bolemacke

  Tänk om det vore så, rent generellt, att varje människa som föds utrustas med ett antal hjärtslag per liv till sitt förfogande. Lika för alla. Någon påstår det.
  Sedan är det upp till varje person att utnyttja dessa på bästa sätt. Alltså planera för hur långt liv man vill ha.

  Rent taktiskt, för att leva så länge som möjligt, vore det kanske smartast att ligga ner hela livet. Kroppen går ju då på sparlåga med ständig vilopuls. Då räcker slagen länge.
  Personer som tränar hårt får hjärtat att pumpa för kung och fosterland, ibland nära maxpuls. Då borde ju hjärtslagen ta slut tidigare.
  Å andra sidan får en person med ett tränat hjärta lägre vilopuls och återhämtar sig fortare. Så kanske tjänar den som tränar ändå tid i slutändan. Livet kan ju ses som ganska långt och innehåller ju mest vila i alla fall.

  Nu är det ju antagligen inte så här enkelt. Sjukdomar, gener, olyckor och miljö påverkar oss i hög grad. Men visst är tanken svindlande. Att man skulle kunna planera sin livslängd, och bortgång.
  Även om man inte tänkt i de här banorna är de flesta människor införstådda med att lagom träning förlänger livet, eller åtminstone gör det liv man har lite sundare och lättare att stå ut med.

  Upplevelser av olika art kan också vara en livshöjare och pulspåverkare. Sålunda ökar ju hjärtats takt när man ser "rara" flickor. Och ser man många ... 
  Helt plötsligt ligger man jäkligt risigt till.