bolemacke

  Jag visste att stark kyla och hård vind kunde vara farlig. Men inte att den skulle drabba mig. Hemma. Mitt i Sörberge.
  Det var kallt i början av året. Riktigt kallt. 25 minusgrader. Och det blåste. Ordentligt.

  En dag när jag gick hem från jobbet i motvinden frös jag riktigt ordentligt om nosen. Jag försökte värma kinder och näsa med händerna utan framgång. Näsan är efter två veckor fortfarande röd och den har flagnat flera gånger.
  Men jag är i gott sällskap. Michael Jackson hade också problem med sin näsa. Och Jimmy Durante borde ha haft det. Liksom många A-lagare har det. Av olika anledningar.

  Hörde på radion om några tanter som bildade en syjunta under andra världskriget och fortfarande träffades. Numera träffas de bara och fikar och pratar. Synen är för dålig för att sy. De stickade till våra svenska soldater som vaktade den svenska gränsen. Bl a gjorde de näsvärmare eller nässkydd.

  Jag googlade en stund för att få se hur sådana tingestar såg ut och för att se om det var någonting för mig. Jag var inne på ett 30-tal sidor. De flesta undrade som jag hur de såg ut. Efterlyste beskrivningar eller var man kunde köpa dessa näsvärmare. Ingen hade sett någon. Någon efterlyste en med snoruppfångare. 
  Till slut hittade jag en bild på en bloggsida. Men inte den stickade variant jag trodde mig finna. Den här verkade vara lite mer till fest.



  Undrar om personen på bilden köpt rätt storlek. Jag funderar i alla fall om det längre är värt att lägga näsan i blöt.