bolemacke

  Vi tog en promenad, frun och jag. Som vi brukar några gånger i veckan. Oftast runt elljusspåret och Indalsälven norrut på hemvägen.
  Idag, efter att ha lämnat värdefulla röster i kyrkovalet i Sörberge Församlingshem, gick vi i motsatt riktning. Och det var då jag fick en aha-upplevelse.

  Det var en helt annan utsikt, det var en helt annan upplevelse att gå i och se naturen bakifrån, "i rumpan" liksom. Man kände igen sig men ändå inte. Nedförsbackar blev uppförsbackar och vänstersvängar blev högersvängar.

  Det var då jag förstod lite av många fotbolls- och ishockeyspelares dilemma. Lirare som bara tänker framåt, som bara deltar i anfallsspelet. De känner sig antagligen som jag gjorde när jag var tvungen att "springa" åt andra hållet.
 När anfallsspelare helt plötsligt blir tvungna att agera försvarsspelare och springa "hemåt" kan de lätt bli vilse,
bli förvirrade och inte riktigt veta var de är och vad de gör där.

  Så nu vet ni det. Testa. Gå baklänges till jobbet imorgon. Kör du bil. Backa. Garanterat en ny upplevelse.

  En del familjemedlemmar skulle bara konstatera att de redan visste det här om mig. Eftersom jag i mången OL-tävling aldrig känner igen mig trots att jag nyss varit på exakt samma ställe. Men kommit från ett annat håll.

  Är det någon som vet var vi är??