bolemacke

  När man var yngre, på 60-talet, lyssnade man på radio. Nu för tiden är radion bara på. Råkar det vara något trevligt och intressant är man bara att gratulera. Förutom sportextra på söndagarna var det då, exempelvis "Pop 65" med Klas Burling klockan halv fem och klockan sex var det "Pop nonstop". Och så kvällstoppen och svensktoppen.

 Ett av favoritprogrammen för några år sedan var "Spanarna" med Ingvar Storm, där en panel på tre personer försöker avläsa tendenserna i nutiden. Tre belägg krävdes för att något var på gång. Det var nya trender varje vecka och ofta kunde man höra geniala siare som Jonas Hallberg, Jonas Gardell och Helena von Zweigbergk bl a.
  Jag vet inte om programmet fortfarande existerar.

  När vi var i New York och Ellis Island fascinerades vi av en kvinna som stod framför filmduken och talade om ordningsregler i salongen innan filmen startade. Och på Madison Square Garden var det likadant. Speakern talade om vad som gällde och att om någon i publiken upptäckte några oegentligheter skulle man omedelbart tillkalla vakt. Det handlade t o m om ovårdat språk på läktaren. Några dumheter hände heller inte.

  Härom kvällen var vi på bio på Fontänen i Vällingby. Innan filmen kliver en biovärd upp framför filmduken och hälsar välkommen. Han berättar hur ett toabesök går till, vart man tar vägen när filmen är slut, påminner om mobilen och att man kastar skräpet i papperskorgar utanför salongen efter filmen.

  Är det en trend att vi måste uppfostras på nytt? Att samhället inte har varit tillräckligt tydligt förut? Det sunda förnuftet räcker tydligen inte. Eller är det för många som saknar ett sådant?

  Agneta, svägerskan, hade varit på bio och sett havet av popcorn på golvet efter en föreställning. Hon frågade biovärden om det inte var tröstlöst att se eländet. Men han ruskade på huvudet och sa att det gjorde ingenting. Det var ju på popcornen de tjänade pengarna.
  Och jag som trodde det var på biobiljetten.