Guldbollen som världens bästa fotbollspelare 2013. Han fick slå sig ner till vänster om Gud.

  När det var Zlatans tur stirrade Zlatan på Gud. Efter en stund säger Zlatan till honom:

  - Du sitter på min plats!

   

 

  Snacka om att Lars har säkra kontakter "von oben".

  

 

"Tåget från Östersund kommer strax in på spår 1".

  Det är onsdag. Klockan är två. Vi befinner oss på Krokoms station och kvinnorösten i högtalaren meddelar att Helenas tåg anländer i tid, 14.02. Vi har redan bilen fullastad med "Killivippen" till eftermiddagskaffet, men husfrun Helena och några kassar After Ski-tillbehör går alltid att pressa in.

 

  Ett av årets mest efterlängtade kortsemestrar är på G, sportlovsveckan i Mattmar med "LF och de Bakhala". Tolv personer, alla suktande efter dagarnas nyttiga After Ski i det nya uterummet.

 

   

 

  Det milda vintern har begränsat skidträningen för samtliga. Att vi sedan knappast blivit yngre inser vi inte men krämporna kommer som ett brev på posten, bl a har lagledaren Jan gått och halkat axeln ur led.

 

  Minnet sviker så pass att vi inte vet om det är nionde eller tionde året vi träffas på detta vis. Därför är det skönt att upplägget är lika år efter år. Och trots minskad snötillgång räcker det gott och väl för våra behov i såväl Mattmarsterrängen som i Bydalen.

  Så länge det finns Jäger ...

 

 

  

  Ena året 25 grader kallt, nu 5 grader varmt. Då snö i mängder, nu tji spår, mest barmark och is.

Men flexibilitet och tuffhet är våra styrkor så After Ski blev After Walk, och 2,5 km blev 1 km,

"Den Flytande Kilometern", med vätskepaus efter halva sträckan. För oss helt perfekt, i landet

lagom och Böle skola.

 

  Med eller utan raggsocka drog 15 entusiaster vidare från spåret via Helenas Glyweinbar och

"jungfrubröst" på Renvägen till arenan för säsongsavslutningen med eftersnack, "jordgubbssaft",

gulaschsoppa, allsång och lek.

 

     

 

  Att en soppa kan vara så pass välsmakande är inte så underligt då den innehöll 24

ingredienser. Om 6 % är grönsaker och 20 % kött kan man undra hur många procent som är

smakförstärkare, emulgeringsmedel, förtjockningsmedel och surhetsreglerande medel.

  Troligtvis medverkade alla mystiska tillsatser, av vilka säkerligen flera finns på dopinglistan,

till den höga stämningen. Samtidigt börjar jag ana varför frun alltid upprepar att man ska göra

sin egen soppa.

 

   

 

  Allsången i "Just idag är jag stark", "Vipp på rumpan affär´n" och "Händerna i luften" ekar

fortfarande i huvudet. Och Helena och Per firar nog fortfarande segern i memorytävlingen,

en högst tillfällig seger då ju Ingela inte fanns på plats.

 

  Vasaloppet blev fulltecknat på några minuter och Stafettvasan lär efter kvällens övningar

fått sitt första anmälda favoritlag. Hoppas inte deltagarna kör in i väggen för anmälningslistan

för After Ski 2015 dyker snart upp på kaffemaskinen. Var ute i tid. Det kan bli fulltecknat.