bolemacke

  I Thomas Bodströms deckare "Rymmarna", befinner sig en fiktiv justitieminister på "Allsång på Skansen". Hon förlorar sitt sånghäfte och efteråt förfasar sig kvällspressen över att hon inte kunde texterna till de kända slagdängor som sjöngs.
  Jag förfasas inte över det. Det är så det är. Men det är jäkligt tråkigt.

  När Per tog fram gitarrren på julfesten på Böle kunde vi två rader på julsångerna, sedan var det tji. Utan textblad var vi chanslösa.
  Med ett textblad med andra populära låtar gick det knappast bättre. Hälften av oss kunde inte ens melodierna.
 
  Ibland önskar man att man tillhörde Taubegänget, 80+, utantillgenerationen. Före "förståelsetjosan", när memorerandet var en skön konst.

  Vart har vår kulturskatt tagit vägen? Var är sångerna vi alla hade gemensamt?

  Helan går, sjung ...? 
  Hur var det nu det var?