bolemacke

  Jag är världens snällaste. Ibland så snäll att det blir fånigt. Dessuton är jag väldigt accepterande och hittar något gott hos alla människor jag träffar.

  Ända tills idag.

  Man är van att människor i serviceyrken har en speciell förmåga att få en att känna sig välkommen. Tjejen på puben igår vid Madison Avenue var glad, hjälpsam och social. Och då smakade både ölen och hennes fish´n chips ännu bättre.
  Idag kunde en bartender på baren L´Orange Bleue I Soho till och med få en flasköl att smaka svett. Jag vill inte nämna hans namn men han hade kort hår och vit T-shirt. Han nonchalerade oss, ville inte tala om vad han hade att erbjuda och vägrade ta emot betalningen för att den inte låg rätt (?).
  Louise ursäktade honom med att han nog var hungrig. Och fransman.

  Nu inbillar jag mig att alla fransmän är så här. Och jag som trodde att det var tyskarna som var dryga. Har jag månne fördomar?

  Undvik nämnda bar! Bartendern vill heller inte att du kommer dit. Tacka vet jag Brigitte Bardot.