bolemacke

  Jag är väldigt vanlig. Ganska traditionell.
  På fredagar äter jag gärna grekisk sallad. Varje fredag. Och egentligen är det ganska skönt. Det är gott och man slipper efter arbetsveckan att fundera på vad man ska äta. Det är klart liksom.

  Vi har varit i Grekland några gånger. Som så många andra. Aten, Kos, Kreta och Zakynthos. Att äta grekisk sallad på plats är grymt. Jag skulle kunna äta den tre gånger om dagen. Som filen hemma. Och att dricka Ouzu på hemmaplan framkallar tankar på sol, semester och varma kvällar.

  Timrå och Modo spelade match i torsdags. En vänlig grannfamilj tyckte vi kunde titta på matchen på deras stora platta TV. Och i samband med detta föreslog Peter en grekisk nostalgikväll. Inte så mycket äta utan, en Ouzu för varje timråmål. Louise, Gerd och jag var inte svårövertalade.

  Resultatet 4-3 till Timrå var OK men då timråmålen dröjde i andra perioden tog vi några glas för Modo också. De kommer i alla fall från länet. Då Modo i tredje perioden inte heller lyckades prestera något nätrassel tog vi några glas för utvisningar och stolpskott.

  Att Ouzo kan smaka så olika var spännande att uppleva. Det första märket smakade finfint medan det tredje lätt kunde förväxlas med klorin. Men så där dags var det ändå intressant.
  Louise tog bara en liten för hela matchen.

  4-3 i all ära men nästa gång funderar vi på att se en handbollsmatch. Eller varför inte en basketmatch.
  Skål för idrotten.