bolemacke

        

  Lidingö, Saltsjöbaden, Djursholm. Platser i Stockholmstrakten som luktar klass. Och nu har jag varit där. I Saltsjöbaden. Fina villor, fantastisk natur vid havet, som man kunde ana trots att det var mörkt och massor med snö.

  Vi var på 60-årskalas i Saltsjöbaden. Louise barndomskompis Kerstin fyllde år och firade i Grunewaldvillan. En inte helt vanlig kåk. Inte bara för att konstnären Isaac Grunewald ägt huset.
  Högst upp i tornrummet hade man en magnifik utsikt över Baggensfjärden och Grand Hotell. Det kändes spännande att vistas i tornet där SÄPO brukade hyra in sig för att därifrån bevaka viktiga gäster på hotellet.

  En av gratulanterna berättade att han under sin skoltid skulle klippa gräset vid Grunewaldvillan under "Operation Dagsverke". Då villans "handjagare" till klippningsapparat var så trög valde han att ta tåget hem där han hämtade pappans motorgräsklippare. Han tog den fram och åter på tåget några stationer längs Saltsjöbanan.

  Det var första gången jag åkte Saltsjöbanan. En järnväg som drevs av familjen Wallenberg sedan slutet av 1800-talet.

  Flera av födelsedagsgästerna var gamla skolkamrater från gymnasiet i Blackeberg på 60-talet. Hur fräscha som helst. Men jag var nog den enda debutanten på Saltsjöbanan denna kväll.