bolemacke

  Raggare, knuttar och spättor. Sunar och mods. Brats och stekare. Och säkert en hel del människotyper däremellan. Vi har under olika tider fått olika benämningar beroende på mode, utseende och verksamhet.
  Vad sjutton är man egentligen själv? Om sex år är man i alla fall pensionär.

  Jag var nog nästan mods en gång. Men bara nästan. Sedan blev kanske "popdåre" och"sportfåne" det närmaste som andra betraktade en. Och nu försöker jag bli en "glidare".
  Det handlar inte om att glida omkring och vara läcker och undvika att engagera sig. Utan att glida lite längre på varje stavtag. Skidåkning.
  Jag springer nästan på skidorna och har nästan dubbel frekvens mot Louise. Och nog vill jag lära mig att vila lite på varje steg. Men det är det här med balansen. Skidorna är så smala.

  Skavlan hade Jens Lapidus som en av sina gäster i fredags. "Snabba cash" hade just haft premiär på biograferna och författaren beskrev vad en brat och en stekare var.
  För oss "lantisar" har det inget med korv att göra.
  Men nog föredrar jag att umgås en kväll med en bratvurst och en stekpanna än Lapidus tveksamma figurer i sina böcker.

  Men vore jag gjord av pengar skulle jag kanske stå ut med att en kväll vara en "stekare" och spruta dyr champagne på prinsessan Madeleine på någon dyr klubb på Stureplan. Hej och hå så kul? Eller ...
 
  Nej, jag tar hellre en fika på personalrummet. Och när kaffemaskinen mullrar låtsas jag att jag är i sorlet på  Cafe Opera eller klubben på Stureplan, med bakåtslickat hår, sprutar champagne och ser lite läcker ut.
  Sedan slutar maskinen att låta. Jag tar lomhörd min kopp och hoppas av Nina köpt hem något torrt litet kex från Lidl att tugga på.
  Sån´t är livet. På riktigt.