bolemacke

       

  Nu lägger jag New York till handlingarna. Livet måste gå vidare. Men visst har "The Big Apple" satt sina spår, och tankar på de stora husen och den stora "kvinnan" biter sig kvar.
  Empire State Building, Chrysler Building, Rockefeller Center och FN-skrapan är bara några exempel.

  Jag åkte aldrig taxi. Fick aldrig sitta i de gula Ford Crown Victory, som oftast var bensinslukande ommålade polisbilar. Det kryllade av dem och 2007 bestod taxibeståndet till 90 % av denna modell. Men ångra mig kan jag inte göra. Willy talar om för mig att man bara kan ångra sånt man har gjort.

   

  Därför kan jag inte heller ångra att jag inte satte i mig en superhamburgare. Å andra sidan såg jag inte skymten av någon. Inte heller såg jag något klotter, fylla eller bråk. Och det var rent på gatorna.

  Det var lätt att hitta med numrerade gator och avenyer. Men en liten kompass hade inte varit dumt att ha när man vilsen kommer upp från tunnelbanan mitt i en korsning och inte riktigt vet åt vilket håll man skall gå.

     

  Den mest kända New Yorkbon är utan tvivel Frihetsgudinnan. Frihetssymbolen för miljontals invandrare i New Yorks hamn. Hon har varit fräsch ända sedan hon skänktes av Frankrike 1886. Visst är hon magnifik, klädd i 2,5 mm tjock koppar, 46 meter hög och 93 meter med sin sockel. Det är vad jag kallar en "giant American".

  Skulle man hitta en motsvarighet och ett lämpligt sällskap till henne i Sverige borde det vara en stenhård kille.
  Jag kanske? Nää, men varför inte Hoburgsgubben.