bolemacke

 

  Det var inte för den fantastiska amerikanska matkulturen vi åkte till New York. Det enda amerikanska jag kände till var Mc Donalds, Coca Cola och Starbucks. Och att hamburgarna, biffarna m m skulle vara giant, jättestora.
  Nu har vi ätit både fantastisk mat och rena katastrofer. Men den häftigaste kulinariska sensationen var chokladpizzan och chokladdryckerna på Max Brenner vid Union Square och Broadway.

  Hela restaurangen, toaletten inräknad, gick i chokladkulörer. Rören i taket, liksom hela menyn i chokladens tecken, såväl pizzor som bröd.
  Efter en chokladpizza med hackade hasselnötter och marschmallows, och en het italiensk krämig chokladdryck rullade man ut på Broadway igen.

     

  Det behövdes en rask promenad över Brooklynbron för att över huvud taget kunna tänka på föda igen. Och denna intogs i form av en storpizza på Lombardi´s på Spring Street. Och Yingelingölet från stadens äldsta bryggeri gjorde det lättare och roligare att äta. Pizzerian var ett av de matställen vi fick tips om på vår matvandring.
"Bästa pizza i stada".

  Tänk att välgjord mat och mysig miljö så lätt kan locka fram matlusten igen fast man borde vara proppmätt.

  Det mest skrämmande är att Te-Marit inte uppskattade den heta krämiga italienska chokladkoppen som smekte halsen som en sammetsduk eller Chivas. Hon älskar ju choklad i fast form. Nu måste hon på träningsläger. Hon får börja med en halvljum "Pucko".