Var är gospelkören? . . . 11 oktober
"Doobidoo", "Sing-a-long", "Så ska det låta". Ja, alla svenska sångTV-program kan kasta sig i väggen. För nu har Harlem fått besök av mig och mina polare.
Resehandböckerna sände iväg oss till Abessinian Baptist Church på söndagen. En timme före start anländer vi efter diverse bussbyten. Köerna av turister ringlar sig runt kvarteret. Och kvarteret är inte litet. Hundratals personer har vaknat före oss och vi blir upplysta om att vi inte ens behöver köa. Halva kön får gå hem.
Detta är ju inte Peterskyrkan. Synd.
Efter Lenox Avenue ramlar vi in i en annan kyrka, Ebenezers. De välkomnar oss in och vi väntar tillsammans med ett 50-tal andra turister på Gospelkören. Den kommer inte.
Ebenezers visar sig vara en familjeangelägenhet. Pappa pastor, mamma pastor, döttrarna sjöng och sonen klinkade på elpiano. Morbror på trummor och stora moster på tamburin.
Vi får hjälpa till med sången och efter ett otal psalmer med hundra likadana verser gav vi vårt bidrag i kollekten.
Det är "Worship day" och mamma pastor välsignar med slutna ögon oss och allting annat på denna jord. Och lite till. Hoppas Timrås skolbudget var med i hennes halvtimmes långa böner. Jag hörde inte riktigt på slutet. För vi gjorde oss beredda att smyga ut med våran ateist i täten.
Vi fick ingen stor, fet gospelkör men väl en inblick i en enkel harlemkyrkas liv. En kyrka utan syfte att skinna turister på pengar.
Heavenly Jesus. Thank you! Vi gjorde ett försök i alla fall. Och det är ju det som räknas.
Resehandböckerna sände iväg oss till Abessinian Baptist Church på söndagen. En timme före start anländer vi efter diverse bussbyten. Köerna av turister ringlar sig runt kvarteret. Och kvarteret är inte litet. Hundratals personer har vaknat före oss och vi blir upplysta om att vi inte ens behöver köa. Halva kön får gå hem.
Detta är ju inte Peterskyrkan. Synd.
Efter Lenox Avenue ramlar vi in i en annan kyrka, Ebenezers. De välkomnar oss in och vi väntar tillsammans med ett 50-tal andra turister på Gospelkören. Den kommer inte.
Ebenezers visar sig vara en familjeangelägenhet. Pappa pastor, mamma pastor, döttrarna sjöng och sonen klinkade på elpiano. Morbror på trummor och stora moster på tamburin.
Vi får hjälpa till med sången och efter ett otal psalmer med hundra likadana verser gav vi vårt bidrag i kollekten.
Det är "Worship day" och mamma pastor välsignar med slutna ögon oss och allting annat på denna jord. Och lite till. Hoppas Timrås skolbudget var med i hennes halvtimmes långa böner. Jag hörde inte riktigt på slutet. För vi gjorde oss beredda att smyga ut med våran ateist i täten.
Vi fick ingen stor, fet gospelkör men väl en inblick i en enkel harlemkyrkas liv. En kyrka utan syfte att skinna turister på pengar.
Heavenly Jesus. Thank you! Vi gjorde ett försök i alla fall. Och det är ju det som räknas.
Kommentarer
Trackback
