Det är farligt att blogga . . . 29 september

  Jag beundrar människor som är duktiga på det dom gör. Det kan handla om såväl hantverkare som lärare och idrottsmän. Att behärska sin kropp och teknik som duktiga skidåkare och simmare, som utan ansträngning bara glider fram är läckert. Då ska vi inte prata om Usain Bolt och Jelena Isinbajeva.
  Kajsa Bergqvist i hopp över två meter är en skönhetsupplevelse men nu har en annan favorit hamnat i blåsväder.

  Efter att TV4 gjort damhandboll populärt med EM 2006 och OS 2008 fastnade jag för en kämpande vänsterhänt s k högersexa i Sverige, Annika Wiel Fredén.
  Jag gillade hennes spelstil och jag ljuger om jag påstår att hon inte såg rar ut. Att se rar ut är ord Glokar Well bl a använde om 20-åriga Wilma Rudolph efter hennes tre OS-guld i Rom 1960.

           

  Annika har en blogg där hon kritiserade kämpaandan i det landslag hon för närvarande inte deltar i p g a skada. Hon undrade vad en del hade där att göra. 
  Bloggen skrevs efter förlustmatchen mot Rumänien 24-41. Hon menade att även om man inte kan göra mål måste man ändå försöka kämpa och löpa hem och försvara sitt eget mål.
  Att kritisera sina egna lagkamrater offentligt var lite klumpigt gjort. Och först blev hon petad ur landslagstruppen och sedan var hon tillbaka igen. Hon tog bort delar av sitt blogginlägg och verkar mycket förvånad över  uppståndelsen.

  "Det var ju inte allvarligt menat, det var ju bara en blogg".

  Själv har jag ingen landslagsplats att riskera. 
  Annika Wiel Fredén som själv nyligen varit korsbandsskadad extraknäcker som sjukgymnast med knäskador som specialitet. Tänk om jag skulle ringa henne. Söråkers vårdcentral skickade i måndags hem mig utan åtgärd. När jag äntligen efter två månader hade fått en tid blev doktorn sjuk. Och sanningen att säga hade min meniskskada också gått någon annan stans... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0