Fikakultur och gammal skåpmat . . . 11 september
Och då kom äntligen nödprovianten fram. Efter snart fyra veckor på jobbet och en veckas insamling av slantar kunde Nina besöka Lidls kexhylla och fylla på reservförrådet av fikabröd.
Det hade nästan gått så långt att man inte längre kände suget efter förmiddagens sockerchock. Det funkade trots allt med enbart vanligt kaffe.
Trodde man.
Men med de av konserveringsmedel fullproppade kexen kom leendet på människorna tillbaka. Det som vi trott var normalumgänge visade sig vara ett lågvattenmärke. Nu var ordningen återställd. Nu skulle vi upp till matchvikt igen så folk kunde känna igen oss.
Fikats viktighet debatterades även på friluftsdagens utvärdering, av såväl elever som personal. Timrås vatten i all ära men en kopp kaffe och en macka eller bulle i gröngräset eller i skogen är ett måste. Det är ett stycke svensk kultur.
Friluftslivet skall vara glädje, avkoppling och social samvaro. Fikastunden är alltihop och lite till. Vad vore en lägereld utan korv och vad vore en SM-final i bandy utan portfölj och termos.
Ett av våra nyförvärv från centralorten konstaterar att hon ställer upp på vilka tokigheter som helst. Men aldrig utan sin kaffetermos.
Fikarummets kakor blir aldrig gamla. Det finns nog ingen arbetsplats i världen där fikabrödet hyllas som i skolans värld.
En av timråskolornas legendarer, Owe Nordlander, specialare, ljusdrottning, auktionist, trollgubbe, FFM-are, textningskung m m, har vid ett flertal tillfällen berikat pedagogernas fikabord.
Vid ett tillfälle hade Owe köpt en rulltårta från "Sparbössan", en tidig Birstabutik, och förvarat den i kylskåpet i flera år. När han tog fram den såg den ut som nyköpt och personalen i Bergeforsen åt intet ont anande med god aptit.
Vid ett annat tillfälle var Owe med som förälder på en lägerskola. Det skulle göras tjockpannkaka. Av någon anledning stelnade den aldrig och eleverna vägrade att äta den. I stället för att låta "pannkakan" åka till tippen tar Owe med den till personalrummet. Han smetar på ett lager vispgrädde och klickar på lite sylt.
Än idag hyllar man på skolan Timrås Tore Wretman. Owes talanger med gräddvispen är oomtvistade.
Snacka om företagsam skola. Och vi börjar ana vad som ligger bakom timråskolornas pedagogiska nytänkande.
GAMMAL SKÅPMAT.
Det hade nästan gått så långt att man inte längre kände suget efter förmiddagens sockerchock. Det funkade trots allt med enbart vanligt kaffe.
Trodde man.
Men med de av konserveringsmedel fullproppade kexen kom leendet på människorna tillbaka. Det som vi trott var normalumgänge visade sig vara ett lågvattenmärke. Nu var ordningen återställd. Nu skulle vi upp till matchvikt igen så folk kunde känna igen oss.
Fikats viktighet debatterades även på friluftsdagens utvärdering, av såväl elever som personal. Timrås vatten i all ära men en kopp kaffe och en macka eller bulle i gröngräset eller i skogen är ett måste. Det är ett stycke svensk kultur.
Friluftslivet skall vara glädje, avkoppling och social samvaro. Fikastunden är alltihop och lite till. Vad vore en lägereld utan korv och vad vore en SM-final i bandy utan portfölj och termos.
Ett av våra nyförvärv från centralorten konstaterar att hon ställer upp på vilka tokigheter som helst. Men aldrig utan sin kaffetermos.
Fikarummets kakor blir aldrig gamla. Det finns nog ingen arbetsplats i världen där fikabrödet hyllas som i skolans värld.
En av timråskolornas legendarer, Owe Nordlander, specialare, ljusdrottning, auktionist, trollgubbe, FFM-are, textningskung m m, har vid ett flertal tillfällen berikat pedagogernas fikabord.
Vid ett tillfälle hade Owe köpt en rulltårta från "Sparbössan", en tidig Birstabutik, och förvarat den i kylskåpet i flera år. När han tog fram den såg den ut som nyköpt och personalen i Bergeforsen åt intet ont anande med god aptit.
Vid ett annat tillfälle var Owe med som förälder på en lägerskola. Det skulle göras tjockpannkaka. Av någon anledning stelnade den aldrig och eleverna vägrade att äta den. I stället för att låta "pannkakan" åka till tippen tar Owe med den till personalrummet. Han smetar på ett lager vispgrädde och klickar på lite sylt.
Än idag hyllar man på skolan Timrås Tore Wretman. Owes talanger med gräddvispen är oomtvistade.
Snacka om företagsam skola. Och vi börjar ana vad som ligger bakom timråskolornas pedagogiska nytänkande.
GAMMAL SKÅPMAT.
Kommentarer
Trackback
