Starta friskola med nostalgi . . . 2 september
Man borde vara expert på skolan när man varit i verksamheten i snart 35 år. Men ju mer man vet, desto mer upptäcker man att man inte riktigt behärskar. Och när s k experter uttalar sig i pressen, på insändarsidor, kan det också vara svårt att ibland riktigt hänga med.
Men alla har ju gått i skolan och många är snara att uttrycka precis hur det är i skolan idag och hur man ska göra för att det ska fungera.
Så enkelt är det inte.
Är man borta från klassrumsarbetet några år kan det vara svårt att känna igen sig. Samhället förändras snabbt och det har hänt mycket med våra elever. Inte minst sedan mobilen och internet kommit att dominera elevernas liv.
Så nu tänkte jag starta en friskola. Jag har hittat en lämplig lokal, i Jättendal, bara en timmes bilresa från Timrå. Inriktningen spelar ingen roll. Hälsa kanske. I alla fall verkar ventilationen perfekt, hundraprocentigt självdrag.
Själv tänkte jag mig jobbet som skolvärdinna, koka lite kaffe och sortera posten. Rektor rekryteras från orten. Det finns en rutinerad kille några stenkast ifrån skolhuset.
I lördags bjussade Peter och Gerd på teaterresa till Mellanfjärden. En komedi "Mina damer och Herman" i en mysig lokal i en underskön omgivning vid havet. En lokalteater med berömda skådisar, bl a Petra Nielsen, Olle Sarri och Tintin Anderzon.
Efter en fika vid havet och besök i hantverksboden tog vi en promenad. På en anslagstavla på en av sjöbodarna upptystes om att "Lyskvällen" skulle starta hos Sundbergs klockan 19.
Det var då jag hittade min gamle rektor. Jag visste inte säkert om Ove Sundberg fortfarande var alert.
Och då kom tankarna tillbaka till sent 70-tal. Jag, Gunnar Larsson och Bengt Sundberg, Oves grabb, jobbade parallellt i Böles gamla skola med var sin fyra. Skolan var sliten och något underhåll hade inte kostats på, då skolan egentligen skulle ha rivits redan 1968.
Det var 1968 som A, B, C, D, E och F-husen invigdes för att ersätta stenskolan. Barnantalet var dock för stort för att motivera en rivning. Vissa år hade skolan fyra paralleller med ett 30-tal elever i varje klass.
Minnena från stenskolan är många och en dag i veckan fikade vi som jobbade i Gamla delen tillsammans. Än idag kan jag känna smaken i munnen när Bengt hade fikat. Stora mackor med majonnäs och rökt sik han fångat vid sommarstället i Mellanfjärden. Ett ställe som tydligen familjen fortfarande besitter. Nu på heltid.
Jag, Gunnar Larsson och lärarna i årskurs 2, Ulla Sjöström, Kerstin Jansson och Kerstin Lindgren kan nog fortfarande frammana bilden av jättemackan.
Precis som sikmackan har Gamla skolan gjort sitt. Den gick i graven 1984. Lite kul är också att min farmor gick i denna skola när den var ny 1907.
Efter teatern åt vi kräftor på Gerd och Peter Lindbergs inglasning. Och när jag på söndagsmorgonen läste Sundsvalls Tidning hyllades en 85-årig jubilar, Ove Sundberg lärare och skolledare i Timrå i 17 år. Snacka om timing.
Man skulle nog ha blivit rektor. De verkar leva gott och länge.
Men alla har ju gått i skolan och många är snara att uttrycka precis hur det är i skolan idag och hur man ska göra för att det ska fungera.
Så enkelt är det inte.
Är man borta från klassrumsarbetet några år kan det vara svårt att känna igen sig. Samhället förändras snabbt och det har hänt mycket med våra elever. Inte minst sedan mobilen och internet kommit att dominera elevernas liv.
Så nu tänkte jag starta en friskola. Jag har hittat en lämplig lokal, i Jättendal, bara en timmes bilresa från Timrå. Inriktningen spelar ingen roll. Hälsa kanske. I alla fall verkar ventilationen perfekt, hundraprocentigt självdrag.
Själv tänkte jag mig jobbet som skolvärdinna, koka lite kaffe och sortera posten. Rektor rekryteras från orten. Det finns en rutinerad kille några stenkast ifrån skolhuset.
I lördags bjussade Peter och Gerd på teaterresa till Mellanfjärden. En komedi "Mina damer och Herman" i en mysig lokal i en underskön omgivning vid havet. En lokalteater med berömda skådisar, bl a Petra Nielsen, Olle Sarri och Tintin Anderzon.
Efter en fika vid havet och besök i hantverksboden tog vi en promenad. På en anslagstavla på en av sjöbodarna upptystes om att "Lyskvällen" skulle starta hos Sundbergs klockan 19.
Det var då jag hittade min gamle rektor. Jag visste inte säkert om Ove Sundberg fortfarande var alert.
Och då kom tankarna tillbaka till sent 70-tal. Jag, Gunnar Larsson och Bengt Sundberg, Oves grabb, jobbade parallellt i Böles gamla skola med var sin fyra. Skolan var sliten och något underhåll hade inte kostats på, då skolan egentligen skulle ha rivits redan 1968.
Det var 1968 som A, B, C, D, E och F-husen invigdes för att ersätta stenskolan. Barnantalet var dock för stort för att motivera en rivning. Vissa år hade skolan fyra paralleller med ett 30-tal elever i varje klass.
Minnena från stenskolan är många och en dag i veckan fikade vi som jobbade i Gamla delen tillsammans. Än idag kan jag känna smaken i munnen när Bengt hade fikat. Stora mackor med majonnäs och rökt sik han fångat vid sommarstället i Mellanfjärden. Ett ställe som tydligen familjen fortfarande besitter. Nu på heltid.
Jag, Gunnar Larsson och lärarna i årskurs 2, Ulla Sjöström, Kerstin Jansson och Kerstin Lindgren kan nog fortfarande frammana bilden av jättemackan.
Precis som sikmackan har Gamla skolan gjort sitt. Den gick i graven 1984. Lite kul är också att min farmor gick i denna skola när den var ny 1907.
Efter teatern åt vi kräftor på Gerd och Peter Lindbergs inglasning. Och när jag på söndagsmorgonen läste Sundsvalls Tidning hyllades en 85-årig jubilar, Ove Sundberg lärare och skolledare i Timrå i 17 år. Snacka om timing.
Man skulle nog ha blivit rektor. De verkar leva gott och länge.
Kommentarer
Trackback
